Nattlig njutning

Nu har jag fått den nära, faktiskt ändå in i mitt hem. Under kvällen och natten ska jag njuta ohämmat av den. Min förhoppning är att den ska medföra en del höga toner inom vissa delar av känsloregistret. Bara jag läste om den, började tårarna att rinna. Jag visste att den måste jag ha, eller i alla fall låna för att penetrera på ett mer ingående sätt.  

Igår läste jag nämligen om boken ”Dålig karma” av David Safier. Den handlar om en kvinna som lever ett något skruvat liv. Bara under en kväll lyckas hon visa rumpan för halva världen i TV, vara otrogen och få ett pris, bara för att morgonen därpå gå ut på en takterrass och lyckas träffas av nerrasande rymdskrot i huvudet och dö. Döden visar sig dock vara nåt helt annat än hon väntat sig och hon upptäcker att hon vaknar upp med ett stort huvud och en enorm bakdel. Hon har återfötts i form av en myra. Därifrån börjar hennes klättring på karmastegen i olika former, för att till vilket pris som helst få vara nära sin familj.

Bara raderna jag läste igår om boken och om rymdskrotet, som för övrigt bestod av ett brinnande tvättställ från en rysk rymdstation, fick mig att skratta hysteriskt. Faktiskt så mycket att tårarna rann. Nu har jag den tillgänglig. Hela natten kommer troligen att ägnas åt detta litterära verka av förhoppningsvis humoristisk karaktär.  

Hett som i helvetet

Årstidsväxlingar är en sak, men nu har klimatet helt förändrats. Idag har det tropiska gjort sitt inträde i vårt hem. Varmt och fuktigt, drypande och klibbigt. Jag har feber och trots allt fruset vatten i form av snö på utsidan, är det hett som i helvetet inne. Nu blir det dock en svalkande (läs iskall med frossbrytningar) biltur för att hämta kära dottern i nån avlägsen Värmlandskommun. Vem vet, kanske det känns skönt att komma hem till tropikerna efter det. 

Kort köttbullereflektion

Idag var det tid på jobbet som gällde. Innan jag begav mig av dit råkade jag i ett ofokuserat ögonblick slänga en blick i den helkroppsspegel som av nån outgrundlig anledning hamnat i köket. För att inte reta upp Camilla i onödan, kan jag väl erkänna att jag är den outgrundliga anledningen i det här fallet. Det jag såg fick mig att tänka ”jag är ju som en liten köttbulle”, vilket till en början inte kändes alldeles upplyftande. Så kom jag ihåg att jag tycker om köttbullar, i alla fall hemgjorda, och jag är synnerligen hemgjord. Det måste betyda att jag tycker om mig själv. Slutligen blev det därmed en bra dag i spegeln med andra ord J

Leva med John

Det är en utmaning att ha en del i sitt liv, vissa är större utmaningar än andra dessutom. Somliga personer upplevs som stalkers, andra som icke närvarande och en del kommer och går som de vill. John tillhör de männen som det inte ens finns ett uttryck för vilken sorts förhållande vi har. Ibland dyker han inte upp alls, ibland kommer han på de mest olämpliga tider och dessutom är det alltid på hans villkor allt ska ske. Ibland undrar jag om jag bara blir utnyttjad, fast det lustiga är att jag vill bli utnyttjad av den mannen bara det vore lite kontinuitet och regelbundenhet i det. Idag till exempel slängde han sig på mig i soffan när jag minst anade det, stannade några timmar, gjorde sin grej och sen drog han igen. Det är ett elände med den där John Blund faktiskt och det är dessutom många år som vi har haft detta relativt komplicerade förhållande, som enbart är på hans villkor. Det gör definitivt inte saken bättre att han är i maskopi med Mr Murphy. Mr Murphy å andra sidan tillhör kategorin stalkare. Han har jag försökt att bli av med så länge jag minns, men han vägrar konstant att lämna min sida. Fast det är ett annat kapitel, just idag är det Johns och mitt förhållande som är i fokus. Hoppas han dyker upp snart igen, helst inatt, och gör det han är som allra bäst på. Är det nån man jag alltid vill ha i säng är det faktiskt just John Blund.   

Ko-rrekt glid i Jordanien

Härom dagen fick jag en kalender med kor av Camilla. Till att börja med när hon sa att jag skulle få den, kände jag mig skeptiskt frågande. Kor är inte det som känns allra närmast mitt hjärta, snarare är jag lite rädd för dem, så jag undrade i tysthet om hon antingen försökte bedriva nån dold fobiterapi eller var ironisk när hon tyckte att jag skulle ha en sån.  Fast det visade sig att glada kossans kom-ihåg-kalender 2013 inte var riktigt vad jag tänkt mig, utan faktiskt helt otroligt rolig. Den innehåller en målad bild per månad med en lustig text till, exempelvis är januaris bild en tjur i prästdräkt med texten tjurko-herde till. Texten kó-rumpé-rad till bilden på korumpor i rad är ytterligare ett exempel på vad denna roliga kalender innehåller. Jag skrattade gott när jag väl fick se vad det var för kokalender.

För nån dag sen var det då kor, idag är det glid. Eller snarare så ska det förhoppningsvis bli glid och då på skidor och i snön. Idag har jag lånat hem ett par längdskidor och ser med spänning fram emot att testa dem en tur. Än är jag inte alldeles övertygad om att premiärturen kommer att förflyta helt friktionsfritt, men jag kanske överraskar mig själv. Spännande är det i alla fall. 

I övrigt flyter livet på i lugn takt, inga överraskningar och intet särskilt nytt under solen. Eller jo det finns en del nyheter, förutom kor och skidor. Eventuellt finns även Jordanien, vilket kommer att visa sig inom en snar framtid, och så finns Birkan Tore i Stockholm den 1-3 februari med en kurs. En kurs som jag dessutom fått av Camilla i julklapp och det kommer att bli extremt spännande. Under dagens skidutrustningsturné träffade jag en bekant tillika en tidigare arbetskamrat, som sa att hon hört att jag skulle börja som nämndsekreterare. Det hade personalchefen informerat närmaste chefen om i slutet av förra veckan, som sen talat om det för resten av mina tidigare kollegor. Med andra ord gick det väldigt fort att bestämma det jag inte klarade av att bestämma, samt informera alla om den beslutade nyheten. Rätt lustigt ändå med tanke på att jag själv fick veta hur arbetsgivaren beslutat åt mig i slutet av förra veckan och det finns en del pappersarbete kvar än innan det är helt klart. Bråttom och ske fort brukar inte vara tecken på trovärdigt och tillförlitligt, men den som lever får väl se antar jag.  

Orolig & trist så det dammar

En del dagar är jag så otroligt tråkig att jag har svårt att stå ut med mig själv. Idag har det varit en sån dag. Jag har inte velat nåt, inte har jag gjort nåt av nämnvärt slag heller och humöret har varit ett av de mindra trivsamma. Tjurigt sa jag åt Camilla att idag fick hon göra mat, sen smet jag in i duschen och stannade där tills maten var klar. Därefter har det mest sociala jag tagit mig för bestått i att förhöra Emelie på läxan.

Emelie har inte heller varit på sitt mest strålande humör, fast tråkig är inte riktigt rätt beskrivning av hennes tillstånd. Istället har hon varit riktigt irriterad på en person, vilket tydligt framgått av hennes verbala uttryck om denna. Trots tråkig tristhet kunde varken Camilla eller jag låta bli att dra på smilbanden i smyg åt Emelies irriterade, men väldigt roande ordflöde. Det räckte dessutom att hon fick slänga ur sig allt hon var irriterad över, så var hennes humör avsevärt mycket bättre sen.

Såväl Camilla, Emelie som jag har även gjort upptäckten att vi alla tre drabbas av större oro att nåt ska hända nån av oss när det är snö. Snöar det är det än värre. Häromdagen vågade jag inte lägga upp mat på en tallrik åt Camilla som inte var hemma, i rädsla över att det skulle hända henne nåt på vägen hem. När Henke dog hade vi lagt upp mat åt honom på en tallrik, som stod kvar där vi ställt den när vi kom hem från akuten och hela dagen därpå. Ingen av oss klarade av att ta bort den och efter det har jag kommit att förknippa upplagt mat med ett dåligt omen. Samma dag vågade Camilla knappt ha ögonen öppna under hemresan av rädsla för att de skulle köra åt skogen. Varje snöig morgon när Emelie ska till skolan är oron påtaglig och rädslan över att Emelie ska råka ut för nåt är nästan löjlig. Jag försöker att inte visa det för Emelie, men hon precis som alla mina barn har gjort läser mig som en öppen bok. Emelie är också orolig, idag var det över att det skulle ha hänt hennes pappa som är i Norge nåt. Hon kunde inte ens säga vad det var som oroade henne, på grund av känslan av ”att säger man det kanske det är sant”. Hon var rädd för att han skulle ha råkat ut för nåt som kostat honom livet helt enkelt. När hon hade fått ringa honom och hört att allt var lugnt, kunde hon slappna av och somna. Det kanske är en underdrift att säga att vi alla tre har blivit lite nojiga efter allt som har hänt. Det får vara så och det får ta den tid det tar att landa i ett mindre oroligt stadium. Det känns faktiskt som det skulle vara mer konstigt om vi inte var lite överdrivet oroliga. Det viktiga är att vi är medvetna om det och försöker att jobba på det, i vår takt. 

Jag trodde jag såg en cykel..

..men det visade sig vara en spark!

Det är inte mycket som är som det ser ut att vara minsann.

Dramaqueen

Det kanske skulle vara lätt att tro att jag är den som är i rubriken nämnda dramaqueen, kanske Camilla eller möjligen Emelie. Så är dock inte fallet. I det här huset är det komplexiteten som agerar dramaqueen, dessutom utstyrd till cowboy. Till hans försvar bör väl nämnas att han är på väg på maskerad, därav cowboyutstyrseln. Dramaqueenstilen finns det däremot inget försvar eller nån vettig bortförklaring till. Dramaqueen i alla ära och det kan väl vara okej en stund med underhållning av det slaget, men nu hoppas jag föreställningen lider mot sitt slut för den här gången. En stor anledning till det, förutom mitt trytande tålamod eller kanske snarare på grund av mitt trytande tålamod, är att risken är överhängande för att det annars snart kommer att ränna runt två dramaqueens av enorm dignitet i detta hus inom kort. Det kan bara leda till ett resultat, total katastrof. Som dramaqueen finns det liksom inte utrymme för någon annans helt oviktiga draman att utspelas inom samma fyra väggar, så ett sådant resultat måste avstyras. Det är i och för sig på god väg. Den komplexa dramaqueenen är snart på väg till mer manliga aktiviteter. Han ska som sagt agera cowboy och det ska han ägna sig åt tills imorgon någon gång, dessutom på annan ort. Ligger nära till hands att tro att whiskeyröst är mer klädsamt tillsammans med cowboyhatt, så jag hyser gott hopp om en snar förvandlig.

För att ge komplexiteten viss upprättelse bör väl nämnas att det är ytters sällan han agerar någon form av dramaqueen överhuvudtaget. Nä, hans vanliga stil är stoiskt lugn och moget övervägande. För att vara av det komplexa slaget är han synnerligen klok, i alla fall oftast. Kanske det är därför jag betraktat denna förvandling med ögonbrynen något höjda och ögonen lite uppspärrade i förvåning? Kanske det är anledningen till mitt skeptiska ställningstagande och relativt oförstående emottagande?

Utifrån den synvinkeln finns bara en slutsats att dra för egen del. Inte en chans att det ska läggas några fingrar i kors här för att uppnå nån form av personlighet ala coolt lugn. Nope, istället ska en lagom nivå av drama upprätthållas som förberedelse inför eventuella kommande dramaqueensuppträdanden. Syftet är naturligtvis att härda och vänja, allt för att undvika ifrågasättanden och tillrättavisningar när min eventuella tur att agera nämnda roll sen kommer. Det är så det får bli, ett steg före är vad som gäller för ett lyckat uppträdande av dramaqueensmått. Så det kan jag väl också ge honom då, den mer kloka komplexiteten med drag av drama. Han har under någon timme lärt ut vikten av strategisk planerande och en stor verktygslåda för ett lyckat showande. Med all tydlighet har även vikten av förberedelse för att få en synkronisering mellan förväntan och vad som levereras förmedlats. Ibland kan det som verkar vara tidsspillan faktisk vara en ren lärdom, men som sagt så är det ibland.

Välbekant

Kan inte säga annat än att denna video slog an en känsla av deja vu.. På något vis känns det som nåt jag varit med om, nåt bekant eller kanske rent utav välbekant. Mina funderingar rör sig mot ett för mig naturligt mål för detta välbekanta, detta något i Murphys anda som kanske kan beskrivas som en vardaglig företeelse i vardagliga situationer i mindre genomtänkta former för företeelsen ;)