Kyrkor och hjärtliga angeläenheter

Det känns som livet står stilla och absolut inget händer, ändå har det hunnit vara både hett som i helvetet och kyrkligt värre. Hettan kom sig naturligtvis av den årligt återkommande majbrasan i kombination med vedeldad badtunna. Tappra försök att hylla vinguden gjordes i samband med den eldiga kvällen, men med föga lyckat resultat. När knappt ett glas vin tar över tre timmar att dricka är Bacchus i vilket fall som helst inte särskilt nöjd, så alla hyllningar av nämnda gud avbröts. Det spelade ingen roll, för kvällen var trevlig utan sällskap av nån druvälskande gud. Grillat, vänner och älskade Emelie räcker alldeles nog för att livet ska kännas berusande, helt utan vin och tillhörande gudar. 

Det kyrkliga inslaget bestod i en konfirmation. Majans yngsta dotter Ebba var den som konfirmerade sitt dop och även det var en helt okej upplevelse. Faktiskt var det den första konfirmation jag någonsin varit på. Utan att på nåt vis förminska själva konfirmerandet, var det ändå fikat efteråt som gjorde det hela till en höjdpunkt. Kyrkor i all ära, men de påminner alldeles för mycket om begravningar jag aldrig velat uppleva, om kärlekar som jag saknar alltid och om hur orättvis det är att en del inte hinner bli vuxna förrän livet är över. Det har varit en rätt tuff period på slutet, tuff när det gäller saknaden efter Carro och Henke och tuff för att tiden de varit borta ökar och det känns. Det är inte meningen att en mamma ska vara ifrån sina barn så länge.

Hjärtat står även det för en del av senaste tidens händelser. Lustigt nog så fortsätter det att slå trots att det blivit totalt krossat två gånger vid det här laget, men nu slår det på under viss protest. Det yttrar sig  genom smärtor i bröstet och ett blodtryck som av sjukvården beskrivs som underligt. Övertrycket är lågt och undertrycket är högt, så mitt kära hjärta och jag ska undersökas. Det är bra att det blir uppkollat, men bara inte den tid jag fått för undersökningen. Då är jag i Stockholm, så hjärtat får vänta lite till. 

I övrigt behöver jag flytta, helst av allt vill jag flytta till ett hus med lite mer avskildhet än där jag bor nu. Jag avgudar min lägenhet, men inte läget så flytt står på menyn. Bara jag hittar nåt att flytta till. 

Kyrkogården då? Nej, jag har inte lyckats ta mig dit än. Jag jobbar på det, så plötsligt händer det väl. Bara jag samlat lite mer ork.