Jag har lärt mig så mycket under
senare år, dyrköpta lärdomar som jag helst varit utan. Ändå är det viktiga
lärdomar, som har förändrat min syn på det mesta. Det jag lärt mig har jag
kanske tidigare kunnat läsa om, men aldrig förstått. Ibland kunde jag tänka,
när Carro levde och inte orkade hålla ihop under sina perioder av dåligt mående,
att hon borde skärpa sig. Ibland tänkte jag att hon borde ta sig samman. Tack
och lov sa jag aldrig dessa saker till henne. Tack och lov lät jag dessa
uttryck för oförstånd och kunskapsbrist stanna vid tankar. Livet vore enkelt om
det bara vore att skärpa till sig, om det bara vore den egna viljan allt hängde
på. Naturligtvis spelar den egna viljan in. Självklart är det de egna valen som
gör skillnad, men ibland kan människor faktiskt må så dåligt att det inte
spelar någon roll vad viljan säger. Ibland går det bara inte att röra sig ur
fläcken även om det enda man vill är att fungera lika bra som alla andra och det
enda man önskar är att få må bra och göra det som förväntas av en.
Det är lätt att i oförstånd säga
att en del handlingar kommer sig av bristande motivation, men bara att hålla
sig vid liv kan ibland kräva mer motivation än vad någon egentligen ska behöva
uppbåda. Jag såg Carro sminka sig i timmar när hon levde ibland, bara för att
inte orka gå utanför dörren. Många gånger såg jag min älskade dotter kämpa hårt
för att försöka klara av att gå till skolan, för att kanske inte ens klara av
att ta sig ur sängen. Det hade inget med bristande motivation att göra, även om
det oftast var så det sågs. Det var inte lathet eller så enkelt att hon bara kunde
skärpa sig, fast det förstod jag inte fullt ut då.
Efter Carros död kom insikten om
att det ibland kan krävas noggrann sminkning för att en kort tur in på en mack,
ska bli möjlig. Efter Henkes bortgång sjönk den förståelsen in ännu mer. Ibland
behövs ett glättigt skydd och en välspacklad fasad för att dölja all den
trasighet som finns inombords. Ibland behövs ett sminkat yttre för att ingen
ska komma åt att peta på nåt av allt som kan få hela världen att rasa. Efter Carros
och Henkes död förstod jag också att uttrycket bristande motivation, ofta
används felaktigt och egentligen bara är en täckmantel för bristande kunskap. Det
är åtminstone den enda medmänskliga anledningen jag numer kan hitta, för att nån
någonsin kan använda sig av det uttrycket om någon annan utan att ha hela
bilden av hur den människan mår. Det känns inte längre särskilt troligt att
någon som nånsin mått så dåligt att bara det att komma ur sängen och att klä på
sig kan vara en bedrift eller som behöver en glättig fasad som skydd för att
klara några minuter bland andra människor utan att världen rasar, skulle använda
uttrycket bristande motivation om nån annan som kanske inte klarar av att ta
sig dit det var planerat och bestämt. Ibland kan ett välordnat yttre kanske
vara ett tecken på ett väldigt trasigt inre och upplevd motivationsbrist vara
ett uttryck för en väldig motivation och en enorm inre kamp. Saker och ting är
inte så enkla, människor är inte så enkla. Kanske kan därför ytliga spekulationer om andra människors
motivation och yta möjligen vara ett tecken på bristande motivation att våga se
en annan människas sanning, hela situation och mående. Kanske säger ytan lite
eller ingenting alls och kanske säger uttrycket bristande motivation mycket om
vilket mod och vilka erfarenheter och lärdomar den som uttalar det besitter. Åtminstone
har jag under senare år lärt mig så mycket om att en del befintliga idéer bara är mindre fungerande idéer. Jag har de senaste åren fått dyrköpta lärdomar som jag helst varit utan, om att det krävs både erfarenhet och mod för att våga se en annan
människas hela situation och den personens sanning och att det aldrig går att säga nåt om nån annan människa beteende, sätt att vara eller se ut innan man gått lika många steg som den personen i dennes skor. Under senare år har jag förstått det jag önskar att många fler åtminstone kunde ta till sig som en idé varje gång orden bristande motivation eller ser ut att må okej svävar emot dem.
4 kommentarer:
Du är så klok och jag är så ledsen att människor ska behöva gå igenom det du gör - det finns egentligen inga ord, men det känns ändå viktigt att skriva något... fastän det många gånger känns både plumt och som ordbajseri. Jag läser allt du skriver men hittar inte alltid orden för att ge respons// kram Lena
Du ger alltid väldigt bra respons Lena och hittar väldigt väl valda ord, tycker jag.
Kram på dig!!!
Det är så många som är snabba att döma andra, utan att ha en aning om vad personen har i ryggsäcken. Ibland försöker jag se förlåtande på det, den som dömer vet och förstår helt enkelt inte bättre. Men det som kan göra mig både förvånad och förbannad, är när människor som finns på positioner där de förväntas förstå andra människor, även de dömer utan bakgrund. I skolan tycker jag till exempel att det finns för många "såna", som otroligt nog inte förstår att det ligger annat bakom, utan istället dömer elakt..... Större förståelse och kunskap skulle kunna bespara så många en hel del lidande.... Det är i allafall min personliga erfarenhet och uppenbarligen din också! Tack för kloka ord i natten!! Och för att jag fick möjligheten att lätta lite på min pysventil ;)
Pysventiler är bra och väldigt behövliga ibland. Å jag håller med dig, på fel positioner blir dömande inte bara trist utan tom direkt farligt.
Tack för din kommentar :)
Skicka en kommentar