Så går ett år

Sista dagen, kvällen och natten av ännu ett passerat år. Det har varit ett turbulent år med många prövningar, men även ett år med mycket glädje, närhet och gemenskap. Som under alla år har jag lärt mig väldigt mycket, men de senaste åren har inneburit lärdomar som jag inte är säker på att jag hade gjort under ett helt liv om jag inte varit med om allt jag nu varit med om. Många av lärdomarna, de som är kopplade till Carros och Henkes död, har varit alldeles för dyrköpta och trots att det är helt suveräna lärdomar hade jag avstått dem utan någon som helst tvekan om det inneburit att jag hade fått ha Carro och Henke kvar i livet. Nu fungerar inte livet så, man får inte välja hur livet far fram med en. Däremot får man välja hur man ska förhålla sig till allt som händer och vad man ska göra av det. Jag väljer varje dag att försöka ta till mig det positiva i alla lärdomar jag gjort, trots att många av dem kommit ur helt outhärdliga händelser. Det är mitt sätt att hedra dem. Det är mitt sätt att hedra Carro på för hennes otroliga styrka, enorma mod och den helt enastående osjälviskhet hon besatt, men som man kanske bara kunde se fullt ut om man kände henne väl och dessutom har läst det hon skrivit i sina dagböcker. Det är det sätt jag väljer att hedra Henke på för hans enorma personliga styrka, integritet och den omhändertagande trygghet han besatt, för hans sätt att visa världen ett sätt att förhålla sig till sig själv, sina nära och de medmänniskor man har omkring sig som faktiskt genomsyrades av medmänsklighet. De, Carro och Henke, var så mycket mer än de av mina barn som dog. De var två av mina barn som tidigare var levande, som lärde mig massor och gjorde mitt liv enormt viktigt och helt. Det är även mitt sätt att hedra Camilla och Emelie på. Jag skriver inte ens hälften så mycket om dem i min blogg, som jag skriver om Carro och Henke. Det är för att de lever och har möjlighet att skriva sina egna historier, där de väljer själva vad de vill förmedla till världen. Det betyder inte att jag är mindre stolt över dem, än jag var och är över Carro och Henke. Jag är extremt stolt över Camilla och Emelie för deras klokhet att välja så vist i livet, deras styrka att klara av att förhålla sig så positiv som de gör trots att de inte har de allra bästa förutsättningarna att fortsätta vara positiv och deras mod att faktiskt varje dag välja att leva istället för att bara överleva. Gott Nytt År mina kära barn, oavsett i vilken dimension ni än befinner er.

Gott Nytt År till alla Er läsare också. Ni har gett mig så mycket positiv respons, stöd och många skratt genom året som gått, så tusentack till Er för allt. Kram på Er ni vackra, viktiga och helt underbara människor!!!

Ödmjukt glid

Underbar vinterdag i längskidornas våld

Dagen har gått i energibristens tecken, nåt som jag efter Carros och Henkes död fått lära mig att acceptera som ett ständigt återkommande inslag i tillvaron. En del dagar går det för sig, andra dagar gör det mig vansinnigt nedstämd och lättirriterad. Det är jobbigt att inte orka göra det man tänkt sig, till förmån för att bara utföra bara det absolut nödvändigaste. Fast dagen idag har ändå varit helt okej. Vi har njutit av en hel del sofftid, umgängestid, kaffetid och lästid. Emelie har förnöjt lekt med några av sina julklappar i form av monsterhigh-dockor, vi har sett lejonkungen tillsammans och bara pratat. Mamma, Tove, Eve och ex:et har besökt oss, mamma med medhavt fikabröd som absolut är himmelskt för själen men inte lika suveränt för kroppen. Vi har löst det genom att ta till oss argumentet ”det viktiga är inte vad du äter mellan jul och nyår, utan vad du äter mellan nyår och jul”.

Den skidaktiga skymningen var även den helt underbar med en enorm,alldeles orange måne,
som seglade upp över vår vackra bygd

Igår företogs testet, det test som jag hade önskat skulle ge mig blodad tand. Jag dristade mig att prova på tidigare omtalad skidåkning. Testet gav inte önskad effekt, inga blodade tänder inom synhåll efter den turen och absolut ingen önskan om en uppföljare. Uppnått resultat var inte alls det eftertraktade, min förhoppning var nämligen att jag skulle älska att glida fram på de vita vidderna på ett par snygga längdskidor. Skam den som ger sig, så nästa gång en aktivitet ska innefatta ett par skidor får det bli slalomskidor. Längdskidorna får däremot vara, det ska vara roligt att leva och inte ett elände med sendrag och halkiga pinnar under fötterna. Dock var gårdagen en väldigt vacker dag och det i sig var faktiskt värt alla underligheter som dessa längdskidor kom att innebära. Efter skidprovning begav Emelie och jag oss till Majan och Hasse, för lite koffeinintag i trevligt umgänge. Jag fick en vit väldigt vacker ängel av deras äldsta dotter Emma. Det är inte illa att bli överraskad på ett så änglalikt sätt en vanlig fredag. Dessutom gjorde vi upp att Emelie och jag ska umgås med varsin häst som de har i sin ägo åtminstone en dag i veckan. Det blir trivsamt, hästar är helande djur för såväl kropp, själ som psyke och att möta en hästs ögon är att uppleva hur det är när någon annan levande varelse ser rakt in i djupet av ens personlighet, hjärta och själ. Det är en helt otroligt häftig upplevelse, som medför en väldigt ödmjuk känsla inför dessa vackra djur.

Emelie & jag i plurret

Resterande tid av gårdagskvällen gick i badandets tecken. Vi, det vill säga Camilla, Emelie, jag och ex:et, hyrde badhuset. Vi släckte lamporna överallt utom i stora bassängen och det var en riktig höjdare att såväl simma som leka i ljuset som strålade upp från vattnet. Jag simmade en kilometer och lekte resten av tiden. De andra simmade inte lika mycket, men badade och lekte däremot rejält. Det är helt suveränt att vi har möjlighet att hyra badhuset i vår kommun, för mysfaktorn det medför går inte av för hackor. Alla somnande nöjda, trötta och relativt snabbt när vi kom hem. Därmed har det varit två rätt bra dagar och kväller. Till och med John Blund har varit social vid rätt tillfällen. Nu blir det säng, förhoppningsvis tillsammans med John Blund och förhoppningsvis med en morgondag fylld av energi och livslust att se fram emot.    

Nöjd Emelie i plurret.
Camilla avkrävde mig ett löfte om att inte lägga upp några bikinibilder, som jag  får lov att hålla.. den här gången iaf

   

Leva med John

Det är en utmaning att ha en del i sitt liv, vissa är större utmaningar än andra dessutom. Somliga personer upplevs som stalkers, andra som icke närvarande och en del kommer och går som de vill. John tillhör de männen som det inte ens finns ett uttryck för vilken sorts förhållande vi har. Ibland dyker han inte upp alls, ibland kommer han på de mest olämpliga tider och dessutom är det alltid på hans villkor allt ska ske. Ibland undrar jag om jag bara blir utnyttjad, fast det lustiga är att jag vill bli utnyttjad av den mannen bara det vore lite kontinuitet och regelbundenhet i det. Idag till exempel slängde han sig på mig i soffan när jag minst anade det, stannade några timmar, gjorde sin grej och sen drog han igen. Det är ett elände med den där John Blund faktiskt och det är dessutom många år som vi har haft detta relativt komplicerade förhållande, som enbart är på hans villkor. Det gör definitivt inte saken bättre att han är i maskopi med Mr Murphy. Mr Murphy å andra sidan tillhör kategorin stalkare. Han har jag försökt att bli av med så länge jag minns, men han vägrar konstant att lämna min sida. Fast det är ett annat kapitel, just idag är det Johns och mitt förhållande som är i fokus. Hoppas han dyker upp snart igen, helst inatt, och gör det han är som allra bäst på. Är det nån man jag alltid vill ha i säng är det faktiskt just John Blund.   

Ko-rrekt glid i Jordanien

Härom dagen fick jag en kalender med kor av Camilla. Till att börja med när hon sa att jag skulle få den, kände jag mig skeptiskt frågande. Kor är inte det som känns allra närmast mitt hjärta, snarare är jag lite rädd för dem, så jag undrade i tysthet om hon antingen försökte bedriva nån dold fobiterapi eller var ironisk när hon tyckte att jag skulle ha en sån.  Fast det visade sig att glada kossans kom-ihåg-kalender 2013 inte var riktigt vad jag tänkt mig, utan faktiskt helt otroligt rolig. Den innehåller en målad bild per månad med en lustig text till, exempelvis är januaris bild en tjur i prästdräkt med texten tjurko-herde till. Texten kó-rumpé-rad till bilden på korumpor i rad är ytterligare ett exempel på vad denna roliga kalender innehåller. Jag skrattade gott när jag väl fick se vad det var för kokalender.

För nån dag sen var det då kor, idag är det glid. Eller snarare så ska det förhoppningsvis bli glid och då på skidor och i snön. Idag har jag lånat hem ett par längdskidor och ser med spänning fram emot att testa dem en tur. Än är jag inte alldeles övertygad om att premiärturen kommer att förflyta helt friktionsfritt, men jag kanske överraskar mig själv. Spännande är det i alla fall. 

I övrigt flyter livet på i lugn takt, inga överraskningar och intet särskilt nytt under solen. Eller jo det finns en del nyheter, förutom kor och skidor. Eventuellt finns även Jordanien, vilket kommer att visa sig inom en snar framtid, och så finns Birkan Tore i Stockholm den 1-3 februari med en kurs. En kurs som jag dessutom fått av Camilla i julklapp och det kommer att bli extremt spännande. Under dagens skidutrustningsturné träffade jag en bekant tillika en tidigare arbetskamrat, som sa att hon hört att jag skulle börja som nämndsekreterare. Det hade personalchefen informerat närmaste chefen om i slutet av förra veckan, som sen talat om det för resten av mina tidigare kollegor. Med andra ord gick det väldigt fort att bestämma det jag inte klarade av att bestämma, samt informera alla om den beslutade nyheten. Rätt lustigt ändå med tanke på att jag själv fick veta hur arbetsgivaren beslutat åt mig i slutet av förra veckan och det finns en del pappersarbete kvar än innan det är helt klart. Bråttom och ske fort brukar inte vara tecken på trovärdigt och tillförlitligt, men den som lever får väl se antar jag.  

Änglar finns

Ljus för Carro & Henke

Läste under julaftonsnatten om enkelhet och värme i en blogg. Tittade mig omkring i vårt hem, som var täckt med alla julklappar vi tidigare fått, hörde Camilla och Emelies lugna snusanden när de sov och insåg att det var precis så vår julafton varit. En julafton i all enkelhet hemma, men med mycket värme för vi var tillsammans. Vi struntade glatt i all stress, eliminerade så många måsten som möjligt och bara lät dagen, kvällen och delar av natten gå i en behaglig lunk. Vi bestämde oss för att låta bli att åka till kyrkogården och tända ljus på Carros och Henkes gravar. Det är nåt vi har svårt för, det är jobbigt att läsa deras namn på den svarta hjärtformade gravstenen gång på gång och få det vi inte alltid orkar känna slängt i ansiktet. Vi vet att de inte är kvar hos oss, men för oss är de inte heller på kyrkogården. De känns mycket närmare i hemmet, i vardagen och i allt sånt vi tidigare har gjort tillsammans när vi var allihop. Så vi tände ljus för Carro och Henke hemma, som vi gör mycket oftare än vi gör på kyrkogården. De ser nog ljusen vart vi än tänder dem.  

Camilla i full dans

Camilla skapar änglavingar

Vår julafton bestod i en lång sovmorgon, egentligen alldeles för lång, men vad gjorde väl det. Vi fick flytta fram julaftonsmiddagen en timme för att hinna med att njuta av den traditionella tomtegrötfrukosten. Nämnda julaftonsmiddag avnjöts, för att följas av Wiispel i form av dans. Mamma dansade med väldig inlevelse, så till den milda grad att hon ramlade och nästan åkte under bordet faktiskt. När orken var för låg och värmen för hög för fortsatt dans, ansåg Emelie att det var dags för julklappsutdelning. Det hördes många "ooh" under klappöppnandet och alla var nöjda med sina julklappar. Emelie var så nöjd med dagen, kvällen och klapparna att hon titulerade sig som den lyckligaste i världen. Det är härligt att se sina barn tindra i kapp med ljusen, så det var en underbar kväll helt enkelt.

Resterande kväll och långt in på natten faktiskt, bedrevs i de nyförvärvade julklapparnas och kaffets tecken. Mycket kaffe blev det, men trevligt var det. Mitt i natten kom vi på att snöänglar är vackra och dessutom rätt roliga att göra, så vi bestämde oss för att gå ut och göra några. Så vi drog ut i natten, Camilla, Emelie, jag och husgudarna, kastade oss i snön och skapade snöänglar under skratt och stoj. Därefter fortsatte vi till julgranen på torget och dansade lite runt granen. Räven raskar över isen och nu är det ljus i vårt hus, var de låtar vi drog medan vi svischade fram runt granen. Till och med husgudarna tyckte att det var en rätt rolig idé och sprang glatt med oss varv på varv. Trötta och nöjda kom vi in efter denna nattliga expedition. Ett bra avslut på en bra dag och kväll.      

Änglar finns - Emelies skapelse

Vissa fadäser får man räkna med även under julafton

Dans kring granen

Sug på den du!

Mina två kärlekar - hemma hos x:et på bingolottorace under kvällen

För fjärde året närmar sig en jul utan Carro och för andra året blir det en jul utan Henke. Mycket av julglädjen är till följd av det förvunnen och varken Camilla eller jag gör några större ansträngningar inför jul längre. Det vi företar oss är mestadels för Emelies skull. Är man nio år ska man få se fram emot julen som den högtid det är. Egentligen är det lite motsägelsefullt att vi inte längre lägger ner särskilt mycket tid på jul, eftersom det var den viktigaste högtiden på hela året för Carros del. Hon pyntade och pysslade ivrigt och tindrade ikapp med alla ljus som hör julen till. Fast det är just det. Det är så tydligt att det fattas två personer och det blir inte mindre tydligt under jul. 

Vi har ändå pysslat lite inför julens intågande. Viss städning och pyntning har naturligtvis genomförts, bordet som inhandlades vid förra Ikea-turen har satts ihop, julklappar har inhandlats och det råder ett lugn inom hemmets fyra väggar. Så dagen före julafton som tidigare varit hektisk, har istället varit avslappnat lugn. 

Gåva från Camillas kompis i form av nåt att suga på under jul

Vi har haft långväga besök gånger två under dagen. Det första dök upp relativt tidigt och blev ganska direkt indragen i Emelies förehavanden i form av först Grinchen sen Wii rally. Själv slocknade jag tämligen omgående under Grinchen och var därmed varken social eller delaktig i filmvisningen. Rallysekvensen bestod för min del av kaffepaus och att fungera som publikfunktion, utan spel av nåt slag. Under eftermiddagen kom besök nummer två. Det var en av Camillas kompisar och hon hade med sig nåt att suga på under jul beståendes av ganska annorlunda sugrör, som roade rätt rejält. Därefter drog Camilla med kompis upp gamla minnen av typen "bloopers under uppväxten". Bland annat mindes de hur jag dammsugit upp Camillas ogräddade bullar från bordet av misstag, när de en gång kom hem med alkoholfri cider och gurka i högsta hugg och jag indignerat utbrustit "men Camilla, super du och dricker gurka", när jag framtvingat delaktighet av kompisen i julgransklädning på ett ganska förvirrat sätt och hur jag lyssnat på hög musik i hörlurar medan jag dammsög och missade att dammsugarsladden åkte ur väggen och lugnt fortsatte dammsuga trots att

Dansant Camilla

dammsugaren inte var på. Det var roligt att höra alla dessa galenskaper igen och vi skrattade så vi nästan inte fick luft under berättandets gång. Därefter ägnade vi oss åt att dansa, Wii är faktiskt ett rätt trivsamt tidsfördriv ibland. Kvällen ägnades åt uppesittarkväll med bingolotto hemma hos ex:et. Emelie ska nämligen sova där under natten, eftersom hennes pappa fyller år imorgon (julafton) och hon ska upp och sjunga för honom. Jag följde min trend för dagen och somnade efter första bingospelet och sov sen tills bingolotto var så gott som slut. Under hela tiden hade jag ändå försökt vara social och därmed svarat hummande på precis allt, inklusive det som sades på tv:n. Tydligen hade det roat Camilla, Emelie och ex:et en del. 

När Camilla och jag väl kom hem igen fortsatte vi Wii-dansandet ett tag, griljerade skinkan, åt julens första skinkmacka och kom fram till att det ändå var rätt mysigt. Vi har bestämt oss för att inte åka runt under julafton, som annars ofta kan bli ett resultat av att man vill träffa alla nära och kära. När det nu inte är så mycket stress och vi inte ska åka någonstans under morgondagen, kändes julen rätt möjlig på ett familjärt trivsamt sätt kom vi fram till. 

Nöjda husgudar efter kvällen skinksmakning

Mellan hopp & förtvivlan

Carro & Henke sommaren 2008, sista sommaren nånsin som vi alla var tillsammans 

Gränsen mellan hopp, lycka, glädje och avgrundsdjup sorg och sönderslitande saknad är hårfin. Det går på en bråkdel av en sekund att förvandlas från lyckligt glad till trasigt uppriven med tårar lurandes i ögonvrån, om rätt förutsättningar råder. Rätt förutsättningar kan vara allt eller inget, en doft, en låt, ett ljus, en stjärna eller ett ord. Allt som påminner, allt som är annorlunda och allt som kunde ha varit. Idag var det en låt, Asta Kask och patriarkatet närmare bestämt. En låt som jag hört flera tusen gånger, en låt som Henke gillade och spelade ofta ofta och en låt av en grupp som både spelades på Henkes begravning och som spelade en låt till minne av Henke under Peace & Lovefestivalen 2011. Samma låt som på Henkes begravning. Från att inte ha känt nåt annat än glad förväntan inför dagens sysslor, började jag att gråta. Det gick så fort att jag inte medvetet hann fatta vad som hände, men kroppen reagerade och kände. Den vet att där under ytan ligger den, sorgen och den enorma saknaden efter två av mina barn, ibland i skymundan men alltid så nära. För så är det, vad jag än gör, hur jag än mår och vad som än händer, finns hålen i själen de lämnade efter sig alltid där. Oupphörligt och alltid letar jag, inte alltid medvetet, men ständigt pågående är letandet. Jag söker efter dem, efter de två av mina barn som är borta, för även om intellektet vet gör inte hjärtat det. Det bara skriker efter dem som kan göra det helt, men som aldrig kommer tillbaka. Så idag reagerade kroppen, den kände igen innan intellektet hann slå igång nån skyddsmekanism för att lindra.

God Jul Carro och Henke vart ni nu än är, vi saknar Er <3     

Kommunikationssvårigheter

I morse uppstod kommunikationssvårigheter innanför hemmets väggar. Jag meddelade Camilla att imorgon måste vi handla. Svaret löd: imorgon, dagen före julafton? Varför ska vi handla då? Min respons bestod naturligtvis i det, utifrån mitt perspektiv, självklara påpekandet att det inte är dagen före julafton i morgon. Camilla tittade ett tag på mig med outgrundlig min, där vi satt och åt gröt. Hon nyvaken och på väg till arbetet, jag färdig för att gå och lägga mig, så sa hon lugnt: aha, du har inte gått och lagt dig än! Precis så var det, för mig var det i morse fortfarande igår medan det för henne var idag. Så idag måste vi med andra ord gå och handla och idag är det helt klart inte dagen före julafton.

Halka in här & nu

Snöflingorna singlar åter ner utanför mitt fönster. Camilla ligger i sitt rum och sover tryggt, Emelie är hos sin pappa och kvällen är lugn. Det har varit en bra eftermiddag och kväll, trots att inget blev som jag trodde. Mina planer raserades snabbt, inte av mig, utan av andra runt omkring mig fast genom mitt eget val. Min tanke var att jag skulle skruva ihop ett bord, diska, laga mat och städa. Inget av det har blivit gjort. Istället ledde omständigheterna till en inredningsbutik, en alltiallo butik, en skinnbutik, till min mamma, till min pappa och till mitt ex och Emelie. Hemmet har fått utökad inredning i form av små vackra saker. Snön har visat upp sig från sin vackraste, mest glittrande och väldigt hala sida och släpvagnar har utmärkt sig på olika vis. Sängar har burits, bilar har bytlånats och kaffe har inmundigats i alltför stor mängd för att det ska vara hälsosamt. Tiden har sprungit iväg och det har varit en hel del skratt och några ömmande knän. Kvällen har även innehållit trivsamt umgänge och samtal innehållandes både värme och vikt. Jag har varit i nuet, närvarande, medveten och öppen för samtliga intryck som kommit i min väg. Det har varit en lycklig eftermiddag och kväll helt enkelt. Lycka som bara blir möjlig i stunden, närvarande och här och nu. Fast här och nu, just nu, är jag inte lika lycklig över att behöva hänga min tvätt och lägga i sängkläder i sängen mitt i natten. Men det tar jag, det var det värt och jag är glad att jag valde lite liv istället för rutin. Så mot tvätt och bäddning och sen raka spåret i säng, för att ge även morgondagen en chans att vara livfyllt lycklig.  

Bildligt talat - del 2 av 2 i GBG

Göteborgsresan 12-13 december innehöll mer än Jul på Liseberg. Det var nämligen två hektiska dagar, men väldigt trevliga sådana. Efter första dagens jultema, bestämde vi oss för att andra dagen fick gå i ett mer naturnära, djuriskt och nyfiket lekfullt tecken. Eftersom inte mycket nytt har hänt här under gårdagen, passar jag på att inflika lite bilder från det.

Trötta som få vaknade vi av väckningsalarmets oljud redan vid åtta. Trots upprepade snoozningar ville inte ögonen egentligen hålla sig öppna, men för en hotellfrukost får man lov att offra en del av sin skönhetssömn så vi masade oss stela och ohyggligt trötta upp till en ny dag i Göteborg. 

Inte särskilt pigg Tove under hotellfrukosten.

Emelie packade och gjorde sig i ordning samtidigt som..

..hon upptäckte det roliga i att springa in och ut genom
dörren till hotellrummet med nyckelkortet. 

Själv var jag redo att bege mig vidare.

Det var även Camilla, men allt har sin tid fick vi erfara.
Emelie är en pärla när det gäller att lära ut tålamod. 

Äntligen utcheckade och färdiga för Universeum. Här på väg ut från hotellet.
Entrén innehöll speglar i taket, vilket naturligtvis måste utnyttjas.

Utanför Universeum möttes vi av en dinosaurie on ice.

Inne på Universeum möttes vi av idel kärlek

För att komma in på själva Universeum från entrén fick man åka .. nåt.
Camilla vägrade att stå still , därav dagens halva

De två mammorna på efterkälken, vilket dokumenterades i smyg .

Äntligen inne på riktigt. Det var inte alldeles lätt att få bilder på Johanna, Eve, Camilla & Emelie samlade.  

Medan Eve & Johanna testar fågeldansen..

..smygdokumenterar Camilla de båda mammornas förehavanden igen.

Fast även barnen blir plåtade i smyg ibland. Camilla såg varken att jag tog kort eller bävern
 på taket när vi var i Göteborg,det upptäckte hon förvånad på bilderna när vi kommit hem.

Samlade i grönskan

Det fanns en mängd vackra vattendjur att titta på också.

och en del annat. Emelie & Johanna gapar efter mycket.

De två mogna mammorna likaså.

Här hajade Emelie, Johanna, Eve & Camilla faktiskt att de fick sitta stilla för plåtning igen.
Bakom simmar bland annat sandtigerhajen Herman & såghajen Sokrates.

Ännu en samlad bild på våra dödliga skönheter :)

Ytterligare en dödlig skönhet att beskåda.

Förutom djur & natur innehöll Universeum även rymdpromenader..

att Camilla blev haffad ;)

..dokumenterad mognad

..och ridning, vilket Johanna uppskattade rätt rejält.

Emelie tyckte att det var lite krångligt att ta sig upp på den mekaniska hästen,..

..men väl uppe var även hon mer än nöjd.

Emelie & Camilla får här uppdraget att lösa ett konstruerat mordfall..

..och det var i samband med det som Camilla sa åt mig att sätta mig på sängen,
så hon kunde ta kort och samtidigt informerade om att hon tänkte lägga upp bilden på
facebook med texten "mamma på porrfilmsinspelning".  Med det i åtanke är inte minen så konstig ändå.

Under mordutredningen hanns även lite kunglighet med..

..och ett bad i ett blodigt badkar med en spindel.

Därefter roade sig Emelie med att slänga sig upp på en kardborrevägg i kardborredräkt,

..bubbla

..bli blåst

och att chocka Camilla.

Alla aktiviteter gjorde Camilla, mig & Emelie rätt varma, vilket syntes väl i värmekameran.

Aktiviteterna hade positiv inverkan på fikasuget också. Eve, Johanna & Emelie äter kladdkaka med vispgrädde.

Vi avslutade dag två med en tur till Nordstan. Emelie tar en vilopaus inne på det köpcenter, där jag naturligtvis
glömde en del påsar inne på en toalett. Vi återfick dock allt, eftersom en vänlig kvinna lämnat in det i kassan. 

Efter köpcentret var det bara hemresan kvar. Den företogs under idel vackra stjärnfall, med en del stopp vid bland annat Mc Donalds i Säffle och med möte av två rävar. När vi väl var hemkomna vid halv två på natten, var samtliga väldigt trötta och stupade omgående i säng.