Kryssar lugnt

Till havs!

Den 11-12 oktober var det dags igen. Då begav vi oss av, Therese och jag, för att delta på Näras kryssning för andra året i rad. Det innefattar andlighet, meditation, seanser, diverse föreläsningar och mycket av sånt som vi båda tycker är intressant. Resan startade med att vi på stationen i Mora bevittnade en man med en liten dotter som knallade omkring utanför stationen. Rätt som det var fick den lilla dottern tag på ett vägspö som hon drog upp ur marken med ett ryck, bara för att träffa sin pappa precis bredvid ögat med kanten på pinnen. Pappan, som blev ganska överraskad av vägspöpåhoppet, slet åt sig det elaka vägspöt och kastade det all världens väg. Något häpna fnissade vi lite åt det hela och knallade ombord på rälsbussen mot Stockholm. 

Lunch med Patrik

Där hittade vi våra platser och fann oss tillrätta, trodde vi. Det visade sig att vi definitivt inte var på rätt plats. Av någon outgrundlig anledning hade vi placerat oss i en tyst vagn, så det enda vi hade att göra var att göra om och göra rätt. Väl på våra rätta platser, bestämde vi oss för att kaffe nog vore en bra idé, varför vi begav oss till bistrovagnen. Precis när jag skulle hälla i mjölk i kaffet krängde vagnen till med det resultatet att jag kastade ner hel mjölkförpackningen i kaffet. Det rättades till under mycket skratt och vi var återigen ganska tacksamma för att vi upptäckt misstaget att placera oss i en tyst vagn. 

Äntligen rätt restaurang

Väl framme i Stockholm möttes vi upp av Patrik som vi lunchade med på Jensen Böfhus. God mat i gott sällskap är alltid uppskattat, så även denna söndag mitt i livet. Efter maten var det kaffe som hägrade igen, därför begav vi oss ut i vimlet med Starbucks som mål. Där köpte vi vårt kaffe, satt där och njöt i godan ro när Therese plötsligt ramlade av stolen. Jag såg det som i slowmotion när hon, helt utan anledning, rätt som det var bara gled av stolen som dessutom tippade med en skräll. DÅ var det kört igen. Vi skrattade som galningar! 

Morgonvy från hytten

Vi skildes från Patrik och klev på en taxi, fortfarande skrattande. Då lyckades vi ge chauffören fel adress, vilket han som tur var förstod. När vi kom fram dit vi faktiskt skulle, drev chauffören med oss och påstod att det inte skulle gå någon färja därifrån på åtminstone två timmar. Till sist drog vi fram det papper med platser, tider och färjor som vi hade och det var då vi förstod att han hade rätt kul åt oss. Så vi fortsatte skrattfesten, med chauffören som önskade oss en trevlig resa samtidigt som han undrade vad vi haft i kaffet. Om han nu ville veta det så var det spice pumpkin latte vi druckit och vad det består av förutom kaffe, det vet man inte men det är i alla fall inget som innehåller alkohol.

Alltså, hur lyckas man ens få en skorsten att se ut som nån
form av hatt??

När vi kommit ombord var det bara att bege sig till restaurangen för det smörgåsbord som ingick. Ordentliga som vi var kom vi i tid och stod med de andra och köade. Det visade sig vara väldigt onödigt, åtminstone där vi var för det var fel restaurang upplyste serveringspersonalen oss om. Återigen ägnade vi oss åt att göra om och göra rätt och kom alltså så småningom till den restaurang vi borde ha gått till från början. Det var god mat och de är definitivt inte fel att studera havet, båtar och lampor som blinkar här och där medan man äter. 

På väg tillbaka mot Sverige

Efter maten var det dags för en föreläsning. Den var bra och vi följde upp den med en gruppseans, som däremot inte riktigt var något för oss. Vi hann även strula runt på mässan och införskaffa diverse böcker. Vi skrattade fortfarande hejdlöst åt det mesta, det var nog bara under föreläsningarna som vi faktiskt var tyst. Trots alla matpausar bestämde vi oss ändå för att vi var hungriga framåt 23-tiden och hittade en restaurang som bland annat hade räksallad. Förundrade tittade vi på personalen bakom disken som inte verkade tycka att det var särskilt angeläget att servera någon mat. Till sist sa vi till en ut berörd personal att vi skulle vilja köpa räksallad. Personalen svarade: ja, den står där. 

Hjärtlig himmel över ett relativ fridfullt hav

Öh, vi hade naturligtvis redan sett vart den stod. Däremot ville vi gärna ha den från just den platsen till våran sida av disken för att kunna äta den. Så vi gjorde ett nytt försök och frågade personalen om dom möjligen kunde skicka oss två sådana sallader och den tålmodige personalen svarade att det kunde de naturligtvis, men att det nog var enklare om vi lyfte på luckan och tog ut det vi ville ha. Var det nåt som krånglade så skulle de naturligtvis komma runt disken och bistå oss. Så var det kört igen då,vi skrattade som tokar. När vi sen skulle betala för maten, slog Therese av någon outgrundlig anledning fel kod och glömde dessutom den rätta koden. Hon fick lov att leta reda på ett ställe där hon hade den uppskriven innan det blev rätt. Vid det laget skrattade till och med personalen åt oss. 

Förvirring

Precis som året innan bestämde vi oss för att vi skulle gå upp och vara med på en morgonmeditation och precis som året innan försov vi oss. Nåja, det var skönt att äta frukost i lugn och ro medan vi tittade på havet som gled förbi utanför restaurangfönstret. Därefter var vi med på några riktigt bra föreläsningar, som gav riktigt mycket energi och inspiration. Naturligtvis fick vi se till att ägna oss åt mat även denna dag, så vi hittade en restaurang där vi åt. 

Vackra värld

Ätandet var inga problem, men när vi skulle betala hittade vi däremot inte kassan utan fick fråga om vägen. Jag kan ibland inte begripa hur förvirrade det går att vara, men det verkar som det inte finns någon gräns för just det. Åter i land drog vi direkt till stationen och Starbucks. Fast den här gången tog vi det säkra före det osäkra och höll oss ifrån spice pumpkin latte, faktiskt var vi så på vår vakt att vi helt enkelt valde varsin sockerfri. Det var god den med. Tågresan hem förflöt utan att vi kastade mjölk eller tog fel vagn. Väl hemma var vi nog båda såväl trötta som nöjda, med ömmande magmuskler efter all skratträning.  

Sockerfri för säkerhets skull

Verkligen söndag

Emelie med sin morfar 

Söndagen den 20 september var en söndag när jag verkligen inte gick fram i rask takt eller ens halvfart. Gårdagens uteliv gjorde sig påtagligt påmint och det var en sån där dag när tanken "aldrig mer" låg väldigt nära till hands. Trots det var det en bra dag, med hemliv och umgänge i fokus. 

Frukost

Emelie kom hem, Magnus H kom och hälsade på och pappa kom farandes och drack kaffe. Det var bra samtal och en bra dag. Livet återvände i sakta mak och jag var synnerligen överbevisad om vad som är viktigt här i livet. Familjen, vännerna och husgudarna i hemmets lugna vrå, ja och så kaffe och solnedgångar förstås.

Magnus H på kaffevisit

Pistolskytte & körsång

Anette på kaffe hos morsan 

Min plan har varit och är att börja på pistolskytte. Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig, eller det gör det i och för sig sällan fast ibland är det lite mer tydligt än andra gånger. Till exempel så tyckte Angelica att vi borde börja sjunga i kör, kom nu ihåg att min idé var att börja på pistolskytte. Kör är också roligt, men det är definitivt viss skillnad mellan att skjuta med en pistol och att ta höga toner. 

Yttermalungs kyrka

Nåväl, tisdagen den 8 september 2015 var jag hos mamma efter jobbet för att dricka lite kaffe och hämta Emelie och husgudarna. Det var i det stadiet Anette hörde av sig, så jag bjöd upp henne till morsan på kaffe. Anette som hade snappat upp allt om Angelica och börja på kör, serverade mig helt enkelt kvällens aktivitet som bestod i att börja sjunga i kör samma kväll. Så blev det. En dryg halvtimme senare befann jag mig tillsammans med Anette och många fler i Yttermalungs kyrka och sjöng allt vad jag var värd. Både sopran- och alt-stämmor testades och det var riktigt roligt. Så pass roligt att jag definitivt kan tänka mig att syssla med diverse stämsång kontinuerligt. Angelica? Hon var inte med på kör och så vitt jag vet har hon inte börjat på pistolskytte heller, men plötsligt händer det väl. Plötsligt har Angelica kanske börjat köra och jag kanske kombinerar skönsång med skytte. 

Körövning :)

Melodikryss & bubbel

Redo för melodikrysset för första gången

Den femte september 2015 var dagen när melodikrysset gjorde debut i mitt liv. Melodikrysset, bara namnet får mig att tänka på grått hår i knutar, gungstolar och rullatorer, men vissa i min omgivning hävdade med bestämdhet att det var roligt och definitivt det man skulle hålla på med alldeles för tidigt på lördagsmorgnar. Reglerna var enkla, det skulle genomföras i grupp, man fick inte googla svaren, det var tillåtet att ringa en vän och konferera och krysset skulle dessutom lösas i kombination med intag av bubbel eller ännu hellre irish coffee. Kvinnan som introducerade denna nyhet i livet är Camilla från Västerbotten och som arbetar på vår arbetsplats under en period. Nyfikna som vi är på nya vanor, trots att melodikrysset kändes ungefär lika roligt som att damma, bestämde vi oss, Tina och jag, för att det var värt att prova. Ytterligare en regel att förhålla sig till var att stilen skulle vara osminkad och avslappnad, som vid lugnt lullande hemma en ledig lördagsmorgon. 

Camilla bubblar & ringer en vän

Det var med dessa utgångslägen vi träffades hemma hos Tina strax innan tio en lördagsmorgon. Med tanke på tiden en ledig dag var stilen naturligt avslappnad och osminkad och gångstilen yrvaket släpande. Det var mysigt. Tina hade gjort eld i kaminen och det luktade nybryggt kaffe i hela huset. Ute regnade och det gjorde det ännu lite mysigare att sitta och värma sig vid kaminen. Jag hade Emelie med kompis hemma hos mig, så jag var bestämd från start att hålla mig till enbart kaffe utan alkoholhaltiga väskor inblandade. 

Irish coffee på gång hemma hos Majan &
Hasse. Notera påsen med vispad grädde

Det var roligt att lösa melodikrysset tillsammans. Många skratt och mycket kaffe blev det. När kryssandet var klart blev jag utnämnd till chaufför så bar det av till Majan och Hasse. Det var där jag insåg att planering ibland är viktigt. Väl där skulle det då drickas irish coffe och Camilla började plocka upp saker ur sin relativt stora medhavda väska. Hon hade med sig whiskey, likör 43 att använda istället för socker och en påse som till att börja med hade ett relativt odefinierbart innehåll. Innehållet visade sig vara vispad grädde, vilket ju var en riktigt viktig ingrediens. På frågan om varför hon inte bara hade köpt sprutgrädde svarade Camilla, att det skulle vara äkta om det skulle vara. Äkta var det och de som drack såg ut att gilla det dessutom. Vid halvtretiden skjutsade jag Tina och Camilla hem till Tina, for hem till mig och drack kaffe med en mycket trevlig kvinna vid namn Britt Åsa. Det var i det stadiet jag var när de två kryssande vännerna började tycka att det tog lång tid för mig att bli klar. Så lång tid att de bestämde sig för att komma hem till mig och vänta. 

Hemma hos Therese & Magnus 

Är det någon här frågade jag Emelie, medan jag sprang runt och letade kläder och var på väg ner i duschen. Emelie svarade; ja, det är två kvinnor här med väskor och vin! Det var då Tina och Camilla gjorde entré. Det var även i den stunden som Emelie med kompis blev hämtad av Emelies pappa, vilket kändes som en rätt bra timing. Tina och Camilla fick roa sig bäst de ville medan jag duschade och gjorde mig klar och det verkade dom dessutom klara väldigt bra. Jag var rätt glad att Emelie hade hunnit åka, för jösses vilka samtal de hade. När jag väl var klar for vi till Therese och Magnus. Där, äntligen, hann jag äta för dagen. Det blev makaroner och korvstroganoff med vitt vin som måltidsdryck. 

Camilla & Tina hemma hos Therese

Kvällen var trevlig och innehöll allt från intima samtal till dans. Tina och Camilla fortsatte ner på samhället, medan Therese och jag stannade kvar hos Therese och Magnus under ytterligare några timmar och bara satt och pratade om allt och inget. Vid 12-tiden på natten avslutades denna förunderliga dag och jag for helt enkelt hem och la mig. Dessutom la jag mig rätt så nöjd med att bara druckit vin under kvällen, istället för att ha börjat dagen med irish coffee. Melodikrysset i grupp tidiga lördagsmorgnar är okej för min del, men jag kommer även fortsättningsvis att hålla mig till enbart kaffe vid dessa tillställningar. 

      

Underbara & glada 

Gamla danskar & norrsken

På väg

Sommaren som gått, semester till trots, har jag bara hunnit med att påbörja diverse inlägg i bloggen. Det blev tydligtvis inte bättre av att arbetslivet återtog sin plats i det tidsutrymme som var dag innefattar. Därför fortsätter jag när det finns en lucka i tid och aktiviteter, att lägga upp alla de påbörjade utkast jag har. Bloggen fungerar, vilket antagligen nämnts förut, både som minnesbank och för att bearbeta.

Uppdukat 

Den 28 augusti 2015 var det då dags för fäbodliv efter jobbet. Vi var några stycken som skulle träffas i Majans och Hasses stuga för att äta tillsammans och dricka en och annan droppe vin. Solen sken, himlen var blå och känslan var att friheten låg inom räckhåll när jag for. Väl framme var grillen redo och bordet dukat, så vi satte oss ute i friska luften och babblade och drack vårt vin medan köttet grillades. 

Gosam kväll

Det var en avslappnad kväll med många skratt. Majan hävdade att det tillhörde god ton att följa skogens seder och att en av dem var att dricka ett litet glas gammeldansk. Där bangade i alla fall jag, efter en liten smutt på denna vedervärdiga dryck insåg jag att det fick vara hur det ville med sederna i skogen. Inget skulle kunna få mig att frivilligt hälla i mig denna illasmakande sörja. Nä, ska jag nu dricka nåt alkoholhaltigt ska det åtminstone vara nå så när gott.

Engla kollar läget

Illasmakande sörja

Mörkret kom så sakta smygande, elden sprakade, stjärnorna kikade fram och det var ljuslyktor utsatta lite här och där. Ia och Elinor begav sig av hemåt när kvällen började glida över mot natt. Majan och jag satt kvar vid elden och babblade om livet, såg den så gott som fulla månen glida upp och dessutom hade vi förmånen att få se norrskenet som spelade över himlen. Livskvalitet är väl egentligen bara förnamnet. Vilka upplevelser vi har tillgång till.

    

Det är faktiskt en speciell känsla att lägga sig i en stuga i skogen. Det är fridfullt att lyssna till elden som sprakar tills man somnar. Det är även rätt stor mysfaktor att vakna och titta in i eldstaden det första man gör. Det enkla livet ger så mycket. Husgudarna, som naturligtvis var med, njöt även de i fulla drag. 

 Godnatt & godmorgon

Eftermiddagen dagen efter begav vi oss av hemåt. Efter ett ha haft naturen så nära ett tag, var det med en känsla av ödmjukhet och påfyllda energidepåer jag kom hem. Väl hemma fortsatte helgen i lugn takt med en månskenspromenad i sällskap av husgudarna som mesta aktivitet. En del dagar är helt enkelt bara bra.  

Morgonvy

Ett av Majans & Hasses får som
betade invid stugan

Harry, Nova & Harrys mamma Loppan som njuter av solen i skogen

Gott liv

Ute på tur med pappa <3 

Helglivet den 21, 22  och 23 augusti, det vill säga den veckan som även innefattade rödmålade KK:n och tårta, var ett bra liv. Det började med att pappa kom farandes i den mustangcab han införskaffat för ett tag sedan, som vi naturligtvis fick lov att ta en tur i. Det är trevligt att vara ute med pappa och det faktum att det den här gången var i hans cab gjorde det inte mindre trevligt. Det var min första tur i mustangen och det är löjligt, jag vet, men det var roligt med en bil med så mycket under huven. Jag vet även att det nog är rätt barnsligt, men det var en av de gånger det var riktigt njutbart när det var aktuellt med omkörningar. Nåja, ett väl bevarat barnasinne är ett hot mot all världens vansinne har jag hört och det tänker jag tro på resten av livet.  

Vi hamnade hos Anette & Mabbe - kolla
in vinglasen. Vill ha!

Pappa & Mabbe 

Anette har missförstått det där med flytande
vätska - det ska drickas & inte inhaleras.

Mysig kväll med levande ljus i skymningen

Hur det nu var så hamnade vi hos Anette och Mabbe. De har en synnerligen trevlig veranda och det var platsen att vara på för kvällen. Solen sken in, det var levande ljus överallt som syntes bättre och bättre i takt med att solen gick ner och jag blev introducerad till det röda bubblets värld. What the heck, jag hade ju chaufför så. Min första reaktion var dock inte av det positiva slaget när Anette frågade om jag ville ha ett glas rött bubbel: "nää, varför skulle jag vilja ha det nu då? Jag är inte så förtjust i rödvin annars, så varför skulle jag vilja ha det bubblandes upp i näsan också?!" Fast jag provade och blev glatt överraskad. Det var gott, till och med himla gott så det kommer att intas fler gånger. Dessutom provade jag det i mina framtida vinglas. Jag som i vanliga fall inte blir kär alltför lätt, föll pladask. Spectra vinglas, såna ska jag ha!

Förmiddagskaffe med Magnus, Camilla, Emelie, pappa, Jejje, Tobbe & Matte
hemma hos Magnus.

Emelie på tur med morfar- efteråt kom hon hem och sa: kan jag få en röd cab
med drömmande blick. Mitt svar? Fråga din pappa ;)

Medans en del var ute på diverse bilturer fick andra (läs Magnus) grilla.
Det är gott att få sätta sig vid dukat bord & bara njuta :)

Lördagen startade med förmiddagskaffe hemma hos Magnus tillsammans med Magnus, Camilla, Emelie, pappa, Jejje, Tobbe och Matte. Det var en trivsam stund på Magnus altan som badade i solsken och lättsamma samtal. Efter ett tag följde jag pappa på en biltur i mustangen och med all sol var det en suveränt bra dag att åka cab. Emelie passade också på att ta en biltur med sin morfar, vilken var den första i den bilen för henne och det resulterade i att hon ville ha en egen cab fast en röd. Utifrån mitt perspektiv är det en fråga hon får ta med sin far, så var det löst. Medan vi åkte bil grillade Magnus, så det var bara att bege sig hem till honom och sätta sig vid dukat bord och äta efter bilturandet. Det är att bra trevligt att slippa laga mat själv. Gott var det också, men efter det var det hemmets lugna vrå som lockade. Jag och husgudarna tog våra sedvanliga promenader i skog och mark och det var också helt suveränt en solig lördag. 

Picknick på gården med Milla <3

Även söndagen var solig och med det uppdämda behov av d-vitamin som kommit sig av denna sommars gråregnighet, spenderades så mycket tid som möjligt utomhus.Frukostkaffe i trädgården, gräsklippning i solskenet och picknick med Camilla på en filt på gården. Nämligen kom Camilla susandes och hade med sig kycklingsallad som vi käkade tillsammans i solen. Medan vi satt där och åt kom pappa åkandes och ville ha kaffe. Det fick han naturligtvis, det är trevligt att ha de nära och kära omkring sig. Sen passade även Camilla på att ta en biltur med morfar och även hon var road. Tydligtvis är det fler än jag som är för ett välbevarat barnasinne. Resten av dagen gick åt till tvätt och skogliga husgudsvandringar. Bra dagar och en väldigt bra helg.  

Lär känna nya varelser i skogen

Även Engla skaffar sig nya bekantskaper

Fler än vi som vandrar

Kvällssol

Borta bra men..

Kaffe på hemma på gården med Camilla <3

Efter några dagar i Stockholm är det lilla livet, det som innefattar kaffe på gården, hundpromenader i skogen, matjessill, fruktsallad och rofylld tystnad, väldigt uppskattat. Så dagarna efter hemkomst var det lugn som gällde. 

Badliv

Camilla kom och fikade gånger flera, Emelie umgicks med Emil och Filip och badade timme efter timme, jag umgicks med Therese ibland, Magnus F ibland och båda ibland och hundarna njöt av våra skogliga äventyr (läs behagliga promenader i lika behagligt tempo). 

Från timmar på Gröna Lund till timmar i vatten <3

I fyra dagar lät vi livet gå i denna lugna lunk och det var behövligt och otroligt skönt. All stress försvann, klockan existerade inte i våra medvetanden och livet fick vara precis så bra som livet kan vara. 

Matjessill är också en form av livskvalitet

Som alltid är det kontrasterna som gör skillnaden. Möjligheten att kunna uppleva olika saker, olika känslor och olika samhällen som gör att det går att uppskatta det mesta på ett annat sätt. Det lilla livet blir så otroligt värdefullt i jämförelse med det stora, även om det också har sin charm.

Precis som pizza är för andra

Även solen var väldigt uppskattad när den tittade fram dessa dagar. Efter allt regnande denna sommar, märks de verkligen vilken skillnad lite solsken gör både med humör och ork. Naturligtvis har det medfört en och annan solnedgång att njuta av och som om inte det var nog sken även månen helt fantastiskt nattetid. Någon sen biltur i syfte att skjutsa folk till dans i skogen hanns också med under dessa dagar och till och med det var riktigt trevligt. 

Månen & dans i skogen

Jag hann till och med läsa böcker och, när jag vilat lite, börja att städa lite i huset och till även tvätta en del fönster. Energin kom sakta tillbaka och det var underbart. Såna dagar behövs, dagar när allt får gå på tidlöst. Dessa dagar hann jag även hälsa på mamma och pappa. Det var bra dagar och för den delen nätter. Känslan av frihet var total och det är en värdefull känsla. 

En & annan solnedgång