Hästkrafter och hyllspets

En lysande dag helt enkelt

Vilken dag det har varit. Den började med en rivstart i samma sekund, som Emelie och jag upptäckte att vi inte hört alarmet igen. Det ordnade sig, vi kom i tid ändå. Väl på plats visade det sig ganska omgående hur dagen skulle komma att bli och så blev den också. Det har varit en helt galen dag, men mycket skratt och underbara kollegor. Den har inte bara varit rolig, den har varit effektiv också. Det är så alla dagar med mycket vardag borde vara. En viktig punkt för dagen, har varit hyllspets och rysch. Det hade jag inte trott när jag gick till jobbet i morse.

Hasse gör ett riktigt hästjobb

Förutom vardagslycka i form av skratt på jobbet, har det även varit en förvirrad dag. Till exempel skjutsade jag Emelie på ridning och det i sig var väl helt i sin ordning. Eller det hade det varit, om det inte vore så att Emelies ridning drar igång först nästa vecka. Snopet skrattande fick vi åka därifrån utan nån ridning för Emelies del.  

Man ska inte se skogen för bara träd 

Istället för hästliv tillsammans med Varghedens islandshästar, begav vi oss iväg till Majan och Hasse och deras hästar, hundar, chinchillor med mera. Kaffe inmundigades, hästarna avnjöts och eftermiddagen blev trevlig trots att den inte blev riktigt som vi hade planerat. 

Älskar att vara i naturen - så vackert & så energigivande

Två kortare promenader i skogen hanns också med, till husgudarnas stora lycka. Utanför Hasse och Majans hus finns det nämligen en perfekt liten stig ut i skogen. Hundarna, som aldrig blir trött på att knalla runt, njöt lika mycket idag som alla andra dagar med skogsdoft och tallar.  

Nya vägar i livet 

Efter Hasse och Majan for vi till Emelies pappa. Han höll på att flytta som bäst, så det gav en förkänsla för vad som komma skall även för vår del. Som vi väntar, men det står antagligen inte på förrän det är dags även för vår del att bege sig till lilla huset.

Bland flyttsakerna hittade Emelie några av sina idolsamlargrejer.
Vild-Hasse -  det är nog en av de största idolerna Emelie har

Väl hemma var det kaffe i kärt sällskap som gällde. Även det var trivsamt. Det är skönt att sitta och titta ut på stjärnorna, småprata och komma fram till en del viktiga slutsatser i livet. Fast kvällen har inneburit fler saker än bara kaffe. Det har sms:ats och det har skickats meddelanden. Tider har ramlat in för en meditationscirkel, medial utveckling och samling runt en bok. Det kommer att bli en spännande höst det här minsann och jag älskart.

Styrka och kraft snyggt paketerat

Vänta inte!

Det är ingen idé att vänta på livet. Livet börjar inte längre fram, när man uppnått det ena eller det andra, skaffat det ena eller det andra, fått det ena eller andra eller träffat den ena eller andra. Livet är nu, det gäller bara att fånga det i farten och ta vara på allt det har att ge. Tiden går fort, faktiskt så fort att det nästan är svårt att hinna med ibland. Ta bara de senaste fyra dagarna. De har rusat fram i en livsfarligt hög hastighet, men ändå så totalt fyllda med liv och allt som livet bör innehålla.. för mig.

Så vad har hänt då? Jag har spenderat tid i naturen, umgåtts med de viktigaste - det vill säga Camilla och Emelie, promenerat i solnedgången,  skrattat, gråtit, älskat, inte älskat, jobbat, myst, svurit, träffat kära vänner, lidit av separationsångest, åkt bil, haft hundliv och inmundigat kaffe. 

Älskade Henke - saknar dig så <3

Nåt mer som de senaste dagarna innefattat är en seans. Per Trollsveden heter mediet som höll den i en av skolornas aula, vilken var relativt full av människor kvällen till ära. Det visade sig bli en känslosam kväll, en kväll när Henke kom nära igen. Efter lite mer än halva seansen, ungefär vid den tidpunkt när jag tappat tron på att jag var en av dem som skulle få något personligt till mig den kvällen, pekade mediet på mig och började prata. Han pratade först om en kvinna, som jag med lätthet kunde urskilja som min mormor, sen om en man som jag inte kände igen och så kom det. Mediet sa: du har varit med om hemska saker i ditt liv, riktigt hemska saker.. jag vet inte om det handlar om självmord eller en bilolycka. Det var början av vad som skulle utveckla sig till beskrivningen av bilolyckan Henke var med i, av Henke, hur Henke var, hur han kände, vad han tyckte, tycker, kände och känner. För mig var det starkt, så starkt att det fortfarande känns som Henke är lite nära igen och det är stort. Så stort och så viktigt att jag, trots att tårarna rann hela resterande kväll, kände lite lycka, lite tröst och så väldigt mycket kärlek - kärleken till min son som jag saknar alltid. Jag känner i och för sig alltid den kärleken - till Henke, Carro, Camilla och Emelie, men det är inte ofta jag känner mig lite tröstad eller att Carro och Henke är nära igen. Så det var en omtumlande kväll, en väldigt känslosam kväll och en kväll att spara på länge, länge. 

Idag har Engla bevisat att hon kan simma, antagligen lika mycket för sig själv som för alla andra. Hon ramlade nämligen i en bäck som egentligen inte var så djup, men visade sig  väldigt djup för en liten vovve som är så där tre äpplen hög. Nu sover hon, som den slagna hjältinna hon är, djupt bredvid mig i soffan. Även hennes dag har nämligen varit full av liv. Den har varit fylld av äventyr, kärlek, irriterande hinder, förvånande upptäckter, glädje, ilska, rädsla, lycka och närhet - det vill säga med en del av allt som livet består av.

Utanför vardagsrumsfönstret är det fler än oss som fyller tiden med liv. Det står en bil modell van på gatan, med taket fullt av ungdomar som sjunger, dansar och verkar allmänt glada. Jag blir lite glad av att se dem, men kanske ännu mer av att höra musiken de spelar och alla skratt. Efter en dag i skogen tillsammans med kära vänner och älskade hundar, känns det som en helt enkelt perfekt avslutning. Det och känslan av att nån väldigt saknad fortfarande är nära..        

Alltid nära

Egentligen har jag så mycket att skriva om idag, så många saker att berätta. Det har inte varit en särskilt händelserik dag i fysisk bemärkelse, men i övrigt har den innehållit allt. Känslan av närhet till nån jag saknar, kanske inbillade jag mig men det spelar ingen som helst roll. Den känslan får vara vad den vill, bara att få känna den är guld värt. Barndomsminnen från svunna somrar, soliga somrar med några få dagars regn med regnfilm på TV. Stjärnor som lyst upp tillvaron på ett magnifikt sätt, glittriga armband som glittrat ikapp med stjärnorna. En återresa till ett tidigare liv, eller åtminstone en resa till en tidigare del av livet. Tårar av längtan när en känsla försvann. Kloka ord om medmänsklighet funna i en bok. Kloka ord om förhållningssätt funna i en annan bok. Insikter, vyer, en älg och två vita rådjursrumpor. Skrålande skönsång till diverse sommarlåtar. Gemenskap, familjeliv, kärlek och matlagning. Älskade barn, saknade barn, hemkomna barn. Dragspelsmusik och minnet av morfar som spelade dragspel. Kaffe, vänskap och insikten om det lillas viktighet igen. En omvälvande dag på en nivå, en relativt händelselös dag på en annan nivå. En dag att inspireras av och minnas. Känsloflöde, rosafärgade handdukar och kaffemuggar med dalahästar. Jag kan helt enkelt inte skriva nåt om dagen. Det är alldeles för mycket att berätta och ändå kanske det inte är någonting.