Däckad korv & dimmiga svanar

Gårdagens morgon - första lediga dagen och solen som
så länge lyst med sin frånvaro stiger så sakta upp och
förvandlar gatan utanför sovrumsfönstret till guld. 

Kvällens hundpromenad var som att gå runt i ett sagoland. Allt glittrar, träden framträder vackert frosttäckta mot den mörka stjärnbeströdda himlen och jag skulle vilja sväva fram i allt detta vackra, men det gör jag inte. Istället är jag obeskrivligt trött och väldigt, väldigt glad att jag har några dagars ledigt. Ledighet innebär möjlighet till vila och det är precis vad som behövs. Trots detta inleddes ledigheten inte direkt med vila, men på ett väldigt trevligt sätt.

Glittrande vingar på biltaket

Det trevliga som inledde gårdagen var nämligen solen. Första lediga dagen för den här gången och då visar den sig, vilket inte direkt har hört till vanligheterna under november. Naturligtvis ansåg jag det vara ett omen om att nämnda ledighet kommer att vara totalt underbar. Bara att kika ut genom sovrumsfönstret medförde, i och med att solen skymtade fram, en positiv känsla. 

Morgonkaffe hos Therese

Emelie och jag åt frukost tillsammans medan solen så sakteliga steg högre upp på himlen och det var en mysig känsla att kunna njuta av ögonblicket, utan att känna av stressen som kommer sig av att vara tvungen att göra sig i ordning inför stundande arbetsdag. Till och med bilen påvisade att dagen skulle bli bra. När det var dags att skjutsa Emelie till skolan hade nattens kyla nämligen satt sina spår genom att utrusta biltaket med glittrande isvingar. Det var hur vackert som helst.

Lite morgonsol medan Zeke kissade in dagen.

När jag släppt av Emelie vid hennes skola fortsatte jag, trots mina egna idéer om att stirra i taket var ledighetens syfte, till Therese på morgonkaffe. Vi hade en hel del att avhandla, skratt som behövde släppas fram och morgonen övergick till förmiddag och lunch på ett riktigt trevligt sätt. Dessutom fick jag äran att träffa deras nytillskott i familjen, den irländska settern Zeke, som visade sig vara en mycket trevlig individ som det inte gick annat än att gilla.  

Trevligt besök av Anette 

Efter Therese for jag hem och fick besök av prästen fast som privatperson och därmed alltså som Anette. Det var också riktigt trevligt och kaffet flödade i takt med att vi babblade oss igenom några timmar. Jag har många helt underbara människor omkring mig. Medan vi umgicks, kom exet och bytte däck på min bil. Helt på sitt eget bevåg, vilket naturligtvis också faller under kategorin väldigt trevligt. Som sagt, jag har många underbara människor omkring mig.

Tisdagskontemplation

Emelie gick till sin mormor efter skolan, så det var nästa anhalt för dagen. Vägen dit kantades av en underbar solnedgång, vatten, svanar och dimma. Om nåt är kontemplation, så är det att vistas ute och låta sig själv förundras över hur vacker världen är ändå. 

Hos mormor får man korv - en husgudslag att leva efter.

Husgudarna var självklart med och om jag tycker svanar är vackra, så är deras tolkning inte riktigt av det slaget. I hundvärlden är svanar tydligen något som borde jagas, bara det hade gått att få tag på dem där ute i vattnet. Det gick turligt nog inte, så efter ett tag verkade till och med mina fyrbenta vänner anse att det var rätt trevligt att bara betrakta dem. 

Ledig morgonstund har guld i mun, eller
innehåller i alla fall solsken 

Emelie, morsan och jag fikade och hundarna fick bland annat korv. Ett gott liv för samtliga närvarande med andra ord. Innan det blev kväll hann jag dricka kaffe med Tove och Magnus också, innan Tove for på jobb och Magnus begav sig hem till sig. Gårdagen innefattade alltså inte särskilt mycket av stirra i taket, men det gjorde inget för det var en riktigt bra dag fylld med sånt som är viktigt i livet.

På väg på morgonpromenad

Idag inleddes dagen återigen med solsken och glitter. Två helt strålande ingredienser för en bra dag. Även denna morgon skjutsade jag Emelie till skolan, men sen for jag hem och planerade nästan att gå i säng och läsa när jag fick en förfrågan om att ta en morgonpromenad av exet. 

Älskart!

ag tog med husgudarna och knallade iväg. Vilken strålande dag. Det är vackert när frosten glittrar i solen. Vattnet som svanarna igår simmade i, var idag täckt av en tunn isskorpa och till och med det var vackert. Det är njutbart att vara ledig. Det är ännu härligare när det dessutom är sol. 

Sjönära Harry

På vägen tillbaka från sjön passade jag på att dricka en kopp kaffe hos Magnus. Ingen stress, inga tider att passa utan bara harmoniskt varande. Det är grejer det. Det hann bli lunchtid innan husgudarna och jag begav oss hemåt igen. 

Rätt spännande att det är en hund under isen också,
tycker Engla

Väl hemma fixade jag lunch. Det är faktiskt till och med roligt att greja i köket när det finns tid för det. Lagom till lunch vaknade Tove, som arbetat natt, så vi åt tillsammans och surplade lite kaffe medan vi höll på.

Vackra Nova njuter i solen

Sen var orken totalt borta. Jag kraschade i säng och sov till kvart i sju på kvällen. Då ringde Emelie, som varit hos Camilla efter skolan, och väckte mig. Jag klev yrvaket upp, tog ut hundarna och så for vi och hämtade Emelie. Väl hemma hade Tove, som också sovit lite mer, kommit upp igen. Vi drack kaffe och åt havregrynsgröt, Emelie åt kvällsmat och duschade och ingen av oss hade någon vidare energi att göra nåt mer än förbereda oss för sängen igen. Det är den där tröttheten, den jag faktiskt tagit några dagars ledigt för som tar ut sin rätt och jag låter den göra det. November och december är jobbiga månader, jobbigare än många andra, så jag försöker vara lite snäll mot mig själv. Det är inte så enkelt som det låter, men det är nödvändigt.

Denna vackra värld!

Smärtsamma möten

Ser allt så glasklart numer ;)

Efter en stunds funderande över de senaste sex dagarna, de sex dagar som gått sedan jag senast skrev ett blogginlägg, kan jag konstatera att det händer lite saker i mitt liv ändå. Kanske inte extremt märkvärdiga grejer, men det är definitivt inte totalt stillestånd heller. Under de senaste sex dagarna har jag hunnit med att gå en utbildning, fått nya glasögon, glömt att meddela var bilen varit till Camilla och glömt att ge henne en nyckel, inhandlat halloweendräkt till Emelie som blev alldeles strålande i den, sett filmen "nu är det jul igen 3" med Emelie, försovning, hundliv, fått en gåva i form av en honungsburk, haft besök, jobbat, varit på meditationscirkel, skjutsat Emelie till ridningen, varit ut och ätit pizza med Camilla, Emelie och Patrik, tagit en tripp till mora, gått på föreläsning med Kjell Enhager, ätit kinamat i Mora, varit på step up, varit till kyrkogården, hämtat hem en nöjd Emelie med kompisar efter en halloweenfest och haft bastukväll hos Hasse och Majan. Det är som sagt inga storslagna saker, men faktiskt så är det ändå saker som är viktiga för mig. Åtminstone de flesta av dem, försovning är väl kanske en av de sakerna som jag kanske inte värdesätter enormt högt. 

Min vackra halloweentjej

Torsdagen innefattade även att vi, Emelie och jag, mötte lastbilen som var inblandad i olyckan som Henke dog i. På morgonen när vi var på väg till skola och jobb mötte vi den på den lilla vägen som man åker på för att komma till huset där vi bor. Det var ingen bra start på dagen. Jag vet att Henke var med i en olycka där han omkom, jag vet att det var en lastbil inblandad och jag vet att det inte var lastbilens fel att saker och ting nu är som de är, men det spelar ingen roll. Varje gång jag ser den, är jag tillbaka till dagen när Henke dog eller till den dagen vi var på polisstationen och fick bilder på såväl bilen som Henke åkte i som lastbilen visade för oss i kombination med en beskrivning av hur det hela hade gått till. Det var bara skrot kvar av bilen. Den bilen som min son hade suttit i.. den bilen som min son dog i. Det förklarades att nån lyftanordning på lastbilen hade haft en ganska avgörande betydelse, eftersom den medfört att bilen klämdes fast istället för studsade och nåt fäste till den var det som krossade Henkes skalle. Så i torsdagsmorse, som så många gånger förr, fick jag lov att stanna efter det mötet, vända mig om för att titta på den där lyftanordningen och det där fästet och försöka få mina händer att sluta att skaka. Det är inte rationellt, det är inte konstruktivt och det är definitivt inget jag på nåt vis kan styra. Inte Emelie heller. Så i torsdagsmorse satt hon där bredvid mig, alldeles blek och upprivet tårögd, och nästan viskade att hon hatar lastbilar. Det var inte nån vidare bra dag, åtminstone var det inte det förrän framåt kvällen. 

Livskvalité under bastukväll

Det är ett hårt liv ibland och ett ganska bra liv ibland. Idag var livet rätt vackert, när jag såg en mängd svanar som samlats i en mindre sjö. En förunderlig och lite storslagen syn ändå. Det är just det som är, i alla de där små sakerna som händer under alla de där vanliga dagar - det är där det storslagna, förunderliga och otroligt viktiga i livet finns. Det är ett storslaget äventyr att leva, trots allt..    

Kärlek på ett storslaget galet och varghundsvalpigt vis