Formidabla färger

Älskade Emelie <3

Hösten är här med alla sina färger och skiftningar och vi förundras och fyller på med intryck. Vi tittar på himlen, löven, solen, solen som avspeglar sig i vatten, diverse solnedgångar och allt annat som kommer i vår väg. Alla årstider har sin charm, men hösten är ändå lite mer speciell med sin klara luft som extra krydda på allt det andra vackra. Hösten, som även låter stjärnorna få komma fram igen efter sommarens ljusa nätter, är vacker på många förunderliga sätt. Förut älskade jag hösten, nu är känslan kluven. Med hösten kommer även alla funderingar och minnen av när jag för sista gången såg Carro och Henke i livet, hur livet tedde sig då de där sista veckorna när de fortfarande fanns hos oss och minnena av hur det kändes att få beskeden om att de aldrig mer skulle komma tillbaka, aldrig mer skulle få leva sina liv och göra sina erfarenheter. Därför går det inte att säga att jag älskar hösten längre, men jag förundras, njuter och fyller ändå på i min upplevelsebank mitt bland alla a andra känslor. 

Vackra aspar med darrande löv i höstskrud

Skuggfigurer av dem vi var

Solglittrande höstvatten på tomma stränder

Solnedgångar som avspeglar sig 

Otroligt vackra kvällar

Skymningsland

Solnedgångarna avspeglar sig även i diverse
fönster

Lingon vid rälsen

Höstlig vovvevandring på spåret

Kontraster

Lågtgående höstsol genom träden

Detaljer

Oavsett vilken känslan än är när hösten kommer smygande, går det inte annat än att beundra naturen och dess skiftningar. Så även om jag inte längre älskar hösten, älskar jag att jag har fått möjligheten att uppleva den än en gång.

50 shades of grey

Camilla med sin lilla valp David på födelsedagskalas hos Magnus

Så mycket vardag och så mycket jobb. Den senaste tiden har det känts som den delen tagit så stor plats i livet, att det knappast funnits kvar någon energi till just nåt annat. I takt med vardagslivets stora utrymme i tillvaron har även färgen grått gjort sitt inträde. Numer är känslan av vandrande gråskala nåt jag identifierar mig med, vilket inte är det önskade. Jag tycker om tindrande färgskalor och glittrande skimmer och det är i någon av dessa energier jag vill uppleva livet. Inte i någon nyans av grått. Imorgon är sista dagens arbete innan jullovet, vilket ska ägnas åt familj, gemenskap, meditation och utklurande av nya infallsvinklar för att uppnå någon form av konsensus mellan vardag, jobb och glittrande färgpaletter. Med andra ord är förväntningarna höga på kommande ledighet och jag längtar enormt. Jag längtar efter att få pyssla med Camilla och Emelie, till exempel ska vi virka. Jag vet att det kanske inte låter så glittrande färgrikt, men för mig är det dessa tillfällen som ger mest. Vardagen är helt okej, det lilla och vanliga är det som är som bäst när det finns utrymme och ork till att njuta av det. Så det är såna saker jag ser fram emot, virkning, laga mat tillsammans, kanske någon spännande utflykt inom närområdet och bara vara tillsammans och nära. 

En del vardagslyx på jobbet

Julen är även en tid när det blir än mer tydligt att "vi" inte utgörs av samtliga som utgjort "oss" tidigare. Det är den här tiden två platser gapar extra tomma. Den 23 december 2008 skrev Henke på sin bilddagbok: "vi saknar dig nu och kommer alltid att sakna dig Caroline Stafås <3. Jag fattar inte hur det kommer att kännas imorgon. Det var Carro som hade mest julkänsla i familjen, så det kommer att bli en väldigt konstig jul i år". Henke hade rätt, det blev en väldigt konstig jul det året och de följande åren. Det kommer det att bli även i år. För vi saknar Er nu Caroline Stafås och Henrik Stafås och vi kommer alltid att sakna er <3 

En inte så väldigt vintervit utsikt från köksfönstret idag, men vackert ändå