After work med skotertema

Majan & jag iförd för kvällen helt rätt outfit. Är det skotertema så är det.
 Vi blev av någon underlig anledning kallade teletubbies?!

Kanske är det så att det bara är på dessa mindre hålor det förekommer. Oavsett är jag i alla fall glad att det gör det, för jösses vilken trevlig kväll det var. After work med skotertema i en fäbodstuga, vad kan vara mer Dalarna liksom. Skotertemat kom sig antagligen av det relativt kyliga vädret. En del av hösten är klar luft och kyliga kvällar och en sån kväll var det.  

Finns lösningar för allt

Maria & Tina, den ena i skoteroutfit & den andra i tunna skinnvantar och moccaskor.
Den ena med kåsa och den andra med kristallglas. Nåja, båda är i alla fall lika trevliga!

Lyktor & eldar fick lysa upp kvällen

Vi var ett tiotal kollegor som samlades i Hasse och Majans stuga den 10 oktober för att äta gott och dricka ett och annat glas vin. Vinet kompletterades med något som gick under namnet mintuttu, vilket visade sig vara Minttu choco mint och det var dessutom väldigt gott. Det var många glada skratt och bara trevliga människor. 

Några av skotertemadamerna

Mitt i natten, mitt i skogen med mintuttu & vin

Skymning & mat, bland annat

Upplyst väg till dasset

Vid tolv på natten förflyttade vi oss inomhus. Då började de flesta bli lite slitna och benägna att gå i säng. Jag och de älskade husgudarna sov kvar. Det var ett bra val. Det är rofyllt att somna till eldens sprakande efter en lång, men väldigt rolig kväll. Tyvärr är dagen efter dessa kvällar aldrig lika roliga, så morgonen efter var en synnerligen lugn morgon. Majan, diverse husgudar och jag klev upp och åt frukost för att ganska snabbt lägga oss i någon timme igen. Vi klev upp när Hasse och Ebba kom med fika. Det var då Hasse visade upp sitt nyfärgade ben också. Tydligtvis hade en av hans muskler brustit och benet visade upp en bred färgskala. Ofarligt, men inte smärtfritt och dessutom inför den stundande älgjakten. Så här i efterhand vet jag att benet stod pall under älgjakten och det gjorde Hasse också. 

Harry & Nova myser framför brasan

Ny dag, mindre energi - Majan med en bunt husgudar vilar efter frukost

Ebba & Nova 

Hasse med muskelbristning 

En vecka

Morgonsol på gården

En vecka. Det vill säga en arbetsvecka efter semestern och den gick ganska fort ändå. Energin höll och verkade dessutom vara relativt intakt när fredagen kom. Arbetstiden hölls inom ramen för normal arbetstid det i sig borde ha varit skäl nog för klappar på den egna axeln och egenhändigt utfärdat diplom, men det räckte bra med vetskapen att jag orkade nåt mer än att jobba. 

Frukostdate med kollega

Kollegial kväll med mat och skratt i syfte
att lyfta stämningen inför hösten

Anna-Britta & Camilla på kollegial middag

Det var dessutom väldigt trevligt att träffa arbetskamraterna. Med dem blir det många skratt. Dock var de flesta överens om att det var en lite dyster stämning mot hur det kan vara, så i syfte att bryta den bestämde vi oss för att träffas efter arbetet och äta tillsammans. Det var en synnerligen bra idé, för vi skrattade så magmusklerna fick sig en rejäl omgång och känslan av lycka faktiskt kom smygandes. Även en frukostdate med ytterligare en kollega har hunnits med. Återgången till arbetet efter semestern började därmed på ett väldigt bra sätt. 

Vacker värld

Tid i trädgården

Fortsatta vandringar i ur & skur

Naturligtvis hade Murphy ett finger med i spelet, men något annat var inte heller att förvänta. Den karln klarar av att vara överallt och alltid, så det är bara att göra det bästa av det. När semestern var slut och kontorets fönster var det som visade upp utanförvärlden, kom solen fram igen. Efter en regnig och kall sommar tyckte den då äntligen att det var dags att visa upp sig. Nåja, med normala arbetstider har även solen hunnits med att njuta av. Vandringarna morgon och kväll med husgudarna fortsatte trots att vardagslivet återkommit. När fredagskvällen kom, satt jag i trädgården och grillade kött medan jag faktiskt kände mig helt lycklig. Det är en go känsla att ha. 

Nätverk 

Krossat porslin, äggfest och tragedi

Livet - inte direkt nån räkmacka

Påsk, som alla andra högtider, är en kluven tid. Allt vad det innebär med traditioner tillsammans med familjen, innebär även att två personers frånvaro är så skrikande påtaglig. Carro och Henke borde också vara med. Dom borde också måla ägg, äta janssons frestelse och skratta åt alla tokigheter vi lyckats försätta oss i under livet. Fast dom är inte med, inte den här påsken heller. Inte under någon högtid över huvud taget under de senaste åren har dom varit med. Ändå finns dom där, i våra tankar, minnen och hjärtan. Alltid närvarande, alltid med och alltid så enormt saknade.

Påsklunch med Camilla, Emelie, morsan, Jonatan och Lukas

När vi satt och åt påsklunch under påskaftonen pratade vi minnen. Vi skrattade åt minnena av när Carro sprängde ett mikrat ägg och lyckades skaka en ketchupflaska så det var både ägg och ketchup i hela kökstaket, när Henke fick ett anfall över att jag köpt lättyoghurt istället för vanlig yoghurt och att han blev ännu argare när han skakade den och någon inte hade skruvat på korken ordentligt så det även flög yoghurt över hela kökstaket. Vi fnittrade åt Henkes pass av en kaka jag hade i ugnen, som han tog ut och stjälpte upp på ett fat fast den var allt annat än klar, så det rann kaksmet över hela fatet och bänken där den stod. Vi log varmt åt minnet av när Carro upptäckte att det brann i en väggljusstake i köket och lugnt ropade på mig som lika lugnt ropade på Magnus, som fick panik och slängde vatten på den lilla branden varpå hela kökstaket blev svart av sot och både Carro och jag skrattade så vi kiknade. Vi pratade om många saker som hänt, många tokroliga situationer och många stunder när vi alla varit tillsammans. När vi alla även inkluderade Carro och Henke i livet och med rent fysiskt.

179-årskalas

En kort stund kändes dom lite nära igen, en kort stund kände jag mig varm i hjärtat och nästan lite lycklig. Det är så det känns när vi sitter tillsammans och kommer ihåg. Det är också det som sen gör att det gör ännu ondare och att det är ännu tommare. Att minnas är dyrköpt och väldigt kortvarig lycka, men det är det värt för varje stund när Carro och Henke är hos oss, på vilket sätt det än är, är värd all den saknad som sen sliter sönder och och drar ner.

Skrattade så tårarna sprutade och mascaran rök

Detta underliga liv. Förutom påsklunch har den här helgen innefattat det mesta. Under torsdagen var det jobb och sen full skjuts till Mora och barn i  sorggrupp. Där bekantade vi oss med arga lådan och slog sönder porslin till både barnens och de vuxnas stora förtjusning. Efter Mora var det påskkärringsupptåg för Emelies del och räkmackor för Camillas, mammas, Jonatans och min del hemma hos morsan. Sen var det godnatt den dagen.    

Tröttare än jag

Fredagen innebar lekande och påskaktiviteter för Emelies del och solsken och vila för min del. Lördagen var då påsklunchens dag, följt av påskkärringsvandrande för Emelies del och skjutsande för min del innan det var dags för 179-årskalas för mig och sova över hos mormor för Emelie. Camilla och jag begav oss dit i tid enligt oss, men lite sent enligt andra. Det var en galen kväll, fylld av skratt, musik, relationsdramer och det mesta som hör ett 179-årskalas till. Jag for hem något så när i tid, det vill säga vid halv två-två, vilket jag var synnerligen glad över under söndagen.

Livskvalitet <3

Söndagen stod solen åter högt på himlen, så frukosten intogs naturligtvis utomhus. Mitt ex, i en tröttare än jag version, dök upp och drack kaffe och hade den goda smaken att bjuda mig på middag. Det var gott och jag var synnerligen nöjd med att slippa allehanda matlagning dagen till ära. Därefter begav jag mig till en väninna, Charlotte, och drack kaffe och dissekerade livet. Under kvällen hälsade jag på en vän som förlorade sin son under torsdagen. Det enda jag kunde göra var att finnas, att lyssna och svara på en del frågor. Det var med en känsla av igenkännande som jag mötte känslan av oförstående och overklighet, ljudkänsligheten och den konstigt avskärmade känslan. Detta hårda liv som slår så urskillningslöst hela tiden.

Älskad husgud filosoferar i solen

Idag började dagen med besök av prästen, som idag var Anette det vill säga privat och inte i tjänst. Vi ägnade oss åt kaffe, sol och djupa diskussioner om livet. Medan vi satt ute i trädgården dök Emelie och Magnus dök upp och gjorde oss sällskap. Sen kom även Camilla med den lilla vovven David och njöt av solen. För min del var det vid det laget matlagning som gällde, men nån kopp kaffe tillsammans med Camilla hann jag med. Emelie och Magnus åt här och när de åkte härifrån, begav jag mig till Hasse och Majan som var i deras fäbodstuga. Där serverades det kaffe, tårta, sol, hundliv och umgänge. Det var en trevlig avslutning på dagen.

Fäbodliv

Dessutom har helgen innefattat en viktig upptäckt. Nämligen att appar ibland är bra, för nu är såväl planeterna Mars som Jupiter lokaliserade på kvällshimlen. Imorgon är det jobb igen. Det vore en lögn att påstå att jag har längtat efter det, men som alla andra dagar kommer det nog att funka även imorgon. Ännu en påskhelg lagd till handlingarna med allt vad det har inneburit.

Vacker hemfärd från skogen