Helad inom flextiden

Flextid, det är en gudagåva bland mänsklighetens alla i-landsförmåner. Jag älskar flextid. Som idag till exempel. Idag flexade jag ut efter drygt halva arbetsdagen till förmån för Emelie, som var hemma själv och blev väldigt glad över att jag kom hem så tidigt. Det är faktiskt guldigt att kunna styra sin tid på egen hand. Vad som mer är guldigt är att jag fick healing på jobbet idag. Det var en mycket vänlig kollega som genomförde denna högt uppskattade insats och jag känner mig faktiskt bättre i skuldran efter det. Den värker och bultar inte lika mycket som innan, så tusen tack söta du för det.

Nu ska eftermiddagen fördrivas med hjälp av kaffe i trevligt umgänge, om Emelie vill dra på en sån tur vill säga. Jag vill i alla fall gärna göra det. Å för den delen: grattis till Carro, Camilla, Emelie och mig! Vi har namnsdag alla fyra idag. Fantasifullt nog heter vi alla Ulrika i olika konstellationer och fantastiskt nog är jag en del i att det blivit så. Nåja, det är i alla fall väldigt lätt att veta när vi har namnsdag, inte utspritt och svårihågkomligt alls. Nu kom jag på nåt som inte har med namnsdagar att gör, men i alla fall med namn. Emelie, som heter Ulrika Emelie Rebecka Toresson i sin helhet, sa en gång när hon var liten och nyss lärt sig såväl språk som alla namn: - jag heter Lubrika Memela Berecka Rotesson! Det är så himla sött att vi fortfarande kan skratta när vi tänker på det. Nu mot Emelie för operation övertygelse om att alla vägar bär till kaffeumgänge.   

Upplysande mänskligt

Usch vilken dag det har varit. Hemgjord pizza, godis och trivsamt umgänge, men jag har nästan krupit ur mitt eget skinn. Hela mitt inre är i uppror, kanske efter torsdagens KBT-session eller bara för att livet numer är så då och då. Förutom krypandet, rastlösheten och det totalt orationella i alla humörsvängningar, har det varit en bra dag. Det var för den delen en bra dag igår med och dagarna har varit fylld med underbara människor.

Igår kom till exempel en kollega in på mitt kontor och sa att han tycker att det är fantastisk att jag är så glad och positiv, trots att jag förlorat två av mina barn. Det gjorde mig glad att höra, faktiskt till och med lite rörd. Lite senare under dagen, efter jobbet med andra ord, kom en av de viktiga personerna i mitt liv på besök Hon gav mig en underbar Buddha och en lika underbar matchande ljuslykta, i kombination med att hon sa en mängd riktigt trevliga och snälla saker till mig. Än en gång den dagen blev jag både rörd och glad. Framåt kvällningen kom ytterligare en nära vän på besök, ställde sig och gjorde en indisk kycklingrätt och bjöd mig och Camilla på. Därefter ordnade samma person upp disken. Det är trevligt, för att inte säga lyxigt, att ha såna underbara människor omkring sig. Idag kom gårdagens kycklingkock och fixade hemgjord pizza, som vi åt tillsammans. Det var minst lika uppskattat som gårdagens kokkonster. Under eftermiddagen var jag ut med hundarna bara för att få se samma tant, som tidigare skrikit åt mig genom ett fönster, komma gåendes mot mig. Jag erkänner att första tanken faktiskt var, vad är det nu då? Den tanken var faktiskt alldeles felaktig. Tanten var trevlig, beundrade mina husgudar och berättade en del saker från sitt liv. Som sagt så har de senaste dagarna varit fyllda med underbara människor och modiga människor – för det är modigt att säga såna saker som jag fått höra de senaste dagarna och det är modigt att gå fram till en person man tidigare skrikit åt och vara trevlig. Så såna har de senaste två dagarna varit, fyllda med mod, vänlighet, kokkonster och underbara människor, samtidigt som mitt inre nästan fått mig att krypa ur mitt eget skinn. Somliga dagar ter sig livet lite motsägelsefullt, må jag säga.   

KBT för gäddor?

En arbetsam dag lider mot sitt slut. En dag beståendes av jobb, jobb, ugglor, jobb och gäddor. Eller snarare var det så att en kollega anade ugglor i mossen när det flög gäddor i skogen. Hennes mamma hade varit på skogspromenad med en väninna, när det plötsligt brakade till och ner rasade det en gädda (!?) och landade framför dem på marken. Det är väl kanske inte varje dag det flyger gäddor i de svenska skogarna, så den berättelsen roade ganska rejält. Antagligen tappade nån fågel den när den flög förbi, vilket inte gjorde det hela mindre roligt. Hur stor är sannolikheten att det ska ramla ner gäddor från skyn liksom? 

Efter jobb kommer solsken, eller åtminstone så kom kvällsfika tillsammans med Camilla och Emelie. Det var trevligt och vi skrattade gott åt mindre mogna saker. Antagligen en effekt av dränerade energidepåer efter en lång dag. Fast det är härligt att skratta och det är underbart att göra det tillsammans med döttrarna, så då må det vara hänt att orsakerna kanske inte är av det mest sofistikerade slaget.

Nu är det bara sängen kvar att se fram emot. Den är efterlängtad, så det är helt i sin ordning. Imorgon blir det jobb och en tur till grannorten för lite KBT. Det är bäst att försöka vara något så när utvilad då. Dagens sorti får helt enkelt utgöras av de klokord jag läste igår. 

Du är inte besegrad när du förlorar, utan först när du ger upp - Paulo Coelho                                                               

Lipa betyder kärlek?

Vindarna har vänt mot sydligare breddgrader vad humöret anbelangar. Det vill säga om sydligare breddgrader är synonymt med bättre. Idag fortsatte mitt ständigt pågående uppdrag som testförare av livets berg- och dalbana och idag var det upp som gällde. Till och med gatlyktorna utanför mitt vardagsrumsfönster avspeglar den ljusare tillvaron, genom att faktiskt vara tända. Bättre betyder inte per definition spikrakt och perfekt. Fast det beror i och för sig även det på vad som definieras som spikrakt och perfekt. Själv kanske jag inte tyckte det var alldeles spikrakt att benämna mig själv som bisittare på jobbet, eller att höra mig själv fråga en kollega om dennes busigt uppkäftiga attityd kom sig av att han fått nåt uppstoppat där bak under gårdagen. Det jag syftade på var en prostataundersökning, men det kanske inte var det första som kom upp i tankarna av det uttalandet. Åtminstone ledde det till en del skratt och kollegan tog inte särskilt hårt på det hela. Alldeles perfekt kan jag väl inte påstå att det var att lipa åt chefen när jag pratade med en bekant genom fönstret på jobbet heller. Det var inget elakt lip, utan mer ett lip av karaktären ”avslappnathejtilldemmankänner”, en vana som är en direkt följd av fleråriga kontakter med mer eller mindre obstinata tonåringar. Antagligen så tog inte heller chefen särskilt illa upp, eftersom jag log vänligt igenkännande samtidigt. Om mitt antagande stämmer återstår att se, troligen redan under morgondagen. Lite perfekt spikrakt är det ändå att jag hunnit med att dammsuga, torka golv, stryka och hälsa på hos morsan efter jobbet, trots att efter jobbet inte var förrän  efter klockan 19.00. En bra dag och en bra kväll, som avslutades med kvällsmat tillsammans med Camilla och Emelie och kaffe med Magnus. En del dagar är helt enkelt lite roligare, även om de inte ens är i närheten av att vara perfekta. Kanske det är just bristen på perfektion, som gör dem synnerligen roliga eller så är det bara roligt att vara på lite bättre humör. Vad det än är, så gillar jag dagar som den här. 

Förresten, för alla som inte vet: lipa = räcka ut tungan