Varför så fort?

Avbildad kärlek i ledighet

Vardag. Denna gråtrista klang som bara kan lockas fram av vetskapen om ett skrällande alarm som ringer alldeles för tidigt och alldeles för ofta. Imorgon är det dags igen. Jag uppskattar egentligen att arbeta, jag gillar kontrasterna mellan arbete och ledighet som gör att båda delarna blir lätta att uppskatta. Fast den här gången kom vardagen rusandes i alldeles för hög hastighet och ytterligare några dagars ledigt hade fungerat perfekt. Nu är det inte så och för att tjura på mesta möjliga vis denna tjurbara dag i ledighetens tecken, tänker jag krypa under täcket och se på film med Emelie. Dessa synnerligen okomplicerade sysslor ska dessutom företas i passande klädsel, varför nattlinnet inte ska bytas ut mot mot en mer heltäckande utstyrsel under hela dagen. Det är legitimt att ha såna dagar om syftet är av det högre slaget och våga vägra vardag känns i dag som en tillräckligt högtravande vision. Eller, för att säga som det är, så kommer dagen att ägnas åt försök till ovanstående, men det fungerar också. Så nu bär det av mot soffan, täcket och filmerna i den värdiga utstyrseln av ett nattlinne och raggsockor, för att ägna resterande dag åt att vörda ledighet.

Älskade ledighet - hjärtlig dag i naturen 

Vips så var det vin

Litet skogsrå bland sten & mossa

Telefonen, detta ständiga gissel, en förströelse och ibland även en källa till glädje. I morse, tidigare än en lördagmorgon egentligen tål, ringde den och så var den här dagen i gång. Turligt på ett vis, för då kom jag i alla fall upp i en relativt bra tid och i rena farten passade jag på att väcka Emelie också. Hon gjorde upp med en kompis om att ses och med sin pappa om att sova hos honom. Jag gjorde upp med Tove om att åka till butiken Rackartyg.

Skogsliv

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen. Det är en farlig affär att åka till. I alla fall för plånboken. Det var ett givande besök och vi kom därifrån med bland annat den ljusslinga jag beställt tidigare. På väg därifrån ringde Camilla, så Tove och jag bjöd in oss hos henne på fläskfilegryta med saffran, soltorkade tomater och aubergine. Det var himla gott och trevligt var det också.

Skymningsland

Efter gryta kommer skog. Åtminstone idag. Tove, jag och fyra små vovvar begav oss ut i naturen utrustade med en sekatör som vi lånat av grannen. En rundvandring senare var vi även utrustade med allehanda ris och något tröttare hundar. Vi passade på att stanna vid älven och njuta av vattnets brusande och skymningen som sänkte sig över vår del av världen på väg hemåt. Det var inte bara älven vi mellanlandade vid, utan vi tog en sväng till pappa och drack lite kaffe också. Även det en trevlig tillställning.

Middag

Väl hemma hade vi en hel del planer på vad vi skulle göra, exempelvis sätta upp gardinstänger, måla en planka och fixa mat. Vi fixade åtminstone middag, men istället för gardinstänger med mera tog vi ett glas vin, lyssnade på musik och pratade. Det finns mycket som måste avhandlas och vi hann väl en liten del av allt det. Det var avslappnat och trevligt med fokus på det som är viktigt i livet. Kvällen avslutades med en tekopp tillsammans med Toves yngsta dotter, Johanna, som kom hem från kompisar med nyfärgat hår. 

Nyfärgat hår

Brännbar komplott

Ni vet såna där dagar när man vaknar relativt nollställd och alldeles för sent och upptäcker att soptunnan fortfarande är överfull? En sån dag är det. Som nollställd är man synnerligen känslig för influenser utifrån, oavsett karaktär på dessa. En överfull soptunna och ett läst sophämtningsschema som avslöjar att soptunnan töms EN gång var FJÄRDE VECKA, är en influens som ingår i någon av de mindre positiva kategorierna. Således genomlevs den här dagen i ett stadium av frustrerad irritation och min irriterat frustrerade hjärna anar en komplott av styrningskaraktär, för en gång var fjärde vecka kan, enligt den, bara vara ett sätt att försöka styra människorna i deras sopsorterande på nåt sätt som gynnar någon ekonomiskt någonstans. I andra hand finns det säkert nåt fint miljömål som satts upp som morot. Som moteld har en egen sopkomplott därmed utarbetats. Inom en snar framtid ska en plåttunna införskaffas i syfte att undanröja alla sopor som inte får plats i soptunnan där man ändå bara slänger det brännbara avfallet. I en plåttunna kan man bränna brännbara saker. Med såna komplotter i åtanke lyckades till och med det mindre angenäma humöret gå upp i rök ;)  

Blandad

Livet fortsätter sin gilla gång i blandad form av både glädje och sorg. Idag har jag levt, åtminstone under kvällen. Kvällen har varit min och Emelies och det är stort. Det kanske låter ganska vardagligt och det är det också, men för min del har livet kommit att visa sig som allra mest i de små vardagliga göromålen och tingen. I alla de där små sakerna som egentligen betyder så mycket, som kanske rent utav är det som är viktigast av allt. För det är inte vad man gör så mycket, åtminstone inte för min del, utan det är med vem man spenderar sin tid som spelar roll. Tid tillsammans med dem som betyder mycket och kanske även allra mest, är tid fylld av liv. Åtminstone för mig och säkert för många fler. 

Men livets alla sidor har varit närvarande även i kväll. En av mina allra närmaste vänner förlorade en av de viktiga i hennes liv alldeles nyss, så mina tankar går till henne, till personen som nu har lämnat sitt liv här och till alla dennes anhöriga som har en tung tid framför sig. Det är ett hårt liv och det är alldeles för många som slits härifrån alldeles för tidigt. Frågan varför kastas, som vanligt vid alla dessa tillfällen, runt inombords som ett eko och frånvaron av svar gör den nästan öronbedövande. Det är tufft att leva och det är ännu tuffare att leva kvar när andra runt om försvinner. Detta förunderliga liv, så svårt, så stort och så otroligt komplext. 

Avslutningsvis kan jag meddela att Emelie under kvällen förgyllt min tillvaro genom att dela med sig av en del självinsikter. En av dem var: mitt humör är ganska komplext! Haha, tja en mycket träffande beskrivning.. på henne och de flesta andra gissar jag på. Underbara unge! Det är såna gånger, gånger när jag får spendera tid med någon av de viktigaste, som jag nästan kan se livet självt svepa omkring. Glittrande, busigt och mitt framför i den allra vanligaste vardagen och blandat med såväl upp- som nergångar. Det är där det verkar vara, insprängt i tiden som går och på samma ställe som ögonblicken av lycka finns. Så stort i all sin litenhet.     

The show must go on!

Från de djupaste dalar till semester under fredagen och med det fyra dagars ledigt. Ledigheten inleddes redan igår kväll på ett suveränt sätt, genom att Emelie och hela hennes klass hade en sommarshow. Vilka modiga, duktiga barn! Det var en blandad show, med musik, dans, humor och glädje. Den förmedlade glädje till alla i publiken och det fanns antagligen inte en förälder där, som inte pös av stolthet över sitt eller sina barn. Det var en riktig energiboost, som slank raka vägen in i hjärtat och värmde alla frusna skrymslen där. Tack till alla duktiga barn och lärare för den uppvisningen.

Idag har det däremot inte varit mycket till showande. Avslappning på hög nivå är vad som har gällt och faktiskt fortfarande gäller. Ord, som är helt underbara om de används på rätt sätt, har idag svävat runt i min sfär oftast serverade i bokform. Dessutom använda på ett mycket fängslande sätt, varför det varit svårt att slita sig. Därför har jag sugit i mig alla dessa ord sittandes bredvid älvens porlande vatten, på ryggläge i soffan och i samma position i sängen. Det är allt bra lyxigt att kunna spendera en hel dag med att läsa böcker. Rekreation, påfyllnad av D-vitamin och vila - allt i ett. Åtminstone de stunder som spenderats utomhus. Resterande tid innehöll antagligen inget överskott på D-vitamin, men däremot vila, avslappning och påfyllnad av livkraft.      

En blöt & svamlig lördag

På väg hem i en utstyrsel att rekommendera

Det har varit en svamligt, blöt och umgänglig lördag. En lördag som även innehållit en hel del kaffe och en och annan smoothie. För att börja från början så väcktes jag.. eller nej.. för att börja från början så väcktes jag inte av att Camilla alldeles för tidigt bestämde sig för att göra en smoothie med mixer och steka ägg med fläkten på. Jag vaknade inte heller av att hon seglade förbi min säng samtidigt som hon bytte några ord med Emelie, däremot hade jag reagerat. Efter oljud i form av mixande saker, fläktar och babblande vid denna okristligt tidiga timma hade mitt sovande jag tydligen fått nog av alla fridstörande oljud, vilket medförde att jag fortfarande sovande satte mig upp i sängen för att högt och bestämt utbrista: vad är det som händer här egentligen?!! Camilla, som hade situationen helt klar för sig, svarade: fortsätt sova du, vilket jag snabbt och irriterat replikerat med: det är ju det jag försöker med, men det verkar vara omöjligt i det här huset. Allt detta var jag fortfarande lyckligt ovetande om när jag väl vaknade och klev upp, det vill säga tills mina, på min bekostnad, roade döttrar medvetandegjorde även min mer vakna del om morgonens scenario. Nåja, om dom är glada är jag glad.

Efter frukosten var det simning vid ortens badhus som stod på menyn. En simmad kilometer senare, nybastad, nylunchad och med angenäm mängd styrkande kaffe i kroppen, begav jag mig till Tove för ytterligare koffeinintag och umgänge. Medan min Emelie hade begett sig iväg till sin pappa, hade Tove tre av sina döttrar hemma. Det var trevligt att träffa dem och det var lika trivsamt som alltid att inta extrema mängder kaffe tillsammans med Tove, under friskt analyserande av framtida möjligheter. Det var helt enkelt en bra eftermiddag.

Hemma & ombytt till aftonklänning tillika nattlinne

Kvällen bestod av en bärig smoothie och bad i badtunna hos Hasse och Majan. Det är helt underbart att ligga blötlagd i vatten som ångar av värme i den vintrigt kyliga luften, samtidigt som kvällsmörkret slukar alla bekymmer och funderingar. Efter en stund i tunnan har såväl värkande muskler som molande tankar slappnat av, till förmån för den behagligt varma och ganska sövande harmoni som är vad som återstår. Det var i det skicket, avslappnad och sömning, som vi samlades i familjen Lilla Blads kök för inmundigande av en viss mängd onyttigheter i form av muffins och engelsk konfekt. Det var i det skicket Majan svepte iväg till en av vardagsrummets fåtöljer för att så gott som somna och det var i det skicket jag bestämde mig för att bege mig hem igen. Det var bara det att i det skicket fanns ingen som helst ork för att krångla i onödan, så hemfärden försiggick iklädd handduk, jacka och skor. Det var en alldeles perfekt utstyrsel för att forsla sig hem i. Det var även en alldeles perfekt utstyrsel för att snabbt kunna komma i nattlinnet, när jag väl kom hem. Det var helt enkelt en utstyrsel att rekommendera.

Så bra!!

Jag & Birkan Tore 2013-02-03

Så har hemmets lugna vrå åter äntrats efter några dagars kurs med Birkan Tore i huvudstaden. För att hinna fram till kursstarten, som var på fredagsmorgonen, var det bara att bege sig av redan under torsdagen. En extra hotellnatt med hotellfrukost påföljande morgon, kategoriserades snabbt in under kategorin "helt i harmoni med mina önskemål" redan innan resan och den kategorin höll i sig även vid ankomsten till hotellet. Såväl kurs som hotellrum innefattades under samma tak, det vill säga på Sheraton Stockholm, som visade sig vara ett helt okej hotell med både trevliga rum, trevlig personal och en mycket trevlig frukostbuffé. Nämnde jag att det stod en kock och lagade omelett med valfritt innehåll, såsom skinka, ost, lök, paprika, svamp med mera, på beställning vid frukosten om det var något man ville ha? Det gjorde det i alla fall, vilket var en väldigt trevlig start på dagen. 

Lite av hotellrummet

Om det nu är någon som har inbillat sig att det går att tycka annat än bra om Birkan Tore, kan jag snabbt meddela att det är omöjligt. Det går nämligen inte att göra annat än att älska den mannen. Han visade sig vara en helt otroligt underbar människa, med en enorm ödmjukhet, suverän utstrålning, vänlighet, trovärdighet, en utpräglad självdistans och en totalt galen humor. Han var karismatiskt inspirerande och kursen var lärorik och väldigt utvecklande, med en hel del skratt blandat med allvar, övningar och seriositet. Jag höll naturligtvis mitt löfte till Camilla och Emelie. De avkrävde mig att ordna dem en autograf från Birkan Tore, då de, som Camilla uttryckte det, anser att det är det närmaste det går att komma att få en autograf från en ängel. Han skrev: "My dearest Camilla and Emily, Sending you both my love and angel blessings! You girls rock! Birkan <3 XO", till dem och de blev synnerligen nöjda.  

Camillas & Emelies autografer blir skrivna - förutom det: ögongodis ;)

Förutom kurs, hotell, underbara människor och naturligtvis kaffe i mängder, har även maträtten dumplings provats. Kortfattat så kommer jag inte att prova det igen, även om det inte var direkt äckligt. Det var bara inte väldigt gott. Nu har jag i alla fall provat det då. Kvällen har övergått till natt och det finns inte mycket ork kvar för annat än sängen nu. Det har varit en mycket trevlig och givande helg, det var himla mysigt att komma hem till mina döttrar som tänt ljus, städat upp och satt och väntade med tindrande ögon när jag klev innanför dörren och det kommer att bli extremt spännande att använda allt jag lärt mig under kursen.. när jag vaknar, för nu behöver jag inte ens John Blunds närvaro för att somna.

Nattliga bestyr

Ibland ger nätternas lugn, harmoni och efterlängtade tystnad, reflektionstid som behövs och till och med kan vara efterlängtad. Det medför tid att samla ihop de tankar som inte hunnit tänkas klart, plocka upp ofullständiga funderingar och halvfärdiga slutsatser. En del av allt som de ibland vakna nätterna leder till kan kasseras direkt, medan annat är värt att spara på och kanske till och med införliva i det annars dagligt vakna livets underliga vindlingar och besynnerliga mirakler. Det vill säga när de vakna nätterna kommer som ett välkommet inslag i tillvaron ibland och inte som, under de senaste åren, är en konstant del av tillvaron. Efter nåt års nattligt påtvingad reflektionstid, försvinner tystnadens tjusning. De tankar som tidigare hade varit möjliga att slutföra under den oväntade egentid som ibland vakna nätter ger, döljs under den oupphörligt malande irritationen över att behöva spendera ännu en natt i ofrivillig vakenhet. En sån natt är det inatt. Rättare sagt, en sån natt är det inatt igen. Alla tankar har samlat sig kring det faktum att John Blund återigen ratat min inbjudan till umgänge och mitt humör är inte av ett mer positivt slag. Inget av ovanstående underlättas av den strida ström snor som konstant bestämt sig för att produceras ur den lekamen, som även går under arbetsnamnet ”min kropp”. Snor, tårar till följd av konsekventa nysningar och torrhosta, som retar mitt redan påfrestade humör ytterligare, är inget som på nåt vis ses som välkommet.

Snart bär det iväg. Redan på torsdag åker jag och på fredag är det första dagen på den efterlängtade kursen med Birkan Tore, som under väldigt lång tid känts oändligt avlägsen. Varken trötthet eller snor har varit med i nån del av planerad resa, så vad i hela friden gör de här? Naturligtvis har otaliga kurer testats, den sista bestod i ett hopkok av så gott som allt i vårt hem som kunde innehålla en antioxidant eller möjligen nån vitamin. Än så länge finns inga tecken på någon verkan av denna mindre välsmakande brygd, men om den möjligen hade kombinerats med nån timmes sömn hade antagligen situationen sett annorlunda ut. Nåväl, skam den som ger sig. Det blir att åter bege sig mot sängen. Om jag har tur kanske jag snubblar över den väldigt overksamme John Blund på vägen, vilket jag iså fall tänker fira med att hålla honom hårt och nära resten av natten.