Hemligt liv rekommenderas

En del saker känns viktiga att dela med sig av, såsom kombinationen; filmen "Husdjurens hemliga liv", hemgjord pizza och levande ljus överallt. Rekommenderas starkt, ifall det inte framgått och nån undrar.

Kryssar lugnt

Till havs!

Den 11-12 oktober var det dags igen. Då begav vi oss av, Therese och jag, för att delta på Näras kryssning för andra året i rad. Det innefattar andlighet, meditation, seanser, diverse föreläsningar och mycket av sånt som vi båda tycker är intressant. Resan startade med att vi på stationen i Mora bevittnade en man med en liten dotter som knallade omkring utanför stationen. Rätt som det var fick den lilla dottern tag på ett vägspö som hon drog upp ur marken med ett ryck, bara för att träffa sin pappa precis bredvid ögat med kanten på pinnen. Pappan, som blev ganska överraskad av vägspöpåhoppet, slet åt sig det elaka vägspöt och kastade det all världens väg. Något häpna fnissade vi lite åt det hela och knallade ombord på rälsbussen mot Stockholm. 

Lunch med Patrik

Där hittade vi våra platser och fann oss tillrätta, trodde vi. Det visade sig att vi definitivt inte var på rätt plats. Av någon outgrundlig anledning hade vi placerat oss i en tyst vagn, så det enda vi hade att göra var att göra om och göra rätt. Väl på våra rätta platser, bestämde vi oss för att kaffe nog vore en bra idé, varför vi begav oss till bistrovagnen. Precis när jag skulle hälla i mjölk i kaffet krängde vagnen till med det resultatet att jag kastade ner hel mjölkförpackningen i kaffet. Det rättades till under mycket skratt och vi var återigen ganska tacksamma för att vi upptäckt misstaget att placera oss i en tyst vagn. 

Äntligen rätt restaurang

Väl framme i Stockholm möttes vi upp av Patrik som vi lunchade med på Jensen Böfhus. God mat i gott sällskap är alltid uppskattat, så även denna söndag mitt i livet. Efter maten var det kaffe som hägrade igen, därför begav vi oss ut i vimlet med Starbucks som mål. Där köpte vi vårt kaffe, satt där och njöt i godan ro när Therese plötsligt ramlade av stolen. Jag såg det som i slowmotion när hon, helt utan anledning, rätt som det var bara gled av stolen som dessutom tippade med en skräll. DÅ var det kört igen. Vi skrattade som galningar! 

Morgonvy från hytten

Vi skildes från Patrik och klev på en taxi, fortfarande skrattande. Då lyckades vi ge chauffören fel adress, vilket han som tur var förstod. När vi kom fram dit vi faktiskt skulle, drev chauffören med oss och påstod att det inte skulle gå någon färja därifrån på åtminstone två timmar. Till sist drog vi fram det papper med platser, tider och färjor som vi hade och det var då vi förstod att han hade rätt kul åt oss. Så vi fortsatte skrattfesten, med chauffören som önskade oss en trevlig resa samtidigt som han undrade vad vi haft i kaffet. Om han nu ville veta det så var det spice pumpkin latte vi druckit och vad det består av förutom kaffe, det vet man inte men det är i alla fall inget som innehåller alkohol.

Alltså, hur lyckas man ens få en skorsten att se ut som nån
form av hatt??

När vi kommit ombord var det bara att bege sig till restaurangen för det smörgåsbord som ingick. Ordentliga som vi var kom vi i tid och stod med de andra och köade. Det visade sig vara väldigt onödigt, åtminstone där vi var för det var fel restaurang upplyste serveringspersonalen oss om. Återigen ägnade vi oss åt att göra om och göra rätt och kom alltså så småningom till den restaurang vi borde ha gått till från början. Det var god mat och de är definitivt inte fel att studera havet, båtar och lampor som blinkar här och där medan man äter. 

På väg tillbaka mot Sverige

Efter maten var det dags för en föreläsning. Den var bra och vi följde upp den med en gruppseans, som däremot inte riktigt var något för oss. Vi hann även strula runt på mässan och införskaffa diverse böcker. Vi skrattade fortfarande hejdlöst åt det mesta, det var nog bara under föreläsningarna som vi faktiskt var tyst. Trots alla matpausar bestämde vi oss ändå för att vi var hungriga framåt 23-tiden och hittade en restaurang som bland annat hade räksallad. Förundrade tittade vi på personalen bakom disken som inte verkade tycka att det var särskilt angeläget att servera någon mat. Till sist sa vi till en ut berörd personal att vi skulle vilja köpa räksallad. Personalen svarade: ja, den står där. 

Hjärtlig himmel över ett relativ fridfullt hav

Öh, vi hade naturligtvis redan sett vart den stod. Däremot ville vi gärna ha den från just den platsen till våran sida av disken för att kunna äta den. Så vi gjorde ett nytt försök och frågade personalen om dom möjligen kunde skicka oss två sådana sallader och den tålmodige personalen svarade att det kunde de naturligtvis, men att det nog var enklare om vi lyfte på luckan och tog ut det vi ville ha. Var det nåt som krånglade så skulle de naturligtvis komma runt disken och bistå oss. Så var det kört igen då,vi skrattade som tokar. När vi sen skulle betala för maten, slog Therese av någon outgrundlig anledning fel kod och glömde dessutom den rätta koden. Hon fick lov att leta reda på ett ställe där hon hade den uppskriven innan det blev rätt. Vid det laget skrattade till och med personalen åt oss. 

Förvirring

Precis som året innan bestämde vi oss för att vi skulle gå upp och vara med på en morgonmeditation och precis som året innan försov vi oss. Nåja, det var skönt att äta frukost i lugn och ro medan vi tittade på havet som gled förbi utanför restaurangfönstret. Därefter var vi med på några riktigt bra föreläsningar, som gav riktigt mycket energi och inspiration. Naturligtvis fick vi se till att ägna oss åt mat även denna dag, så vi hittade en restaurang där vi åt. 

Vackra värld

Ätandet var inga problem, men när vi skulle betala hittade vi däremot inte kassan utan fick fråga om vägen. Jag kan ibland inte begripa hur förvirrade det går att vara, men det verkar som det inte finns någon gräns för just det. Åter i land drog vi direkt till stationen och Starbucks. Fast den här gången tog vi det säkra före det osäkra och höll oss ifrån spice pumpkin latte, faktiskt var vi så på vår vakt att vi helt enkelt valde varsin sockerfri. Det var god den med. Tågresan hem förflöt utan att vi kastade mjölk eller tog fel vagn. Väl hemma var vi nog båda såväl trötta som nöjda, med ömmande magmuskler efter all skratträning.  

Sockerfri för säkerhets skull

After work med skotertema

Majan & jag iförd för kvällen helt rätt outfit. Är det skotertema så är det.
 Vi blev av någon underlig anledning kallade teletubbies?!

Kanske är det så att det bara är på dessa mindre hålor det förekommer. Oavsett är jag i alla fall glad att det gör det, för jösses vilken trevlig kväll det var. After work med skotertema i en fäbodstuga, vad kan vara mer Dalarna liksom. Skotertemat kom sig antagligen av det relativt kyliga vädret. En del av hösten är klar luft och kyliga kvällar och en sån kväll var det.  

Finns lösningar för allt

Maria & Tina, den ena i skoteroutfit & den andra i tunna skinnvantar och moccaskor.
Den ena med kåsa och den andra med kristallglas. Nåja, båda är i alla fall lika trevliga!

Lyktor & eldar fick lysa upp kvällen

Vi var ett tiotal kollegor som samlades i Hasse och Majans stuga den 10 oktober för att äta gott och dricka ett och annat glas vin. Vinet kompletterades med något som gick under namnet mintuttu, vilket visade sig vara Minttu choco mint och det var dessutom väldigt gott. Det var många glada skratt och bara trevliga människor. 

Några av skotertemadamerna

Mitt i natten, mitt i skogen med mintuttu & vin

Skymning & mat, bland annat

Upplyst väg till dasset

Vid tolv på natten förflyttade vi oss inomhus. Då började de flesta bli lite slitna och benägna att gå i säng. Jag och de älskade husgudarna sov kvar. Det var ett bra val. Det är rofyllt att somna till eldens sprakande efter en lång, men väldigt rolig kväll. Tyvärr är dagen efter dessa kvällar aldrig lika roliga, så morgonen efter var en synnerligen lugn morgon. Majan, diverse husgudar och jag klev upp och åt frukost för att ganska snabbt lägga oss i någon timme igen. Vi klev upp när Hasse och Ebba kom med fika. Det var då Hasse visade upp sitt nyfärgade ben också. Tydligtvis hade en av hans muskler brustit och benet visade upp en bred färgskala. Ofarligt, men inte smärtfritt och dessutom inför den stundande älgjakten. Så här i efterhand vet jag att benet stod pall under älgjakten och det gjorde Hasse också. 

Harry & Nova myser framför brasan

Ny dag, mindre energi - Majan med en bunt husgudar vilar efter frukost

Ebba & Nova 

Hasse med muskelbristning 

KK i ny tappning & tårta

Kerstin bekantar sig med nya KK:n

KK kan stå för en hel del saker, en av dem är knullkompis. Den 19 augusti 2015 kom KK i ropet i en något ny tappning. Det finns diverse seder på min arbetsplats. En av dem är det så kallade vandringspriset som går från person till person i samband med födelsedagar och liknande. Vandringspriset utgörs av en träpenis med ett tillhörande sandpapper och det kom till i samband med att det pratades om stake i organisationer.   

Öppningsstund

I vilket fall som helst så stannar vandringspriset liksom inom den styrka som arbetar inom den del av organisationen där jag arbetar. Den här gången såg situationen lite annorlunda ut. En kollega skulle byta arbetsplats och därmed inte längre finnas med inom vandringsprisets sfär. Det var i samband med det en ny stake täljdes till och som dessutom målades röd med kurbitsmönster på. Eftersom berörd kollega dessutom har en förkärlek för Ernst Kirchsteiger döptes den även till Ernst. 

Kerstin bjuder på en historia som innefattar
bla röda k_kar

Det var en trevlig tillställning när Ernst skulle överlämnas till aktuell kollega, som heter Kerstin. Vi träffades på en restaurang på orten, åt tillsammans, berättade historier och överlämnade diverse påhittade avvikelser till Kerstin som arbetat med bland annat avvikelsehantering. Det var många skratt och Ernst var väldigt uppskattad. Faktiskt så uppskattad att de flesta nu gärna vill ha en egen stake. När vi såg denna röda kurbitsskapelse blev det uppenbart att KK faktiskt även kan stå för kurbitskuk, så i det här fallet kanske det är så att kärt namn kan ha många barn.. eller nåt i den stilen.

Två sidor av samma mynt..

Andra sidan

Dagen efter firade vi en annan persons födelsedag med tårta. Tårta går inte, åtminstone inte vad jag kan komma på, att få att passa under beteckningen KK, men den var god.

Tårtakalas

En vecka

Morgonsol på gården

En vecka. Det vill säga en arbetsvecka efter semestern och den gick ganska fort ändå. Energin höll och verkade dessutom vara relativt intakt när fredagen kom. Arbetstiden hölls inom ramen för normal arbetstid det i sig borde ha varit skäl nog för klappar på den egna axeln och egenhändigt utfärdat diplom, men det räckte bra med vetskapen att jag orkade nåt mer än att jobba. 

Frukostdate med kollega

Kollegial kväll med mat och skratt i syfte
att lyfta stämningen inför hösten

Anna-Britta & Camilla på kollegial middag

Det var dessutom väldigt trevligt att träffa arbetskamraterna. Med dem blir det många skratt. Dock var de flesta överens om att det var en lite dyster stämning mot hur det kan vara, så i syfte att bryta den bestämde vi oss för att träffas efter arbetet och äta tillsammans. Det var en synnerligen bra idé, för vi skrattade så magmusklerna fick sig en rejäl omgång och känslan av lycka faktiskt kom smygandes. Även en frukostdate med ytterligare en kollega har hunnits med. Återgången till arbetet efter semestern började därmed på ett väldigt bra sätt. 

Vacker värld

Tid i trädgården

Fortsatta vandringar i ur & skur

Naturligtvis hade Murphy ett finger med i spelet, men något annat var inte heller att förvänta. Den karln klarar av att vara överallt och alltid, så det är bara att göra det bästa av det. När semestern var slut och kontorets fönster var det som visade upp utanförvärlden, kom solen fram igen. Efter en regnig och kall sommar tyckte den då äntligen att det var dags att visa upp sig. Nåja, med normala arbetstider har även solen hunnits med att njuta av. Vandringarna morgon och kväll med husgudarna fortsatte trots att vardagslivet återkommit. När fredagskvällen kom, satt jag i trädgården och grillade kött medan jag faktiskt kände mig helt lycklig. Det är en go känsla att ha. 

Nätverk 

Grönt är skönt, men inte för ofta

Gröna Lund by night

En sommar går så fort, så även denna. I vanliga fall brukar en tripp till Västkusten vara det självklara valet, men eftersom solen kändes väldigt långt borta denna semester avstod vi de älskade klipporna till förmån för storstadsliv. Emelie, Therese, Magnus F, Emil, Filip och jag begav oss istället av till Stockholm för några dagars rekreation, om nu bland annat Gröna Lund verkligen går att kategorisera som rekreation. Vi bestämde oss för att rälsbuss var bästa färdmedlet, så fem på morgonen den 28 juli startade vi vår färd i bil. För att ta sig till en rälsbuss går det nämligen att välja att åka buss till Borlänge eller bil till Mora och vi bestämde oss för att Mora fungerade bra. I Mora visade det sig dock att långtidsparkeringen i anslutning till tågstationen byggdes om, så en tillfällig parkering hade ordnats. Det innebar att vi efter ett förvirrat promenerande, suspekt vägvisning av infödd Morabo och krypning under diverse tågvagnar faktiskt tog oss på rälsbussen i tid. Therese och jag har varit på vift förr och vi brukar hamna i en del inte helt väntade situationer och det var antagligen därför Magnus F:s enda kommentar när vi kröp runt under tågvagnarna var: det här kan bara hända om man är ute med er. 

Äntligen ombord på rälsbussen..

Utanför House of nightmares på Gröna Lund

Emelie & Filip maskar fram

Emelie <3

Änglar finns.. även på Gröna Lund

Emelie & Emil åker fritt fall

Bara 80 meter upp för att liksom rasa ner

Emelie, Emil & Filip

Barnen ca 90 meter upp i slänggungan

Läskigt ställe

Vackert

Lampor, hav och glada barn 

Oräkneliga åkturer blev det

Väl framme fanns det bara ett mål enligt barnen, så vi lämpade av väskorna på hotellet och gick till uppgivet mål som naturligtvis var Gröna Lund. Där spenderade vi sedan tolv timmar, barnen i diverse karuseller, berg- och dalbanor och spöktåg, vi vuxna på caféer, vid vattnet och väntandes vid extremt många karuseller. Magnus F åkte någon karusell, jag följde med in i House of nightmares och skrek antagligen mest av de i vårt sällskap medan Therese höll sig utanför alla attraktioner som på något vis rörde sig eller innefattade eventuella skrik. Det var drygt med alla ljud, alla promenader runt, runt och köerna som var överallt, men det var drygt på ett härligt sätt. Det är rätt mycket livskvalitet att få se Emelies ögon glittra av både glädje och iver, samtidigt som hon, Emil och Filip oupphörligt sprang från det ena till det andra. När Gröna Lund väl stängde för dagen var vi alla rätt trötta, så det blev raka spåret till hotellet och i säng. Emelie hann säga att hon bara vilade ögonen och inte sov, innan hon somnade som en stock. Jag var inte sen att följa hennes exempel, för jösses så trött man blir av dryghärliga dagar.

Naturhistoriska

Vi bodde på Pop House Hotell - i samma hus som Abbamuseet 

Himlar så skönt det kan vara att krypa  säng ibland

Nyduschad Emelie som gör sig redo för hotellfrukost
och en ny dag

Therese & Magnus F avnjuter frukosten

<3

Andra dagen for vi iväg till Naturhistoriska museet. Det var varmt, trångt mycket folk och Emelie var alldeles exalterad över dinosaurieskeletten, stenarna, alla uppstoppade djur och tja det mesta. Det var andra gången hon var på Naturhistoriska i Stockholm, förra gången vi var där var även Camilla och Henke med och Emelie mindes hur det var då. Det var fina minnen och ett rätt bra besök även denna gång, trots att det var varmt, trångt och tog drygt en timme att tröttna på. Nåja, vi har i alla fall lärt oss att det är en mindre bra idé att besöka det stället mitt i semestertider. Därifrån bestämde barnen att ytterligare en dag på Gröna Lund var den bästa idén som fanns, så vi begav oss än en gång mot Gröna Lund. Fast den här gången stannade Therese, Magnus F och jag utanför och gick på nåt kafé, strosade runt lite, lyssnade på livemusik på hotellet och hade det faktiskt riktigt lugnt, medan barnen sprang runt i allt stoj på Grönan i väldigt många timmar enbart med avbrott för att komma med oss på restaurang. När de äntligen var klar och Gröna Lund stängde var Emelie så trött att hon nästan inte orkade äta kvällsmat, än mindre prata eller på nåt annat vis vara social. Hon kraschade i säng, somnade omedelbart och var fortfarande otroligt trött när det var dags att kliva upp morgonen därpå. 

Buttericks - en form av himmelrike enligt Emelie <3

Nyinhandlat mobilskal & fika på Vete-katten <3 

I ett av Vete-kattens bord hade många kunder lagt
ner små meddelanden och hälsningar i en låda, de flesta
skrivna på servetter, som Emelie & Filip kollade igenom.

En del hade till och med ritat små konstverk..

Medan andra hade haft annat för sig.. Emelie
& Filip läste med förfäran för att därefter bestämma
sig för att de inte ville kolla lådan med alla meddelanden
i längre :-D

Sista dagen var det shopping som stod på menyn. Vi vandrade Drottninggatan upp och ner, sprang in på så många affärer som det nästan är möjligt och diskuterade möjliga matställen in absurdum. Till sist hade vi affärvandrat klart, inte kommit överens om vart vi skulle äta och landat på Centralstationen i ett stadie av viss hungerfrustration. Där åt vi och tog det lite lugn ett tag. Emelie och jag vandrade därefter iväg på stan lite på egen hand och hamnade till sist på ett av Vete-kattens kaféer. Där satt vi oss, meddelade de andra vart vi var och så bara njöt vi. Emelies uttryckta upplevelse var att det var det bästa på hela dagen och jag höll med henne. Efter ett tag kom även Therese och Filip dit, så vi flyttade oss till ett större bord, så alla skulle få plats. Emelie och Filip hittade en låda i bordet där det låg hur många små hälsningar och meddelanden som helst från kunder som varit där tidigare. Emelie och Filip läste med förtjusning, beundrade små teckningar som folk hade gjort och började själv skriva ett litet meddelande. Det var tills de hittade en lapp som innefattade ordet runk, efter det var det liksom inte alls så intressant att titta i den där lådan längre. Efter ytterligare ett litet tag kom även Magnus F och Emil och där satt vi sedan allihopa, ändå tills det var dags att dra till stationen igen för att kliva på rälsbussen tillbaka till Mora. Väl på rälsbussen var vi alla rätt trötta och sov lite i omgångar. Framme i Mora var det väl ingen som var direkt superpigg, men alla var ändå på gott humör och nöjda med resan. Det var bra dagar som gav nöjda barn, trötta och nöjda föräldrar, många skratt, en del förvirring och förmågan att uppskatta det lite lugnare tempot som var märkbart redan i Mora. Mora mötte oss dessutom med en vacker regnbåge som slutade i Siljan och det i sig var ett trevligt välkommen tillbaka till Dalarna tecken. När vi kom till Malung hämtade Emelie och jag husgudarna och for hem och kröp i säng. Det tar minsann på krafterna att semestra, åtminstone i en stor stad med många karuseller och ännu fler affärer.

Landade på rälsbussen hem

Nyvaken på hemväg

Vackert välkomnande