Visar inlägg med etikett psykiskt lidande. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett psykiskt lidande. Visa alla inlägg

lördag 9 februari 2013

Välspacklad trasighet


Jag har lärt mig så mycket under senare år, dyrköpta lärdomar som jag helst varit utan. Ändå är det viktiga lärdomar, som har förändrat min syn på det mesta. Det jag lärt mig har jag kanske tidigare kunnat läsa om, men aldrig förstått. Ibland kunde jag tänka, när Carro levde och inte orkade hålla ihop under sina perioder av dåligt mående, att hon borde skärpa sig. Ibland tänkte jag att hon borde ta sig samman. Tack och lov sa jag aldrig dessa saker till henne. Tack och lov lät jag dessa uttryck för oförstånd och kunskapsbrist stanna vid tankar. Livet vore enkelt om det bara vore att skärpa till sig, om det bara vore den egna viljan allt hängde på. Naturligtvis spelar den egna viljan in. Självklart är det de egna valen som gör skillnad, men ibland kan människor faktiskt må så dåligt att det inte spelar någon roll vad viljan säger. Ibland går det bara inte att röra sig ur fläcken även om det enda man vill är att fungera lika bra som alla andra och det enda man önskar är att få må bra och göra det som förväntas av en.

Det är lätt att i oförstånd säga att en del handlingar kommer sig av bristande motivation, men bara att hålla sig vid liv kan ibland kräva mer motivation än vad någon egentligen ska behöva uppbåda. Jag såg Carro sminka sig i timmar när hon levde ibland, bara för att inte orka gå utanför dörren. Många gånger såg jag min älskade dotter kämpa hårt för att försöka klara av att gå till skolan, för att kanske inte ens klara av att ta sig ur sängen. Det hade inget med bristande motivation att göra, även om det oftast var så det sågs. Det var inte lathet eller så enkelt att hon bara kunde skärpa sig, fast det förstod jag inte fullt ut då.

Efter Carros död kom insikten om att det ibland kan krävas noggrann sminkning för att en kort tur in på en mack, ska bli möjlig. Efter Henkes bortgång sjönk den förståelsen in ännu mer. Ibland behövs ett glättigt skydd och en välspacklad fasad för att dölja all den trasighet som finns inombords. Ibland behövs ett sminkat yttre för att ingen ska komma åt att peta på nåt av allt som kan få hela världen att rasa. Efter Carros och Henkes död förstod jag också att uttrycket bristande motivation, ofta används felaktigt och egentligen bara är en täckmantel för bristande kunskap. Det är åtminstone den enda medmänskliga anledningen jag numer kan hitta, för att nån någonsin kan använda sig av det uttrycket om någon annan utan att ha hela bilden av hur den människan mår. Det känns inte längre särskilt troligt att någon som nånsin mått så dåligt att bara det att komma ur sängen och att klä på sig kan vara en bedrift eller som behöver en glättig fasad som skydd för att klara några minuter bland andra människor utan att världen rasar, skulle använda uttrycket bristande motivation om nån annan som kanske inte klarar av att ta sig dit det var planerat och bestämt. Ibland kan ett välordnat yttre kanske vara ett tecken på ett väldigt trasigt inre och upplevd motivationsbrist vara ett uttryck för en väldig motivation och en enorm inre kamp. Saker och ting är inte så enkla, människor är inte så enkla.  Kanske kan därför ytliga spekulationer om andra människors motivation och yta möjligen vara ett tecken på bristande motivation att våga se en annan människas sanning, hela situation och mående. Kanske säger ytan lite eller ingenting alls och kanske säger uttrycket bristande motivation mycket om vilket mod och vilka erfarenheter och lärdomar den som uttalar det besitter. Åtminstone har jag under senare år lärt mig så mycket om att en del befintliga idéer bara är mindre fungerande idéer. Jag har de senaste åren fått dyrköpta lärdomar som jag helst varit utan, om att det krävs både erfarenhet och mod för att våga se en annan människas hela situation och den personens sanning och att det aldrig går att säga nåt om nån annan människa beteende, sätt att vara eller se ut innan man gått lika många steg som den personen i dennes skor. Under senare år har jag förstått det jag önskar att många fler åtminstone kunde ta till sig som en idé varje gång orden bristande motivation eller ser ut att må okej svävar emot dem.

torsdag 26 april 2012

Carro tog sitt liv


Carro begick självmord efter många års psykiskt lidande, som inkluderade bland annat självskadebeteenden. Det var inte otydligt för mig eller för någon annan omkring henne att hon inte mådde bra. Det enda som var otydligt var den hjälp hon själv och vi som fanns närmast omkring henne trodde hon skulle få i samband med att hjälpen efterfrågades. Ingen av de instanser, exempelvis skolan, socialförvaltningen eller barn- och ungdomspsykiatrin, som var inblandad kring Carro hade den kunskap och/eller de resurser som behövdes för att hon skulle få den hjälp hon var i behov av. Istället blev Carro ofta sedd som bråkig, besvärlig och ett problem. Hon själv mådde så dåligt att hon knappt orkade vara kvar i sitt eget skinn och fick utanpå det även utstå att stämplas som en besvärlig och bråkig person. Jag visste inte då och jag vet inte än vad jag skulle ha kunnat gjort för att hjälpa henne. Hade jag vetat det eller, ännu hellre, om de olika professionerna inom området som var engagerad kring henne haft den kunskapen, hade hon antagligen varit i livet idag.

Ingen ska behöva må så dåligt som Carro gjorde, ingen ska behöva se självmord som den enda utvägen ur ett sitt inre lidandet. Därför är det extremt viktigt att öka kunskapen kring psykisk ohälsa, självmord och suicidprevention. Det är lika viktigt att våga prata om det, att minska all okunskap som ger upphov till den mängd myter om finns kring självmord och att försöka hitta sätt att hjälpa dem som mår så psykiskt dåligt som Carro gjorde. Alfred Skoglund heter författaren till boken "När någon tar sitt liv - tragedierna vi kan förhindra", som precis kommit ut i handeln och finns att köpa. Frågeställningen är varför det år efter år accepteras att så många tar sitt liv, trots att det finns kunskap kring hur de flesta av dem kan räddas. Nedan finns en inslag från TV4 nyhetsmorgon från den 22/4-12 med just Alfred Skoglund och Ludmilla Rosengren, som förlorade sin fjortonåriga dotter genom självmord i maj 2008 och är intervjuad i berörd bok.

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=ludmillas_dotter_tog_livet_av_sig&videoid=2184618&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se