 |
Naturlig viktighet |
Vi
satt ute på holmen vid den lilla tjärnen som kallas sjö, Camilla och jag.
Husgudarna rusade runt som galningar, måsarna skränade ute på de isflak som
fortfarande var kvar och solens nedgång bjöd på en magnifik utsikt. Vi sa inte
så mycket, utan ägnade oss åt att slurpa i oss det medhavda kaffet och titta på
allt det vackra, levande omkring oss. Tankar på livet rumsterade runt i mitt
huvud, livet och prioriteringar och var i hela friden vi håller på med
egentligen. Jag tänkte på jobbet, alla papper, och på hur stor plats och vilken
enorm vikt det får ha i våra liv.. i mitt liv. All stress det ger, alla måsten
det skapar. Det trots att det egentligen är vid vattnet, träden, under bar
himmel och med de som står mig närmast, som jag mår bäst. Mina funderingar
återkom gång på gång till fraser som: vad håller jag på med och vad ska jag
göra med mitt liv? Mitt liv som för närvarande har vänt till att kana utför
igen. Alla dessa snabba kast tar mer energi än jag har och gör mig utpumpat
trött, grinig och flyktbenägen. Jag vill bort, jag vill flytta, jag vill fly,
men jag vet redan att jag inte kommer att komma undan mig själv och mitt mående.
Istället borde jag hitta nån strategi och innan jag kan göra det måste jag
fundera över hur jag tänker prioritera, hur jag tänker förhålla mig och vad jag
tänker låta viktiglistan innehålla. Innan jag kommit fram till det, är det
mellantiden som gäller. Mellantid och väntan. Och medan jag väntar tänker jag
försöka växa, fördjupa och rensa bort. Hålla på med sånt som planar ut och ger
plats för allt som är, allt som blir och allt som inte kommer att vara mellantiden.
 |
Att älska |
 |
Barnen - det viktigaste av allt |
 |
Ingen stress |
 |
Livselexir |
2 kommentarer:
Om man kunde bära din börda ett tag så du får "vila"- du skriver så målande/ kram Lena
Tack Lena <3
Skicka en kommentar