Sommarens kastrering

Jodå, vi fick allt vara med

Den fjärde augusti hände det. Då, efter månader med återkommande skrikanden och sprutande könshormoner, var det nog. Det var då Rut och Siv fick åka på en utflykt, som de till en början ansåg var relativt spännande, men som avslutades på ett mindre trivsamt sätt. Vi, det vill säga morsan, Emelie och jag, tog dem helt enkelt i bilen och begav oss av till veterinären för att kastrera dem. Jag tyckte det borde heta sterilisera eftersom Rut och Siv är honor, men veterinären hävdade med bestämdhet att så var icke fallet. Antagligen har han rätt, det är liksom lite mer hans område än mitt. Siv blev kastrerad först och då fick vi snällt vänta utanför med Rut, som tyckte livet lekte och att flugor, gräshoppor och diverse andra insekter helt klart måste jagas. Det var tills det var hennes tur att träffa veterinären.

Rut är precis färdigopererad och sydd

Siv hade snällt låtit sig sövas, men det gjorde inte Ruth. Istället förvandlades hon till en tiger i miniatyrform och gjorde allt hon kunde för att försvara sig mot detta synnerligen skymfande sätt. Till sist blev hon ändock sövd och kastrationen kunde utföras. Nåt som gjorde vår dag, i alla fall Emelies och min, var att vi fick vara med när Rut blev opererad. Morsan satt i ett annat rum tillsammans med Siv, men vi var med och studerade allt mycket noggrant. Det är spännande med operationer och de som utför dem är väldigt skickliga måste jag säga. 

Emelie fick med sig souvenirer från upplevelsen

Innan operationen sa jag till Emelie: bara du inte svimmar nu så. Jag hade inte behövt oroa mig, hon var minst lika nyfiken som jag och hon klarade galant alla delar av operationen. Både Rut och Siv vaknade nästan direkt de var färdigkastrerade, så det var något lulliga men vakna katter vi fick med oss hem. Emelie fick dessutom med sig souvenirer hem från veterinärbesöket i form av två sprutor, vilka hon var väldigt nöjd med. Faktiskt var så gott som alla nöjda med dagen, i alla fall om man bortser från katterna, som nog tyckte att de haft bättre dagar. Väl hemma skogsvandrade vi husgudarna, Emelie och jag. Från lite spänning till total avslappning bland träd och grönska kan gå fort ibland.

Skogsvandring med husgudarna - avslappning delux

Plötsligt uppvärmd

Lite solsken kan göra underverk för själen. Som nu, plötsligt tinar det lite frusna till förmån för livslust och en vilja att vara lite aktiv. Underbart!

Tur & retur

Veckan hittills har innefattat en resa tur och retur till Tierp, jobb & sömn. Som det känns just nu skulle jag kunna sova en månad, men det går inte. Imorgon är det en ny dag och nya möjligheter, dock inte så väldigt många som innefattar att stanna kvar i sängen. Därför tänker jag kravla mig ner under täcket nu och sova allt jag kan tills väckarklockan för oljud igen. Känslan av att vara i nån form av rundgång är för närvarande övervägande. Den och längtan efter sommar, värme och sömn i solen.

Tidlöst & hopplöst galet

En solig dag med privat kock, sollapande hos kär vän, hundliv, vattenliv och vinliv.

Ledig och sol, vilken underbar kombination. Lördagar är underbara dagar, det är liksom den dagen när man har all tid i världen. Det är ingen jobbdag dagen därpå och det har inte varit en jobbdag samma dag, som stulit en del av ens energi. Så för att fira den helt tidlösa veckodagen klev jag upp klockan jättetidigt och njöt av soluppgången och fridfullt inmundigat kaffe, innan jag gick i säng och sov nån timme till. Det är ledig frihet, att inte ens behöva titta på klockan och tänka: f_n, nu ska jag strax upp, jag måste sova. 

Efter sömn, lunch tillagad av privatkock och en lunkande återstart av dagen bar det av. Majan och Hasse var målet för dagen och där blev vi kvar, Patrik och jag, under många timmar i solen. Faktiskt så många att vi bara hann hem och byta om till badkläder innan det var dags att åka dit igen. Skinksallad, vin och några goda vänner är den allra bästa inledningen på en badkväll, i alla fall en bad i tunnankväll. Så mycket skratt det blev och så många russin som slutligen klev upp ur badet, för att fylla på det urbadade energiförrådet med kaffe och glass. Soliga dagar i goda vänners lag kan rekommenderas för kraftigt förhöjd livskvalitet., kan jag tala om. Nu blir det umgänge med John Blund. Jag riktigt längtar efter att få krypa i säng med honom. 

Alltid nära

Egentligen har jag så mycket att skriva om idag, så många saker att berätta. Det har inte varit en särskilt händelserik dag i fysisk bemärkelse, men i övrigt har den innehållit allt. Känslan av närhet till nån jag saknar, kanske inbillade jag mig men det spelar ingen som helst roll. Den känslan får vara vad den vill, bara att få känna den är guld värt. Barndomsminnen från svunna somrar, soliga somrar med några få dagars regn med regnfilm på TV. Stjärnor som lyst upp tillvaron på ett magnifikt sätt, glittriga armband som glittrat ikapp med stjärnorna. En återresa till ett tidigare liv, eller åtminstone en resa till en tidigare del av livet. Tårar av längtan när en känsla försvann. Kloka ord om medmänsklighet funna i en bok. Kloka ord om förhållningssätt funna i en annan bok. Insikter, vyer, en älg och två vita rådjursrumpor. Skrålande skönsång till diverse sommarlåtar. Gemenskap, familjeliv, kärlek och matlagning. Älskade barn, saknade barn, hemkomna barn. Dragspelsmusik och minnet av morfar som spelade dragspel. Kaffe, vänskap och insikten om det lillas viktighet igen. En omvälvande dag på en nivå, en relativt händelselös dag på en annan nivå. En dag att inspireras av och minnas. Känsloflöde, rosafärgade handdukar och kaffemuggar med dalahästar. Jag kan helt enkelt inte skriva nåt om dagen. Det är alldeles för mycket att berätta och ändå kanske det inte är någonting.