Från avslappnad till irriterad på nån sekund

Marsvinsbebismys

Den senaste tiden har jag haft äran att sitta vid relativt många brasor, en syssla som det är svårt att få nog av. Jag älskar den lugnande, avslappnande känslan som kommer sig av eldens sprakande och värmen som sprider sig. Även igår njöt jag några timmar tillsammans med vänner vid en brasa, samtidigt som vi surplade gott kaffe och hade möjligheten att snusa marsvinsungar. Någon liten meditation hann vi också med och det var en riktigt bra stund, som kommer att göras om ofta. Även eftermiddagen var riktigt bra. Då kom Anette och vi pratade i flera timmar, fortsatte i dagens tidigare kaffeanda och det kändes som tiden gick alldeles för fort.

Så njutbart

Dagen idag har också den innefattat en brasa, denna gång i en stuga som är så mysig. Inredningen går i bland annat rosa, det finns änglar och ljus och naturligtvis en öppen spis. Vi träffades några stycken i omnämnda stuga för att spela Transformation game. Det var första gången jag gjorde det och jag kommer definitivt att göra om det. Himmel, vilket spel. Spelet är ett konkret sätt att förstå och ändra viktiga beståndsdelar i livet. Jag är imponerad! Det erbjöd många skratt, ett och annat tårat öga, många insikter och dessutom drog det igång en mängd tankar. Alla borde få testa detta spel, åtminstone alla som känner att de vill utvecklas i någon del av sitt liv.  

Strax dags att spela

Förutom underbara eldar och spel har dagen innefattat många svordomar över katterna. Ibland går det fort att gå från avslappning till irritation, idag har det gått i takt med att glas har gått sönder, matdosor stulits, försök till intrång i mikrovågsugnen har gjorts, saker har välts och till och med salt har spridits över huset. Jag har inte varit imponerad, men nu ligger dom små huliganerna tätt tryckta mot mig och spinner, som om vi inte haft några som helst dispyter under dagen. När de är i det här stadiet är de trevliga, då gillar jag katter. Det är när det mesta flyger och far gång på gång som jag har andra funderingar. Katter är enerverande djur, åtminstone med jämna mellanrum. Mellan alla svordomar har jag lagat mat, tvättat, studerat recept och pratat i telefonen. Ett synnerligen trevligt inslag under kvällen var ett samtal från pappa som sa några riktigt värmande ord. Varm i hjärtat kan jag därmed summera dagen som mestadels riktigt bra, trots katterna alias fridstörarna. Nu blir det sömn. Imorgon bär det av till Rättvik på Hälsomässa tillsammans med två vänner. Det blir nog riktigt roligt. 

Studerar recept

Money money

Trots att det inte borde vara det, så är pengar en viktig faktor i livet. Även om jag inte tror att det är vägen till lycka, så är åtminstone brist på pengar en ganska rak väg till olycka. Just nu funderar jag, vrider och vänder på tankarna och försöker titta på dem från alla håll och kanter. Ibland är det inte alldeles lätt att veta om den ena eller andra vägen är den bästa. En del svar går det inte ens att få genom att tänka och tänka. Ibland är det lika bra att lägga en del saker åt sidan till det blir möjligt att utröna vilka vägar som ligger som möjligheter i realiteten. Det jag dribblar med är min egen energi, livslust, förmågan att njuta av livet och hinna se alla små mirakel runt omkring kontra pengar. Jag kommer inte att komma fram till någon lösning, för att komma vidare i funderandet krävs en del svar. Svar som jag inte har, utan det är någon annan som sitter inne med dem. Det är egentligen bara att vänta och se, svaren kommer i sinom tid och den tiden är inte allt för långt borta. Det borde inte vara så, men det är det. Pengar påverkar de val man gör.  

Skimrande nära

Stugmys

Dagarna går och jag växlar mellan att tycka att livet bubblar inom mig till att känna att allt står still. Jag är en rastlös själ och ibland tror jag att nomad är min egentliga identitet. Därför hinner känslan av totalt stiltje komma krypandes mellan händelserna, som faktiskt händer även om jag med jämna mellanrum är av en annan åsikt. 

Stugliv

Det finns egentligen inget fog för rastlöshet eller känslor av stiltje, för det är inte många sekunder åt gången som är tråkiga. Jag är lyckligt lottad som har så många fantastiska människor omkring mig, som förgyller mitt liv. Dessutom har de senaste veckornas frånvaro av stress gjort livet lite extra strålande. Stress är verkligen inget jag längtar efter att återinföra i mitt liv. Det är totalt själsdödande och saboterar allt som på något vis är i närheten av livskvalitet. Under tiden all energi går åt till att stressa fram i nåt som i slutändan inte kommer att betyda något, försvinner livet och det är till för att levas och inte slarvas bort. 

Anette <3

De senaste dagarna har jag levt. Lördagen spenderades tillsammans med Angelica. Vi hade ett långt och givande samtal, som inbegrep det mesta som är viktigt ur våra perspektiv. Det var en sån där dag när en varm känsla smyger sig fram inifrån till följd av insikten om vilken gåva det är att ha vänner man kan vara helt sig själv med. Söndagen började klockan fem på morgonen med en promenad med husgudarna. Det var grått, ganska blött och rått men fåglarna sjöng och hundarna var glad, så det var en bra start. Därefter ägnades även söndagen åt synnerligen givande samtal, med ännu en person jag kan vara totalt mig själv med. Nämligen kom Anette på besök och hon har sett de flesta sidorna av mig. Hon kom in i mitt liv som präst när Carro dog, hon var med efter Henkes död och hon har begravt dem båda. Nu är hon inte längre i mitt liv som präst, utan som en mycket nära vän som jag uppskattar väldigt mycket. Söndagkväll tittade Emelie och jag på filmen In the woods med bland annat Johnny Depp. Det visade sig vara en musikal och dessutom var Johnny Depp bara med en kort stunda av den i övrigt väldigt långa filmen. Fast förutom dessa två inslag så var kvällen riktigt mysig, så där som kvällar kan vara när man får gosa ner sig i soffan med något av sina barn.

Pappa <3

Faktiskt startade jag måndagen på samma sätt och vid samma tid som söndagen. Fast den morgonen var torr, med klar luft och solen som så sakteliga steg på himlen. Torrt är ganska bra, åtminstone om man inte vill ha ett ton sand på sitt köksgolv som hundarna lämnar som ofrivillig gåva efter mindre torra promenader. Dagen gick därefter till stor del i telefonens tecken och jag vet faktiskt inte hur många samtal och sms dagen innefattade. Ett av sms:en lyckades jag till och med skicka till fel person, vilket medförde en del förvirring och att åtminstone jag fick ett skrattanfall. Framåt kvällen kom pappa och hälsade på och gav mig en bok. Egentligen var nog syftet att se till så jag inte var allvarligt sjuk, vilket jag tror att han misstänkte starkt till följd av mina tidiga morgonvanor. Jag är en känd nattsuddare och lika känd sjusovare. Jag gillar att babbla med min pappa, vi kan diskutera allt från svarta hål i universum till vilka associationer ett köksbord kan ge. Det är roligt att munhuggas med honom, han har alltid något underligt argument som triggar till oändliga diskussioner om saker som det egentligen inte går att komma till vägs ände eller rätt och fel med. Munhuggeri på hög nivå är verkligen ett upplyftande inslag i tillvaron. 

Lunch med mamma <3

Tisdagen började med en tur till Mora. Mamma skulle dit, så jag skjutsade henne. Det var en bra resa och vi hann äta på Strand kök och Bar som ligger precis bredvid Siljan, njuta av Siljans glittrande vatten samt ta en repa på Rusta. Väl hemma hann jag bara rasta hundarna, så blev jag hämtad av en väninna för att åka ut till en stuga där jag och några kvinnor skulle ses. Det var en sån där gång när livet liksom förundrar med sina sammanträffanden. Det var nämligen där Transformation Game, ett väldigt speciellt spel, kom inramlandes på ett oväntat sätt. Vilken stuga dessutom. Jag hade aldrig varit där tidigare, men den var verkligen totalmysig. Det var rosa, turkost, romantiskt och med många ljus. Bara att vara i den atmosfären var helande och det supertrevliga sällskapet inverkade definitivt till att känslan av helande förstärktes. Under kvällen förtogs känslan dock något av ett ganska utdraget möte, men efter mötet for Therese och jag hem till mig och surplade kaffe, skrattade och konstaterade att en del saker tar mer energi än vad de borde så var humöret på topp igen.

Helande miljö

Idag har jag lunchat i någon timme med Therese och skrattat så att så gott som all mascara rann bort. Det är underbart att skratta så, okontrollerat och ohejdbart. På eftermiddagen har jag haft träff med ytterligare en grupp kvinnor som jag uppskattar mycket. Vilken eftermiddag det blev! En del dagar har lite extra mycket skimmer över sig och får hela ens inre att vibrera. Ibland är det kopplat till umgänge med någon underbar vän, en promenad i fågelkvitter, blommor som letar sig fram i vårsolen eller så räcker det med orden "älskar dig". Idag har det varit en skimrande dag, så skimrande att jag kommer att leva på det länge. Idag har jag känt mig nära Henke en stund och den känslan är värd så otroligt mycket. Varje vaken sekund silar jag genom bilder av Carro och Henke. Jag saknar dem enormt mycket precis hela tiden. Därför är dessa stunder, stunder när någon av dem känns nära igen, obeskrivligt viktiga. Underbara, så väldigt saknade, jag älskar er så enormt mycket. 

Frossar av livet

På turné med favoritbrudarna <3

Det är en underbar känsla när livet flödar igenom en, utan att det egentligen händer så stora saker i världslig mening. De senaste dagarna har varit suveräna och jag har känt hur jag faktiskt har kunnat le utan någon egentlig anledning. Ingen stress, friheten att vandra dit man vill när man vill och ha tid att förundras över allt vackert omkring, det är obetalbart. Min själ jublar och jag med den.  

Glittrande vackert & vår

Vi fyller dagarna med lite olika saker. Ibland är vi uppe tills det nästan är morgon igen, lyssnar på musik, dansar ogenerat, ser på rörande filmer, läser och förundras över stjärnorna som är otroligt vackra. En kväll kombinerade jag en del av sakerna, jag njöt av månen, dansade pinsamt och ogenerat och skrattade åt hundarna som dansade med. Det i sig är väl inte så speciellt, men jag gjorde det framför fönstret i ett fullt upplyst rum. Efter visst tittande på månen, vilt svassandes runt med hundarna i nån form av tomtegubbedans fick jag syn på att det var nåt som rörde sig där ute. Det kom en stackars man med sin hund gåendes utanför, som antagligen fått bevittna hela spektaklet. Nåja, det får man väl bjuda på ibland då.

Otroligt tidig morgon med en av de viktigaste <3

Andra gånger ställer vi klockan på fem, kliver upp och går enormt tidiga promenader med husgudarna. En sak vi upptäckt är att det fortfarande är rätt mörkt vid den tiden på dygnet, men det gör inget. När vi kommit hem och tagit oss frukost har vi kunnat njuta av soluppgången som dessutom får frosten att glittra i gräset. En mycket uppskattad liten sak som tidig uppgång medför är möjligheten att sova middag, vilket i sig är en lyx som naturligtvis måste utnyttjas när tillfälle ges. 

Stygnen lossnar så sakteliga

Stygnen i de fem nygjorda hålen i min kropp, de jag fick efter operationen, börjar läka och så sakteligen att lossna. Det är bra. Om tre veckor är jag så gott som ny igen och kan träna, simma och faktiskt göra ganska mycket som jag vill igen. Fram till dess promenerar vi och dansar. 

Frossar varmrökt lax 

Nåt annat som är bra är att Englas sår som hon fick vid hundattacken läker fint. Hon är på gott humör, men Nova har däremot tappat sin tilltro till världen helt och hållet. Jag är fortfarande irriterad över att det hände samtidigt som jag är väldigt tacksam att det gick så bra som det gjorde. Det har efterlämnat en känsla av otrygghet ändå. Till exempel törs inte min mamma gå ut med hundarna om de skulle vara hos henne, eftersom den hunden bor i närheten. Våran Engla var inte den första hunden som blev påhoppad. Det i sig krymper livet lite på ett lite påtvingat sätt och jag tycker fortfarande att munkorg kan vara en bra idé om man har en hund som flyger på andra.

Soffkväll innebär tre hundar, två katter och några människor tillsammans.

Förutom sena kvällar och tidiga morgnar har vi, Camilla, Emelie, morsan och jag, begett oss utanför kommunens gränser. Igår begav vi oss först till Lyco i Vansbro där både Emelie och jag klippte oss. Därefter fortsatte vi till Borlänge. Emelie fick shopping av Camilla och mig i födelsedagspresent, utöver det fick hon pengar av bland annat morsan. Vi spenderade ganska många timmar susandes mellan olika affärer och det var galet skönt att komma ifrån hemkommunen ett tag. Jag tror vi alla hade kunnat sätta oss i bilen och bara fortsätta ut i världen för att inte återvända på länge. Det var en riktigt bra dag. Dessutom klarade jag av att köra så gott som hela vägen fram och tillbaka, vilket är en stor bedrift i min värld eftersom jag inte har klarat av att köra bil några längre sträckor sedan Henke dog. Det måste få ta sin tid säger de som vet, så jag har försökt att inte irritera mig över det med betoning på försökt. Gårdagens biltur var därmed en triumf i min lilla värld.

Det går att hänga ut tvätten igen - ett tydligt vårtecken

Faktiskt har de senaste dagarna varit njutbara på alla sätt, till och med matmässigt sett. Vi har frossat, jag på bland annat varmrökt lax och ost- och baconkorv medan Emelie njutit av nudlar och vegetarisk schnitzel. En och annan smoothie, några goda frukter, keso och vitlökssmakande fetaost har även det stått på menyn. Något mer som är väldigt njutbart, är att det är så pass mycket vår att tvätten torkat blixtsnabbt utomhus. Vi har suttit ute och lapat sol, Emelie, jag, hundarna och katterna, medan tvätten fladdrat i vinden. Underbart är det enda begrepp jag just nu kan komma att tänka på som något så när beskriver känslan när livet får gå i sin egen lunk, våren kliver fram och solen dessutom skiner. Jodå, jag vet att jag tjatar och låter odrägligt positiv. Jag kommer göra allt jag kan för att kunna fortsätta med det.

Uteliv <3

Vi har haft en del besök också. Pappa, Therese, Magnus T, Magnus H och Majan är några av dem som varit hit. Samtal, skratt, kaffe, te och en del nya kunskaper om gäddor är konsekvensen av dessa. Som sagt, det är bra dagar. Nåt som däremot är väldigt tråkigt är att Emelies farmors och farfars hund har fått somna in. Selma, som hon hette, var gammal och sjuk, så det var dags. Fast det gör det inte lättare, så det var en ledsen Emelie som fick lov att hantera det. Detta liv, det innefattar så mycket olika delar. 

Mitt i hemmets röra fick jag visning av en del av
det nyshoppade <3

Ikväll ska Emelie sova hos sin pappa. Jag ska läsa och fortsätta förundras över solnedgång och stjärnor. En vecka till är sjukskriven och det är just nu inget jag har något emot. När jag börjar jobba igen ska jag försöka se till att inte all tid och ork går åt till att jobba. Livet är alldeles för viktigt för att inte tas tillvara.

     

Modigt att älska

Liten chockad Engla <3

Är det något jag är väl medveten om är det livets totala bräcklighet och vilken risk man tar när man tar någon eller något för givet. Faktiskt är jag så väl medveten om det att jag verkligen aldrig mer under hela mitt liv behöver ha någon som helst liten fingervisning om det. Ändå får jag det med jämna mellanrum och igår var en av dessa gånger. Igår skulle Emelie, Camilla med pojkvän, mitt ex och jag till morsan och äta påsklunch. Mamma bor i en hyreslägenhet och jag parkerade bilen som Emelie och jag åkte i ungefär sex meter från porten. På väg mellan bilen och porten kom det två lösa hundar av american staffordshiremodell rusandes mot oss. Jag hann få in två av våra hundar i porten, men vår tredje hund, Engla, blev anfallen av den ena av de framrusande hundarna. Hunden bet Engla över bakdelen och slet upp henne i luften. För dem som inte vet, kan jag tala om att Engla är Emelies lilla chihuahuatik på två år. Hon är pytteliten jämfört med hunden som gav sig på henne.

Mina <3

Där stod vi, am staffhunden med Engla i munnen, jag med Englas koppel i händerna och Emelie som försökte se till att den andra lösa hunden inte kom fram till Engla. Jag blev helt iskall och hade sinnesnärvaro nog att släppa på kopplet så pass att vi inte slet isär stackars Engla, hunden och jag, men samtidigt höll jag det så pass stadigt att hunden inte skulle kunna skaka henne. Då hade det varit kört för vår lilla Engla. Efter ett tag som kändes som en evighet kom ägarna fram och tog tag i sin hund, som först vägrade att släppa taget om vår lilla husgud. När den äntligen släppte taget och jag fick in Engla och Emelie i porten kom det totala adrenalinpåslaget. Jag gick ut och vrålade åt hundägarna att de väl för fan fick se till att ha sina hundar kopplade. Sen for vi upp till mamma, Emelie och jag. Engla hade några sår som inte såg så farliga ut, hon var blodig, svullen, chockad och öm i bakbenen. 

Morsan <3

Hundägaren sökte upp oss, vilket var bra gjort. När denne hade lämnat sitt telefonnummer och begett sig därifrån ringde jag jourhavande veterinär och beskrev vad som hänt, hur Englas skador såg ut och hur hon var i sättet. När vi pratat ett tag sa veterinären att vi skulle hålla Engla under uppsikt, göra rent såren och se till att eventuella fickor i såren också blev rena. Om något tillstötte eller om någon eventuell ficka var väldigt djup, skulle jag ringa igen så kunde vi åka in till djursjukhuset direkt. Det visade sig att det var en ficka under ett av såren, medan de andra såren var ytliga. 

Pojkvännen med smeknamnet Döden

Händelsen lade definitivt viss sorti över påsklunchen. Emelie mådde inte alls bra efter det inträffade, utan var rejält uppskakad och på gränsen till chockad. Hon har redan en alldeles för tung ryggsäck att bära, så incidenter av ovan beskrivet slag är definitivt inget hon behöver. Det gör inte jag heller. Jag mådde också dåligt resterande del av dagen. Sämst mådde Engla, som var både chockad och hade ont. Jag är så väldigt glad att det gick så bra som det gjorde. Jag är definitivt inte emot vissa hundraser eller liknande. Däremot är jag väldigt bestämd på att de som skaffar relativt stora hundar som behöver en fast uppfostran, måste ha både kunskaper och koll på sina hundar. 

Vårkänsla

Trots hundattacken var det en vacker och solig dag, maten var god och umgänget var underbart. Engla var trött och hade ont resten av dagen. Även idag har hon varit rätt trött, hon är blålila på området hon blev biten men såren ser ganska fina ut. Det är bara såret med fickan under som vi får hålla fortsatt koll på. Hon är även öm i ett av bakbenen än. Det enda jag kan säga är upprepningar. Jag är så himla glad att det gick så bra som det gjorde och jag behöver inga mer påminnelser om livets bräcklighet under resten av mitt liv.               

En vacker dag trots allt

Grattis mitt lilla livselixir

Yrvaken jubilar <3

I förrgår fyllde Emelie tolv år. Herregud så fort det har gått. Det är med blandade känslor jag följer med på hennes resa mot snart stor. Hon är min yngsta, efter henne finns det ingen mer här hemma som är liten. Jag kommer att sakna det. Jag saknar det redan, eftersom det märks redan nu att hon går med stormsteg mot tonåren.

Min 12-åring <3

I förrgår var det, oavsett mina blandade känslor inför Emelies kommande vuxenliv, ändå en glädjens dag. Fast glädjen var blandad med feber och förkylning och en synnerligen trött liten Emelie. Hon hade sovit hos Magnus, så vid kvart över sju på morgonen begav jag mig dit. Vi sjöng för en liten, snart stor, dotter som faktiskt sov på riktigt och därmed var synnerligen yrvaken medan paket öppnades och frukosten intogs. Vilken pingla! Firandet fortsatte under eftermiddagen, men det märktes tydligt hur trött Emelie var. Det är inte roligt att ha feber någon gång och det är definitivt inte roligt att ha det när man fyller år. Idag är hon åtminstone lite piggare. Rösten fungerar bättre, men hon hostar som bara den. Jag hoppas att det ger med sig snart.

Livselixir <3

Förutom födelsedagsfirande har jag både njutit och lärt mig nåt nytt. Lärdomen bestod i insikten om att det inte är superbra att dansa loss mitt i natten till vrålhög musik efter att nyligen ha opererat sig. Eller egentligen spelar det ingen roll om det är musik eller inte, betoningen ligger på dansa loss. Nämligen var det precis vad jag ägnade mig åt härom natten. Åtminstone ett tag. Efter inte all för lång stund insåg jag att det fanns inte mycket annat att göra, än att ta värktabletter och kliva i säng. Fast det var det värt. Det var kul så länge det varade. Med lite längre ledighet har jag landat lite mer där jag vill vara, det vill säga jag njuter av saker jag inte hunnit med att ens reflektera över den senaste tiden. Till exempel kan äggmacka och kaffe ses som lyx, tid ute i solen med husgudarna vara rena kontemplationen och soffhäng med Emelie och våra fyrbenta familjemedlemmar fungera som både träning av skrattmuskler och som livselixir. Trots feber hos Emelie och lite stygn och stelhet hos mig, är det bra dagar.

Vardagslyx!

Känner mig som ett trafikljus

Incheckad med snyggstassen på

Det finns saker som fungerar både i teori och praktik, andra saker fungerar bara i teorin och så finns det saker som magkänslan direkt meddelar inte hör till de bättre idéerna men som man av någon anledning envist genomför ändå. Förra veckan hyllade jag dumheten och ägnade mig åt det sistnämnda alternativet. Jag företog mig en resa till Stockholm med Mr Murphy som sällskap en del av vägen. Väl i Stockholm for jag till hotellet jag bokat, sov som en stock, klev upp och for till Sofiahemmet och la in mig för operation. Så långt var allt väl, även operationen förlöpte som den skulle och jag vaknade hög som ett hus med en syn som innefattade åtta av allt och en yrsel som inte var att leka med. 

Buffé

Efter operationer ges ingen pardon från vårdpersonal vad gäller att man ska upp inom en timme efter operationen och Sofiahemmet var inget undantag. Så snabbt som ögat åkte jag upp och lika snabbt åkte jag ner i sängen igen. Om det nu är någon som tror att det fungerar att stå upprätt när man är yr och ser åtta av allt, kan jag meddela att så är inte fallet. Det var i ungefär det läget läkaren kom och skulle berätta för mig hur operationen gått. Jag koncentrerade mig allt jag kunde, försökte blunda lite växelvis med ögonen för att på nåt vis kunna fokusera på människan framför mig. Det jag tänkte var att jag skulle förklara att jag var lite yr, men det jag sa till den stackars läkaren var: "jag känner mig som ett trafikljus". Han svarade lite förvirrat: "aha jag förstår, då nöjer jag mig med att berätta att operationen gått bra så länge". Jag skulle vilja påstå att det bästa sättet att imponera på den läkare som precis opererat en, inte är att jämföra sig med ett trafikljus. När yrseln lagt sig och jag återigen såg en av det mesta fnissade jag rätt gott åt mig själv när jag tänkte på det. På tal om intelligenta samtal liksom.

Buffébiljett

Det var dagen efter operationen jag började mitt hyllande av dumheten. Egentligen hade jag börjat redan tidigare när jag bestämt mig för hur jag skulle lösa saker och ting. Min plan var att jag dagen efter operationen skulle ta tåget, ja jag vet att det egentligen är en rälsbuss, till Borlänge, bli hämtad där och åka till hemorten och hämta Emelie, hundarna och katterna hos mamma innan jag begav mig hem. Magkänslan skrek sig nästan hes medan den försökte få mig att förstå att man är rätt sliten efter kirurgiska ingrepp. Jag ignorerade den och fortskred med min plan. Faktiskt så till den milda grad att jag bestämt sa nej när läkaren undrade om jag inte kunde stanna åtminstone några timmar till innan han skrev ut mig. Därefter duschade jag, sminkade mig, beställde en taxi som jag därefter for till centralstationen med. För guds skull, jag hade ett tåg, ja jag vet att det egentligen heter rälsbuss, att passa. 

Hemma, sol, juice - underbart

När jag stod där tillsammans med en bunt andra människor och väntade på att få kliva ombord på rälsbussen, återkom yrseln. Väl ombord satte jag mig så försiktigt jag kunde drog jackan över mig och försökte sova. Efter en del av vägen var det omöjligt, jag var inte längre bara yr utan jag hade ont också. Tack och lov för de smärtstillande små pillren jag hade fått med mig. I Borlänge mötte Magnus upp mig. Han stod på perrongen och väntade, hjälpte mig med min väska och gick långsamt, långsamt med mig till bilen. Det var först i bilen som jag började ge upp resterande del av min plan. Det visade sig att jag inte var riktigt så mycket viking som jag hade velat vara. Direkt jag hade satt mig i bilen brast det, jag grinade och kunde inte sluta. Inte så mycket för att det gjorde ont eller världen gungande utan mestadels för att orken var slut. Det blev ingen hämtning av Emelie, hundar och katter när vi kom till hemorten. Vid det laget skakade jag tänder, grinade vid minsta ansträngning och kände mig som en trasdocka. Magnus är en pärla, han har sett mig i allehanda situationer och behöll sitt lugn medan han såg till att jag kom in och hade allt jag behövde. Han ringde mig därefter under kvällen och natten för att se hur det gick. 

En av de viktigaste <3

Det gick för sig, men jag var bra spak i ungefär fem dagar efter denna lilla Stockholmstur. Den sjätte dagen vände det och jag gick ut i solen, drack juice och njöt av att bara vara, även om det visat sig att jag definitivt inte var en viking. Fast jag behöver inte vara det nu heller. Nu är jag hemma och är sjukskriven i sammanlagt fyra veckor. Jag har gjort det jag alltid gör vid lite längre ledigheter, jag har vänt dygnet och njuter av nattens tystnad. 

Kärlek & sol <3

Medan jag satt här i natten och funderade över livet samtidigt som jag förde över kort från mobilen till datorn, slog det mig att vi, Camilla, Emelie och jag, skrattade mer förr. Även om det var tungt, smärtsamt och jobbigt var vi stundvis lyckligare för bara något år sen. Det längtar jag tillbaka till, lycka lite oftare och oftare tillsammans med dem som är viktigast. Jag diskuterade saken med Camilla och hon höll med, vi har svamlat bort det lite i all stress som vardagen numer innefattar. Vi var överens om att ett prioriterat mål just nu är att återfinna det vi hade förr. Ett fruktansvärt jobbigt liv med riktigt söndertrasande förluster fyllt med ljusglimtar, värme och skratt oftare än nu. 

Störda i solandet av matten med kameran

Idag har jag suttit i solen med Camilla, pratat om allt och inget, tittat på solen, molnen och hundarna och livet har innehållit lite av den lycka jag längtar efter. Dessutom såg jag den första fjärilen för året och det i sig är stort. Trots att jag bitvis har hyllat en del dumhet de senaste dagarna, har jag även påmints om vad som egentligen är liv. Det är i en känsla av tacksamhet jag tänker lägga mig strax. I morgon fyller Emelie tolv år och det i sig är en lycklig dag.    

Vackra värld