Ödmjukt glid

Underbar vinterdag i längskidornas våld

Dagen har gått i energibristens tecken, nåt som jag efter Carros och Henkes död fått lära mig att acceptera som ett ständigt återkommande inslag i tillvaron. En del dagar går det för sig, andra dagar gör det mig vansinnigt nedstämd och lättirriterad. Det är jobbigt att inte orka göra det man tänkt sig, till förmån för att bara utföra bara det absolut nödvändigaste. Fast dagen idag har ändå varit helt okej. Vi har njutit av en hel del sofftid, umgängestid, kaffetid och lästid. Emelie har förnöjt lekt med några av sina julklappar i form av monsterhigh-dockor, vi har sett lejonkungen tillsammans och bara pratat. Mamma, Tove, Eve och ex:et har besökt oss, mamma med medhavt fikabröd som absolut är himmelskt för själen men inte lika suveränt för kroppen. Vi har löst det genom att ta till oss argumentet ”det viktiga är inte vad du äter mellan jul och nyår, utan vad du äter mellan nyår och jul”.

Den skidaktiga skymningen var även den helt underbar med en enorm,alldeles orange måne,
som seglade upp över vår vackra bygd

Igår företogs testet, det test som jag hade önskat skulle ge mig blodad tand. Jag dristade mig att prova på tidigare omtalad skidåkning. Testet gav inte önskad effekt, inga blodade tänder inom synhåll efter den turen och absolut ingen önskan om en uppföljare. Uppnått resultat var inte alls det eftertraktade, min förhoppning var nämligen att jag skulle älska att glida fram på de vita vidderna på ett par snygga längdskidor. Skam den som ger sig, så nästa gång en aktivitet ska innefatta ett par skidor får det bli slalomskidor. Längdskidorna får däremot vara, det ska vara roligt att leva och inte ett elände med sendrag och halkiga pinnar under fötterna. Dock var gårdagen en väldigt vacker dag och det i sig var faktiskt värt alla underligheter som dessa längdskidor kom att innebära. Efter skidprovning begav Emelie och jag oss till Majan och Hasse, för lite koffeinintag i trevligt umgänge. Jag fick en vit väldigt vacker ängel av deras äldsta dotter Emma. Det är inte illa att bli överraskad på ett så änglalikt sätt en vanlig fredag. Dessutom gjorde vi upp att Emelie och jag ska umgås med varsin häst som de har i sin ägo åtminstone en dag i veckan. Det blir trivsamt, hästar är helande djur för såväl kropp, själ som psyke och att möta en hästs ögon är att uppleva hur det är när någon annan levande varelse ser rakt in i djupet av ens personlighet, hjärta och själ. Det är en helt otroligt häftig upplevelse, som medför en väldigt ödmjuk känsla inför dessa vackra djur.

Emelie & jag i plurret

Resterande tid av gårdagskvällen gick i badandets tecken. Vi, det vill säga Camilla, Emelie, jag och ex:et, hyrde badhuset. Vi släckte lamporna överallt utom i stora bassängen och det var en riktig höjdare att såväl simma som leka i ljuset som strålade upp från vattnet. Jag simmade en kilometer och lekte resten av tiden. De andra simmade inte lika mycket, men badade och lekte däremot rejält. Det är helt suveränt att vi har möjlighet att hyra badhuset i vår kommun, för mysfaktorn det medför går inte av för hackor. Alla somnande nöjda, trötta och relativt snabbt när vi kom hem. Därmed har det varit två rätt bra dagar och kväller. Till och med John Blund har varit social vid rätt tillfällen. Nu blir det säng, förhoppningsvis tillsammans med John Blund och förhoppningsvis med en morgondag fylld av energi och livslust att se fram emot.    

Nöjd Emelie i plurret.
Camilla avkrävde mig ett löfte om att inte lägga upp några bikinibilder, som jag  får lov att hålla.. den här gången iaf

   

Ko-rrekt glid i Jordanien

Härom dagen fick jag en kalender med kor av Camilla. Till att börja med när hon sa att jag skulle få den, kände jag mig skeptiskt frågande. Kor är inte det som känns allra närmast mitt hjärta, snarare är jag lite rädd för dem, så jag undrade i tysthet om hon antingen försökte bedriva nån dold fobiterapi eller var ironisk när hon tyckte att jag skulle ha en sån.  Fast det visade sig att glada kossans kom-ihåg-kalender 2013 inte var riktigt vad jag tänkt mig, utan faktiskt helt otroligt rolig. Den innehåller en målad bild per månad med en lustig text till, exempelvis är januaris bild en tjur i prästdräkt med texten tjurko-herde till. Texten kó-rumpé-rad till bilden på korumpor i rad är ytterligare ett exempel på vad denna roliga kalender innehåller. Jag skrattade gott när jag väl fick se vad det var för kokalender.

För nån dag sen var det då kor, idag är det glid. Eller snarare så ska det förhoppningsvis bli glid och då på skidor och i snön. Idag har jag lånat hem ett par längdskidor och ser med spänning fram emot att testa dem en tur. Än är jag inte alldeles övertygad om att premiärturen kommer att förflyta helt friktionsfritt, men jag kanske överraskar mig själv. Spännande är det i alla fall. 

I övrigt flyter livet på i lugn takt, inga överraskningar och intet särskilt nytt under solen. Eller jo det finns en del nyheter, förutom kor och skidor. Eventuellt finns även Jordanien, vilket kommer att visa sig inom en snar framtid, och så finns Birkan Tore i Stockholm den 1-3 februari med en kurs. En kurs som jag dessutom fått av Camilla i julklapp och det kommer att bli extremt spännande. Under dagens skidutrustningsturné träffade jag en bekant tillika en tidigare arbetskamrat, som sa att hon hört att jag skulle börja som nämndsekreterare. Det hade personalchefen informerat närmaste chefen om i slutet av förra veckan, som sen talat om det för resten av mina tidigare kollegor. Med andra ord gick det väldigt fort att bestämma det jag inte klarade av att bestämma, samt informera alla om den beslutade nyheten. Rätt lustigt ändå med tanke på att jag själv fick veta hur arbetsgivaren beslutat åt mig i slutet av förra veckan och det finns en del pappersarbete kvar än innan det är helt klart. Bråttom och ske fort brukar inte vara tecken på trovärdigt och tillförlitligt, men den som lever får väl se antar jag.