måndag 13 januari 2014

Ångest

Frusen ändå in i själen
Ångest, detta förhatliga tillstånd som borde vara förbjudet, bannlyst och inte existera. Jag avskyr det, avskyr känslan av att bröstet är på väg att sprängas och luften som plötsligt tar slut. Jag hatar när paniken över att inte få luft slår igenom och får all logik att sluta fungera. Under helgen har den gjort ett av sina konsekventa  återinträden i mitt liv. Ångesten.

Påhälsning hos pappa
Under fredagen träffade jag en människa i kris, en förälder som förlorat ett av sina barn alldeles nyss. Naturligtvis påverkar det. Oavsett vilka erfarenheter man har, så gör det ont och skakar om att se en människa i den situationen och i fredags var det en sån dag. Jag kände igen, såg skillnader och visste vilket helvete som väntade och väntar personen ifråga. Alla försök att hålla i hop en värld som rasat, alla känslor som hotar att trasa sönder till och med de få bitar som fortfarande är kvar och den bottenlösa förtvivlan. Jag har mött människor i den situationen förr, men det här var nog första gången jag träffade någon som så alldeles nyss varit med om det ingen förälder borde behöva vara med om. Stackars, stackars människor tänkte jag, samtidigt som jag visste och vet att det inte finns nåt jag eller någon annan kan göra för att underlätta eller mildra. 

Emelie anlade ny frisyr under yatzyn
Det var antagligen mötet med människan i kris som utlöste min ångest. Fast när det gäller ångest går det faktiskt aldrig att riktigt veta vad som föranleder den. Hjärnan lever ett eget liv och drar sina egna slutsatser om saker och ting. Det kan vara allt ifrån stress till ett starkt möte, som gör att luften plötsligt tar slut och paniken är det enda som existerar. 

Även exet dök upp med ny frisyr
Förutom ångest har helgen varit kall. Alla som har tjatat om snö kan väl känna sig nöjda nu, hoppas ni njuter av de dryga 20 minusgraderna medan ni vadar fram bland det vita eländet som är så tillbett. Jag gillar inte vinter kanske jag ska tala om. Men det har inte bara varit vinterkallt. Under lördagen var Camilla, David, Patrik och jag till först pappa och sen mamma och hälsade på. Pappa åker iväg på tisdag och blir borta en månad, med möjliga mellanspel hemma under helgerna, så det gällde att passa på att träffa honom lite. Mamma var inte riktigt kry, utan yr och trött, så det gällde att titta till henne lite. På båda ställena intog vi kaffe och babblade. En trevlig eftermiddag, trots snöeländet. Kvällen innefattade gemensam matlagning, eller för att säga som det var så lagade Patrik mat och jag spelade candy crush, för att avslutas med yatzy tillsammans med Emelie, Magnus och Patrik. Jag vann inte. Irriterande liten sak det där med spel, att det går att förlora också. Idag har det varit bokcirkelträff. "En dåres försvarstal" av Strindberg är boken vi läst till den här gången. Det var en trevlig träff med trevliga människor och god soppa, för alla bokcirkelträffar innefattar soppa hemma hos någon av oss i cirkeln. Boken? Jodå, den var läsvärd. Framförallt var det språket som förde den framåt, för inget annat hade kunnat få mig att läsa en hel bok om en massa relationstjafs. Jo en sak till, att det var den boken som skulle läsas i bokcirkeln. Nästa gång ska vi läsa en bok om häxor och häxbål. Den verkar bra. Så gick ännu en helg alldeles för fort och med alldeles för länge till nästa. Nu återstår bara sömn, så börjar en ny vecka.

Natti natti <3
  

1 kommentar:

Spader Madame sa...

Hoppas att ångesten ska lätta. KRAM