Glömt skorna!!

Kärlek <3

Kyrkogårdar har aldrig ingått i några av de ställen jag frekvent besöker, åtminstone var det inte så innan Carro och Henke dog. Efter Carros död förändrades det. Under en period gick det inte en dag utan att jag besökte hennes grav, eftersom bara tanken på att hon skulle vara där alldeles själv, utan oss eller för den delen utan någon som hon kände, var outhärdlig. Bara tanken på att låta bli att åka dit en endaste dag gav mig enorma skuldkänslor. Intellektuellt förstod jag naturligtvis att det låg hos mig, men det hjälpte inte eftersom det känslomässigt inte fanns något annat sätt att fortsätta visa för henne hur otroligt älskad och viktig hon var (och fortfarande är). Åtminstone inte som jag tyckte var tillräckligt då. Det fanns heller inget annat sätt att bry mig om henne än att göra det jag kunde vid hennes grav. Därför var jag där varje dag och sopade bort snön som ibland kom, tog bort kvistar och såg till att det alltid fanns minst ett ljus där som brann. 

Skoglig fägring

När sen gravstenen så småningom kom på plats förändrades det. Jag ville aldrig mer gå dit. Jag vill fortfarande inte gå dit mer än nödvändigt. Det blev för hårt att se hennes namn och bild på den svarta stenen, som egentligen bara skrek ut att hon faktiskt var och är död, att hon faktiskt aldrig mer kommer tillbaka och att det var och är definitivt. Det blev inte bättre när sen även Henke dog och hans namn och bild också hamnade på samma gravsten, som fortfarande skriker ut samma budskap fast gånger två. Nej, jag tycker inte om att gå till deras gravar. Det känns ändå inte som om de är närvarande där och det är fortfarande samma påminnelse om att dom är och förblir borta och det i sig är en outhärdlig vetskap, utan att det kastas i ansiktet på mig onödigt många gånger. 

Soffhäng med mycket erfaren livsnjutare <3

I helgen var vi ändå dit, Matte och jag. Vi åkte förbi och Matte frågade om jag ville gå in. Min första tanke var att det ville jag inte, men i vanlig ordning började obehagskänslorna komma så nästa tanke informerade mig om att det var lika bra. Att låta bli skulle ändå bara innebära en inre kamp med skuldkänslor inblandade, som dessutom skulle medföra att jag skulle få lov att åka dit senare för min egen sinnesros skull. 

Harry <3

Väl vid gravarna såg jag att det blommat rikligt, men att nejlikorna blommat ut och det bara var lobeliorna som fortfarande lös upp med en mängd vita små blommor. Jag såg att stenen behövde rengöras och att duvan som sitter ovanpå den var svart av mossa. Vi tog med duvan hem för rengöring, så nu är den hemma. Rengjord och mossfri, men nu har nästa inre kamp börjat. När ska jag orka åka och sätta tillbaka den? Som sagt så gillar jag inte att vara på kyrkogården.        

Mitt bland allt skogligt stod vackert stoltserande vallmos & förgyllde dagen.

Förutom gravfunderingar så har gårdagen och dagen hitintills varit relativt bra. Igår klev jag upp strax innan sex, drack morgonkaffe med Matte, spenderade nån timme i soffan med hundarna och mer kaffe, begav mig till skogs för hundkvalitetstid i kombination med insupande av solsken för att sen bege mig hem till kvalitetstid tillsammans med Tove och ännu mera kaffe.  

Matlåda fast man är hemma

Därefter bestämde jag mig för att jag faktiskt även borde orka med att laga mat, så jag lagade havets wallenbergare, räksås och potatis och sen var det slut på det roliga. Det fanns absolut ingen mer ork kvar, utan jag blev liggande i soffan för att senare förflytta mig till sängen med ett humör som svajade mellan gråtfärdig till nästan fnittrande. Fast sova kunde jag naturligtvis inte, för jag sover så gott som aldrig nu för tiden. 

Soliga äventyr

Utom idag på morgonen. Jag var så vansinnigt trött att jag inte orkade gå upp för gemensamt morgonkaffe eller för nåt annat heller för den delen. Jag bestämde mig för att jag skulle sova resten av dagen om det var möjligt och att det enda som skulle få mig att kliva ur bingen, var att jag självmant vaknade och kände att det var möjligt. Den här tanken hade jag när klockan var ungefär kvart över sex, sen somnade jag. 

Vacker värld

Vid tjugo över sju ringde Emelie och meddelade att hon glömt sina skor (hur det nu ens är möjligt hann jag tänka) och att hon behövde dem till halvtio, så hon undrade naturligtvis om jag kunde komma med dem till skolan då. Eftersom det just då kändes som en omöjlighet att ens röra sig så pass att det skulle innefatta nån form av liv utanför sängen, svarade jag att hon fick ringa mig närmare halvtio och kolla. Det gjorde hon också, ungefär tjugo över nio kom samtal nummer två och då var jag faktiskt förmögen att röra mig, åka med skorna till skolan, ta bilen ut i skogen för att låta hundarna springa av sig och bege mig hem för frukost och kaffe, mängder med kaffe. Sen har dagen gått i den lunken. Kaffe, matlåda från gårdagen, kaffe, mellanmål, kaffe, hundliv i soffan, kaffe, kolla en bakbok fortfarande i soffan, kaffe. Antagligen kommer resterande dag att se väldigt liknande ut och så måste det väl få vara då. Mitt i allt kaffe och soffliv kom Emelie och Jennifer hem från skolan och Emelie hade med sig en blomma för att hon visste att jag gillade den sorten och för att hon ville att jag skulle bli glad. Jag blev glad. Vilken liten pärla hon är och vilken tur jag har ändå som har så mycket och fått älskat så många, även om alla inte är kvar här.

Carros & Henkes duva <3

Inkomster & utgifter

Har, som alla vardagsmorgnar, släpat mig upp och låtit en relativt stor mängd kaffe rinna nerför strupen, medan de tonåriga familjemedlemmarna har intagit sin frukost. Just den här morgonen är än så länge ganska tyst och lugn, vilket talar för att dagen inte kommer att startas på ett tjattrande, dramatiskt sätt över saker som viktiga klädval,  snapchatmeddelanden, skor, komma ihåg skollappar, vilka gympakläder som är bäst för dagen eller andra storslagenheter som naturligtvis måste tas på största allvar. I min värld är alla dessa viktigheter kanske inte fullt så dramatiskt allvarliga och utan kaffe är de till och med obegripliga, men som sagt, det här är en lugn morgon. Så pass lugn att jag faktiskt kunnat lyssna på ett radioinslag utan att nästan drabbas av nervösa sammanbrott gånger flera, för att jag fått "spola" tillbaka för trettiosjunde gången som en följd av att tonåriga draman alltid måste utspela sig i en ljudnivå som helt klart överstiger alla decibelgränser. Radioinslaget handlade om utmattningssyndrom/depression och det var HG Storm som pratade om vad det innebär, vilka signaler man ska vara uppmärksam på osv. Utmattningssyndrom, gå in i väggen, ord som jag nästan hört till leda under årens lopp, men som sen i april i år har en annan betydelse för min del. Det var då, i slutet av april, som jag blev sjukskriven för just utmattningssyndrom och min sjukskrivning blev i mitten av förra veckan förlängt igen till den sista oktober. 

HG Storm pratade på om allt jag vid det här laget känner igen ganska väl; minnesstörningar, yrsel, ett humör som går upp och ner, oerhörd trötthet och skuldkänslor. Skuld för att man inte jobbar, för att man inte klarar av att ta sig i kragen och bara göra det man borde göra, för att man hamnat där man absolut inte borde ha hamnat och för att man ibland om man har tur faktiskt orkar göra något som känns lite roligt. Han pratade även om inkomster och utgifter, fast inkomsterna var just de roliga sakerna, sånt som man mår bra av och som gör att man får tillbaka lite av den energi man redan gett ut och betalat med. Han beskrev det som en ökenvandring, där man måste ta sig till oaserna för att dricka för att överhuvudtaget klara av den. Jag gillade beskrivningen, jag gillade känslan av rätt att faktiskt suga in de positiva upplevelserna utan skuldkänslor och jag gillade att en del fördomar behandlades. Morgonen har således varit lugn, fylld av kaffe och ett radioinslag som skickade lite positiva vibbar genom etern. Det finns med andra ord stora förutsättningar för en bra dag och det gillas definitivt.

Kryssar lugnt

Till havs!

Den 11-12 oktober var det dags igen. Då begav vi oss av, Therese och jag, för att delta på Näras kryssning för andra året i rad. Det innefattar andlighet, meditation, seanser, diverse föreläsningar och mycket av sånt som vi båda tycker är intressant. Resan startade med att vi på stationen i Mora bevittnade en man med en liten dotter som knallade omkring utanför stationen. Rätt som det var fick den lilla dottern tag på ett vägspö som hon drog upp ur marken med ett ryck, bara för att träffa sin pappa precis bredvid ögat med kanten på pinnen. Pappan, som blev ganska överraskad av vägspöpåhoppet, slet åt sig det elaka vägspöt och kastade det all världens väg. Något häpna fnissade vi lite åt det hela och knallade ombord på rälsbussen mot Stockholm. 

Lunch med Patrik

Där hittade vi våra platser och fann oss tillrätta, trodde vi. Det visade sig att vi definitivt inte var på rätt plats. Av någon outgrundlig anledning hade vi placerat oss i en tyst vagn, så det enda vi hade att göra var att göra om och göra rätt. Väl på våra rätta platser, bestämde vi oss för att kaffe nog vore en bra idé, varför vi begav oss till bistrovagnen. Precis när jag skulle hälla i mjölk i kaffet krängde vagnen till med det resultatet att jag kastade ner hel mjölkförpackningen i kaffet. Det rättades till under mycket skratt och vi var återigen ganska tacksamma för att vi upptäckt misstaget att placera oss i en tyst vagn. 

Äntligen rätt restaurang

Väl framme i Stockholm möttes vi upp av Patrik som vi lunchade med på Jensen Böfhus. God mat i gott sällskap är alltid uppskattat, så även denna söndag mitt i livet. Efter maten var det kaffe som hägrade igen, därför begav vi oss ut i vimlet med Starbucks som mål. Där köpte vi vårt kaffe, satt där och njöt i godan ro när Therese plötsligt ramlade av stolen. Jag såg det som i slowmotion när hon, helt utan anledning, rätt som det var bara gled av stolen som dessutom tippade med en skräll. DÅ var det kört igen. Vi skrattade som galningar! 

Morgonvy från hytten

Vi skildes från Patrik och klev på en taxi, fortfarande skrattande. Då lyckades vi ge chauffören fel adress, vilket han som tur var förstod. När vi kom fram dit vi faktiskt skulle, drev chauffören med oss och påstod att det inte skulle gå någon färja därifrån på åtminstone två timmar. Till sist drog vi fram det papper med platser, tider och färjor som vi hade och det var då vi förstod att han hade rätt kul åt oss. Så vi fortsatte skrattfesten, med chauffören som önskade oss en trevlig resa samtidigt som han undrade vad vi haft i kaffet. Om han nu ville veta det så var det spice pumpkin latte vi druckit och vad det består av förutom kaffe, det vet man inte men det är i alla fall inget som innehåller alkohol.

Alltså, hur lyckas man ens få en skorsten att se ut som nån
form av hatt??

När vi kommit ombord var det bara att bege sig till restaurangen för det smörgåsbord som ingick. Ordentliga som vi var kom vi i tid och stod med de andra och köade. Det visade sig vara väldigt onödigt, åtminstone där vi var för det var fel restaurang upplyste serveringspersonalen oss om. Återigen ägnade vi oss åt att göra om och göra rätt och kom alltså så småningom till den restaurang vi borde ha gått till från början. Det var god mat och de är definitivt inte fel att studera havet, båtar och lampor som blinkar här och där medan man äter. 

På väg tillbaka mot Sverige

Efter maten var det dags för en föreläsning. Den var bra och vi följde upp den med en gruppseans, som däremot inte riktigt var något för oss. Vi hann även strula runt på mässan och införskaffa diverse böcker. Vi skrattade fortfarande hejdlöst åt det mesta, det var nog bara under föreläsningarna som vi faktiskt var tyst. Trots alla matpausar bestämde vi oss ändå för att vi var hungriga framåt 23-tiden och hittade en restaurang som bland annat hade räksallad. Förundrade tittade vi på personalen bakom disken som inte verkade tycka att det var särskilt angeläget att servera någon mat. Till sist sa vi till en ut berörd personal att vi skulle vilja köpa räksallad. Personalen svarade: ja, den står där. 

Hjärtlig himmel över ett relativ fridfullt hav

Öh, vi hade naturligtvis redan sett vart den stod. Däremot ville vi gärna ha den från just den platsen till våran sida av disken för att kunna äta den. Så vi gjorde ett nytt försök och frågade personalen om dom möjligen kunde skicka oss två sådana sallader och den tålmodige personalen svarade att det kunde de naturligtvis, men att det nog var enklare om vi lyfte på luckan och tog ut det vi ville ha. Var det nåt som krånglade så skulle de naturligtvis komma runt disken och bistå oss. Så var det kört igen då,vi skrattade som tokar. När vi sen skulle betala för maten, slog Therese av någon outgrundlig anledning fel kod och glömde dessutom den rätta koden. Hon fick lov att leta reda på ett ställe där hon hade den uppskriven innan det blev rätt. Vid det laget skrattade till och med personalen åt oss. 

Förvirring

Precis som året innan bestämde vi oss för att vi skulle gå upp och vara med på en morgonmeditation och precis som året innan försov vi oss. Nåja, det var skönt att äta frukost i lugn och ro medan vi tittade på havet som gled förbi utanför restaurangfönstret. Därefter var vi med på några riktigt bra föreläsningar, som gav riktigt mycket energi och inspiration. Naturligtvis fick vi se till att ägna oss åt mat även denna dag, så vi hittade en restaurang där vi åt. 

Vackra värld

Ätandet var inga problem, men när vi skulle betala hittade vi däremot inte kassan utan fick fråga om vägen. Jag kan ibland inte begripa hur förvirrade det går att vara, men det verkar som det inte finns någon gräns för just det. Åter i land drog vi direkt till stationen och Starbucks. Fast den här gången tog vi det säkra före det osäkra och höll oss ifrån spice pumpkin latte, faktiskt var vi så på vår vakt att vi helt enkelt valde varsin sockerfri. Det var god den med. Tågresan hem förflöt utan att vi kastade mjölk eller tog fel vagn. Väl hemma var vi nog båda såväl trötta som nöjda, med ömmande magmuskler efter all skratträning.  

Sockerfri för säkerhets skull

Himlen är oskyldigt blå

Vackra Nova i höstsolen <3

Eftersom solen inte visat upp sig överdrivet mycket under sommaren, är det med en nästan vördnadsfull attityd den blir mottagen när den visar sig. Inte ens feber och förkylning tar bort den vördnaden helt, så för att försöka tillgodogöra mig så många solstrålar som det bara gick masade jag mig, trots förkylningen, ut den 26 september tillsammans med de älskade husgudarna.

Även Engla tyckte det var lite kyligt & kröp
upp i knät för att värma sig lite

Till en början i sittande ställning med kaffe och en frusen husgud i famnen. Efter ett tag orkade jag inte sitta upprätt längre, så det blev att svepa in sig i filtar och inta framstupa sidoläge på gräset. Känslan av harmoni som kommer av att inse att det inte finns något annat än att ligga still och vila som orken räcker till, är inget som ska underskattas. Det är faktiskt rätt skönt att bara kunna vara ibland och det underlättar en del att det inte finns mycket annat att göra än att lyssna på kroppens krav.

Utsikten vid framstupa sidoläge

Även om luften var klar och gjorde underverk med humöret och solen sken var det kallt. Så pass kallt att jag efter ett tag fick lov att resignera inför det faktum att det inte fanns mycket annat att göra än att gå in. Väl inne gjorde jag en himla trivsam upptäckt. Emelie hade hittat HDMI-sladden och kopplat ihop datorn och TV:n. Det blev därmed att krypa ihop i soffan tillsammans med Emelie och husgudar och njuta av diverse varulvsserier. Varulvar är trivsamma så länge det inte är fullmåne och man befinner sig på vandring i skogen. Då kan dessa väldigt trevliga varulvsserieminnen poppa upp och framtvinga ofrivilliga joggingturer för att komma hem så snabbt som möjligt. 

Kopplat & fixat & färdigt för varulvar <3

Mitt i soffhänget gick Emelie ut och kom in för att tvinga fram lite utevistelse igen. Trots trytande ork följde jag muttrande efter, men det var det värt. Vilken regnbåge det var! Regnbågstittande i all ära, men soffan är att guld ibland, så ett konstaterande är att efter regnbåge kommer soffläge med varulvstouch lätt i fokus.

Vackra regnbågar 

Gott liv

Ute på tur med pappa <3 

Helglivet den 21, 22  och 23 augusti, det vill säga den veckan som även innefattade rödmålade KK:n och tårta, var ett bra liv. Det började med att pappa kom farandes i den mustangcab han införskaffat för ett tag sedan, som vi naturligtvis fick lov att ta en tur i. Det är trevligt att vara ute med pappa och det faktum att det den här gången var i hans cab gjorde det inte mindre trevligt. Det var min första tur i mustangen och det är löjligt, jag vet, men det var roligt med en bil med så mycket under huven. Jag vet även att det nog är rätt barnsligt, men det var en av de gånger det var riktigt njutbart när det var aktuellt med omkörningar. Nåja, ett väl bevarat barnasinne är ett hot mot all världens vansinne har jag hört och det tänker jag tro på resten av livet.  

Vi hamnade hos Anette & Mabbe - kolla
in vinglasen. Vill ha!

Pappa & Mabbe 

Anette har missförstått det där med flytande
vätska - det ska drickas & inte inhaleras.

Mysig kväll med levande ljus i skymningen

Hur det nu var så hamnade vi hos Anette och Mabbe. De har en synnerligen trevlig veranda och det var platsen att vara på för kvällen. Solen sken in, det var levande ljus överallt som syntes bättre och bättre i takt med att solen gick ner och jag blev introducerad till det röda bubblets värld. What the heck, jag hade ju chaufför så. Min första reaktion var dock inte av det positiva slaget när Anette frågade om jag ville ha ett glas rött bubbel: "nää, varför skulle jag vilja ha det nu då? Jag är inte så förtjust i rödvin annars, så varför skulle jag vilja ha det bubblandes upp i näsan också?!" Fast jag provade och blev glatt överraskad. Det var gott, till och med himla gott så det kommer att intas fler gånger. Dessutom provade jag det i mina framtida vinglas. Jag som i vanliga fall inte blir kär alltför lätt, föll pladask. Spectra vinglas, såna ska jag ha!

Förmiddagskaffe med Magnus, Camilla, Emelie, pappa, Jejje, Tobbe & Matte
hemma hos Magnus.

Emelie på tur med morfar- efteråt kom hon hem och sa: kan jag få en röd cab
med drömmande blick. Mitt svar? Fråga din pappa ;)

Medans en del var ute på diverse bilturer fick andra (läs Magnus) grilla.
Det är gott att få sätta sig vid dukat bord & bara njuta :)

Lördagen startade med förmiddagskaffe hemma hos Magnus tillsammans med Magnus, Camilla, Emelie, pappa, Jejje, Tobbe och Matte. Det var en trivsam stund på Magnus altan som badade i solsken och lättsamma samtal. Efter ett tag följde jag pappa på en biltur i mustangen och med all sol var det en suveränt bra dag att åka cab. Emelie passade också på att ta en biltur med sin morfar, vilken var den första i den bilen för henne och det resulterade i att hon ville ha en egen cab fast en röd. Utifrån mitt perspektiv är det en fråga hon får ta med sin far, så var det löst. Medan vi åkte bil grillade Magnus, så det var bara att bege sig hem till honom och sätta sig vid dukat bord och äta efter bilturandet. Det är att bra trevligt att slippa laga mat själv. Gott var det också, men efter det var det hemmets lugna vrå som lockade. Jag och husgudarna tog våra sedvanliga promenader i skog och mark och det var också helt suveränt en solig lördag. 

Picknick på gården med Milla <3

Även söndagen var solig och med det uppdämda behov av d-vitamin som kommit sig av denna sommars gråregnighet, spenderades så mycket tid som möjligt utomhus.Frukostkaffe i trädgården, gräsklippning i solskenet och picknick med Camilla på en filt på gården. Nämligen kom Camilla susandes och hade med sig kycklingsallad som vi käkade tillsammans i solen. Medan vi satt där och åt kom pappa åkandes och ville ha kaffe. Det fick han naturligtvis, det är trevligt att ha de nära och kära omkring sig. Sen passade även Camilla på att ta en biltur med morfar och även hon var road. Tydligtvis är det fler än jag som är för ett välbevarat barnasinne. Resten av dagen gick åt till tvätt och skogliga husgudsvandringar. Bra dagar och en väldigt bra helg.  

Lär känna nya varelser i skogen

Även Engla skaffar sig nya bekantskaper

Fler än vi som vandrar

Kvällssol

Borta bra men..

Kaffe på hemma på gården med Camilla <3

Efter några dagar i Stockholm är det lilla livet, det som innefattar kaffe på gården, hundpromenader i skogen, matjessill, fruktsallad och rofylld tystnad, väldigt uppskattat. Så dagarna efter hemkomst var det lugn som gällde. 

Badliv

Camilla kom och fikade gånger flera, Emelie umgicks med Emil och Filip och badade timme efter timme, jag umgicks med Therese ibland, Magnus F ibland och båda ibland och hundarna njöt av våra skogliga äventyr (läs behagliga promenader i lika behagligt tempo). 

Från timmar på Gröna Lund till timmar i vatten <3

I fyra dagar lät vi livet gå i denna lugna lunk och det var behövligt och otroligt skönt. All stress försvann, klockan existerade inte i våra medvetanden och livet fick vara precis så bra som livet kan vara. 

Matjessill är också en form av livskvalitet

Som alltid är det kontrasterna som gör skillnaden. Möjligheten att kunna uppleva olika saker, olika känslor och olika samhällen som gör att det går att uppskatta det mesta på ett annat sätt. Det lilla livet blir så otroligt värdefullt i jämförelse med det stora, även om det också har sin charm.

Precis som pizza är för andra

Även solen var väldigt uppskattad när den tittade fram dessa dagar. Efter allt regnande denna sommar, märks de verkligen vilken skillnad lite solsken gör både med humör och ork. Naturligtvis har det medfört en och annan solnedgång att njuta av och som om inte det var nog sken även månen helt fantastiskt nattetid. Någon sen biltur i syfte att skjutsa folk till dans i skogen hanns också med under dessa dagar och till och med det var riktigt trevligt. 

Månen & dans i skogen

Jag hann till och med läsa böcker och, när jag vilat lite, börja att städa lite i huset och till även tvätta en del fönster. Energin kom sakta tillbaka och det var underbart. Såna dagar behövs, dagar när allt får gå på tidlöst. Dessa dagar hann jag även hälsa på mamma och pappa. Det var bra dagar och för den delen nätter. Känslan av frihet var total och det är en värdefull känsla. 

En & annan solnedgång

Glimmande gräsklippartid

Kvalitetstid med en av de viktigaste <3 

För närvarande handlar rätt mycket i tillvaron om kaffe. Kaffe för att vakna, kaffe för att det är gott och kaffe för sällskaps skull. Igår tillbad jag denna oändligt älskade böna ett flertal timmar av dagen. Till att börja med till frukost och då i sällskap av Therese, som hade den goda smaken att förgylla min vardag redan från start. Det finns så många områden i livet att diskutera och det finns så mycket att fundera över, lustigt nog fungerar det bättre om man gör det högt och tillsammans. I alla fall ibland och om det är i rätt sällskap.  

Morsan & Harry hade oxå en del att avhandla <3

Therese var definitivt rätt sällskap och det var antagligen en bidragande orsak till vad som komma skulle. Nämligen drabbades jag under eftermiddagen av en tillfällig energitopp när solen plötsligt tittade fram och bestämde att gräsklippning minsann var en bra idé. Det var det också, åtminstone tills jag klippt ungefär hälften av gräsmattan och bensinen tog slut. Då försvann den plötsligt tilltagande energin och återigen var kaffet centralt i tillvaron. Kaffe i solen med husgudarna var vad som gällde när Camilla ringde och tyckte att hon skulle komma, så vi kunde dricka kaffe tillsammans. Det visade sig vara en bra idé. Det är mysigt när jag har dom här, mina två kvarvarande barn. Igår var det bara Camilla eftersom Emelie var hos sin pappa, men ibland är det bra att träffa dem var och en för sig. Då hinner man prata med dem så där på tu man hand och ha riktig kvalitetstid. Igår hade vi kvalitetstid och det var underbart. 

Sitter man inte i knät sitter man så fint på en stol <3

Även idag har kaffet haft en central plats. Efter frukosten for husgudarna och jag till morsan och drack kaffe. Det var ett tag sedan hundarna var dit nu eftersom jag har semester. När jag jobbar brukar de vara hos min mamma varje dag, så de ska slippa vara ensamma hemma. Dom var glada att se morsan vill jag lova. Där blev vi kvar nån timme och det var trevligt som sjutton. När vi väl kom hem hade vädergudarna av någon anledning blidkats och den tidigare regnigt grå dagen hade övergått till soligt vacker. D-vitamin är viktigt så det gäller att samla på sig det när det går. Därför satte vi oss plikttroget i solen, husgudarna och jag, och njöt av att vara lediga och hemma. Therese dök upp och vi ägnade oss naturligtvis åt rituellt kaffedrickande och babblade återigen om allt i livet. Det var en bra stund och vi hann avhandla en hel del viktigheter. Energin har dock inte återvänt sen den försvann igår, så gräsmattan är fortfarande bara halvklippt. Fast det är lugnt, allt har sin tid så även gräsklippning. Idag var det tid för annat, som lite blickande och funderande framåt till exempel. Kanske kommer livet att bli lite spännande framåt hösten ändå. Kanske. Förutom framåtblickande har jag under kvällen tittat uppåt och sett att stjärnorna börjar synas igen. Det känns lite dubbelt. Stjärnor är vackra och jag älskar att titta på dem, men det känns som det inte är dags på långa vägar att det blir mörkare och mörkare igen. Nåja, allt har väl som sagt sin tid så även ljusa nätter och vackert glimmande stjärnor.

Sällskapligt surplande i trädgården med Therese 

Plötsligt uppvärmd

Lite solsken kan göra underverk för själen. Som nu, plötsligt tinar det lite frusna till förmån för livslust och en vilja att vara lite aktiv. Underbart!

Sator vilken färg

SATOR så bra - på Rock n´ride

En vecka har redan gått av min semester och den har dessutom gått skrämmande snabbt. Det har varit en vecka fylld med kontraster, som täckt in det mesta från total vila till festligheter. Kontrasterna har inte bara handlat om händelser, utan även färger och då framförallt hårfärger. Nämligen inledde jag semester med att färga håret. Efter att under alldeles för lång tid låtit bli med just det, var utväxten inte att leka med. Det var inte den nya hårfärgen heller. 

Före - med utväxt

Tilläggas bör att jag är usel på det där med hårfärger, så när jag ska köpa en så ringer jag Camilla som säger åt mig vilken jag ska ha. Den här gången fanns inte någon av de vanliga färgerna, så jag fick chansa. Lärdomen av det? Chansa inte, åtminstone inte när det gäller hårfärger. Naturligtvis visade det sig att jag släpat hem en färg med blekning i, eller om det rent utav inte var en färg utan en ren blekning. Som sagt, jag är usel på det där med hårfärger.   

Efter - utan utväxt, men i en groteskt ljus nyans

Den felaktiga färgen visade sig när jag sköljde ur den efter färgningen. Semestern firades därmed in i en synnerligen ful orange färg. Camilla och Emelie skrattade gott och det gjorde faktiskt även jag, vad annat fanns det att göra liksom? Nåt annat fanns det förstås att göra, vi färgade om håret under lördagen. Låt mig säga så här, det blev inte särskilt mycket bättre. Färgen var i och för sig inte orange längre, utan gick i en något mer gulaktig ton. Även Emelie passade på att färga sitt hår under lördagen. Dock var hennes intention och resultat detsamma, det vill säga rosa. 

Vackra värld!

Efter diverse katastrofal och mer lyckad hårfärgning for vi ut och åt, Camilla, Emelie och jag. Det finns ingen egentlig vits med att låta bli, förr eller senare får man ändå lov att gå utanför dörren oavsett hårfärg. Lördagen var även den dag som Patrik dök upp. Han meddelade att han definitivt sett mig i bättre färger. Nåja, jag var åtminstone inte grönhårig vilket jag varit en gång förut. Under söndagen begav jag mig till en frisörsalong och införskaffade silverinpackning. Resultatet kan beskrivas som extremt ljust med en gulaktig ton och supertorrt. Det kommer att dröja innan jag vant mig vid detta. 

Rekreation :)

Helgen innefattade förutom diverse hårexperiment lugn i hemmet, underbara solnedgångar, trevligt sällskap och vila. Vilan behövdes dessutom, för på måndagen var vilotiden temporärt över. Måndagen var den dag det var dags att inleda närvaron vid den årligen återkommande dansbandsveckan. Inte för att jag ägnar någon tid till vare sig diverse dansband eller att dansa, åtminstone inte sån dans som nämnda vecka brukar ha betoning på. Vi, Patrik och jag, begav oss till Therese och Magnus för att njuta av såväl vin som solnedgång innan vi begav oss till öltältet i centrum. 

Uppträdande på Tom´s

Det var mycket folk, bra musik och roligt. Efter öltältandet fortsatte kvällen först på Sandbäck´s och därefter på Tom´s, två lokala matställen/krogar i vår lilla bygd. Trevligt hade vi och kvällen blev ganska snabbt natt. Av förklarliga skäl blev tisdagen inte särskilt aktiv, det mesta vi företog oss bestod i ett besök hos morsan. 

Katastrofalt slö tisdag - på besök hos
morsan/mormor

Onsdagen däremot var det mer hopp om ett aktivt liv. Då fanns helt plötsligt ork till att klippa gräset, njuta av såpbubblor som små barn och att återigen ägna oss åt vinprovning. Under kvällen träffades en hel del människor, däribland Camilla, Angelica och Peter, Ingegärd, Maria, Patrik, Jacki, Cherri och jag, hos Therese och Magnus. Himmel och plättar vilken rolig kväll och natt det blev som naturligtvis fortsatte i såväl öltält som på Tom´s. 

Kul med Magnus :)

Vi dansade som galningar, sjöng ännu värre och kände oss riktigt levande hela natten. Såna kvällar och nätter går det att ha många av, vilket inte direkt gäller för dagen som kom efter. Den gick inte i många knop den inte. Trots detta så hände det en del saker. Patrik begav sig av mot norr och släkten. Jag ägnade mig åt sängläge och läsning, medan Emelie och kompisen Jennifer var på Emelies rum och rumstrerade. Erkännas bör väl att jag i tid och otid slumrade till mitt i all läsning och det var under en av slummerperioderna som jag fick en känsla av att nåt inte stämde. 

Öltältet med Therese och Patrik - osnyggt men skitkul 

Det visade sig att jag hade rätt. När jag kikade upp stod det en helt okänd man i trettioårsåldern utanför min sovrumsdörr och tittade på mig. Eftersom jag inte var klädd blev det att jag låg helt still när han stod där. Han vinkade, nickade med huvudet mot mig och drog ner för trappan. Jag vrålade till Emelie och Jennifer att det var någon i huset. Slängde mig upp och i kläderna och sprang ner och ut på gatan. Personen försvann till fots i snabb takt mot Sälenvägen. Vi ropade efter honom och efter ett tag vände han sig om och vinkade innan han fortsatte över vägen och försvann.

Daniel Bodin på Rock n´ Ride

Väl inne ringde en granne som sett oss, Emelie och mig, på vägen och meddelade att personen hade varit in hos dem också. Inget var stulet, men min plånbok var öppnad. Det tog mig till dagen efter innan jag på inrådan av ett vaktbolag anmälde det hela. Förutom att anmäla inkräktare i mitt hem, gjorde jag inte mycket väsen av mig. Under dagen lapade jag sol, drack kaffe och läste medan Emelie och Jennifer umgicks inom hörhåll. Under kvällen kollade vi på Jurassic filmer av diverse slag och det var riktigt mysigt. 

Backstreet Girls på Rock n´Ride

Lördagen däremot var en lite mer fartfylld dag. Emelie, Jennifer, Magnus (exet), Matte (Jennifers pappa) och jag for till Vallerås, en liten by utanför centrala Malung, och Rock n´ Ride, som är en musik- och extremfestival med freestyle skoter och motorcross, MTB, BMX samt skateboard och väldigt bra musik. I år spelade Sir Reg, Backstreet Girls och Sator.    

Emelie & Jennifer tillsammans med basisten i Backstreet Girls 

Det var en riktigt bra dag och kväll som till stor del spenderades framför scenen. Vilka spelningar! Lite häftigt tyckte jag allt att det var när Emelie stod bredvid mig och kunde sjunga med när Sator spelade. VÄldigt häftigt tyckte Emelie och Jennifer att det var när de fick bli plåtade tillsammans med basisten i Backstreet Girls, som dessutom kom fram till oss när vi tittade på Sator och gav tjejerna varsitt plektrum. 

Freestyle på skoter - Rock n´Ride

Inte tyckte tjejerna att det blev mindre häftigt när dessutom självaste Daniel Bodin kom och hoppade runt i publiken där de stod. De samlade dessutom på sig selfies i sällskap med Daniel Bodin och sångaren i Backstreet Girls plus diverse autografer. Jag njöt av musiken och både förskräcktes och häpnades över alla hopp och akrobatiken i freestyleshowen. 

Nöjda tjejer <3

Väl hemma var det med nöjda tjejer och en relativt trött mamma, men vilken heldag och vilken suverän musik. Trots planerad filmkväll gav vi upp den idén, ibland räcker det med intryck för en dag och lördagen var en sån dag. Söndagen, det vill säga idag, tystnade Malung igen efter en veckas fart och fläkt. Det som är positivt med det är att det går att handla på affärerna igen utan att köa i all oändlighet, men nog är det roligt när det är liv och rörelse överallt ändå. 

Fisketur & solsken

I vilket fall som helst ägnade jag stor del av söndagen i en båt, tillsammans med Magnus och Matte. Dom fiskade och jag njöt av solen och allt glittrande vatten. Efter fiske kommer kaffe och det gjorde det även idag. Väl hemma slog jag mig ner ute för att njuta av det sista av dagens sol tillsammans med husgudarna. Det var i ett extremt avslappnat tillstånd jag släpade mig in och åt kvällsmat med Emelie och Jennifer, för att därefter gå upp och lyssna på musik i soffan. Det var i det läget det hände igen.

Bubblande & barnsligt roligt <3

Personen som trängde sig in i vårt hemförsökte ta sig in igen. Han möttes av hundarna som hoppade på honom, så han vände i dörren. Han sprang från vår gård och ut på Sälenvägen där en vit skåpbil hämtade upp honom, för att sedan åka i full fart mot centrala Malung. Jag anmälde det naturligtvis. Det ger en otrygghetskänsla att veta att det stryker omkring folk, som både försöker och dessutom tar sig in hos en. 

Magnus med liten gädda

Uppmaningen från polisen är att om eller när vi ser personen eller någon som försöker ta sig in här igen ska vi ringa 112. Det kommer vi garanterat att göra också för, som sagt, det är obehagligt med människor som tränger sig in hemma hos en utan att man egentligen vet riktigt vad de är ute efter. 

Matte byter drag

Nåväl, det har trots obehagliga människor i hemmet varit en vecka med en hel del stunder och skratt att spara på och det är det man ska fokusera på. Det ljusa, det som ger energi och de människor som är viktiga och betyder mycket i livet. Just nu ska jag fokusera på att krypa ner i sängen och njuta av den riktigt bra boken jag läser, Det hänger en ensam ängel i skogen. 

Livskvalitet kan vara att plaska med fötterna i vattnet från båtrelingen