Hakhäng och möten

Idag var mötet. Mötet med alla instanser att räkna med i samband med min rehabilitering tillbaka till ett fungerande arbetsliv. Eller nästan alla åtminstone, en av dem kunde inte närvara till följd av att mötet blev flyttat från en ort till en annan. Det gjorde inget, det är inte den instansen som har orsakat mig problem och därför inte heller den som oroade mig inför nämnda möte. För oroade mig gjorde jag. Tidigare möten av samma karaktär har inte lett till något konstruktivt eller överhuvudtaget fört mig framåt mot ett bättre mående. Istället har vartenda steg kantats av ett medvetet omintetgörande av alla möjligheter till ett fungerande vardagsliv, mer medvetet från en del personer än andra. Det skulle vara lätt att påstå att det enbart är jag som uppfattat det så, försök till det har gjorts. Lätt, om det inte vore för att alla de övriga inblandade instanserna uppfattat det hela på samma sätt som jag och dessutom dokumenterat det. Tack och lov, för det är hårt när ord står mot ord annars och den med mest makt alltid har sista ordet. Det har varit hårt ändå, trots alla instanser av rang som intygat alla händelser jag varit med om såväl muntligt som skriftligt. Jag törs inte ropa hej än heller, men jag känner mig ändå lite hoppfull. För idag hände det som inte har hänt en enda gång under hela den process min rehabilitering utgjorts av. Idag medgav den oroande instansen att de begått ett flertal misstag och att det är beklagligt. Tack! Från hela mitt hjärta, tack! Dessa ord ändrar förstås inte alla förluster det inneburit för mig av såväl hälsomässig, ekonomisk som personlig karaktär, men det är ändå en öppning. Glatt överraskad är ett sätt att beskriva min reaktion på, chockad med hakan hängande vid knäna är en annan. Det var förstås inte enbart det som hände som var av positiv karaktär under mötet, utan faktiskt hade ett flertal tidigare omständigheter i ärendet också förändrats. Från och med idag ser jag faktiskt till och med framåt med lite tillförsikt vad gäller berört område. Så uppenbarligen kan mirakler hända. När jag lägger mig ska jag dra upp hakan från knäna igen, för även om det är en begriplig reaktion är den inte särskilt klädsam.

  

Efter nämnda möte har dagen förflutit i en harmoniskt trivsam stämning, trots hakans släpande inslag i tillvaron. Även kaffe har utgjort ett bestående inslag i dagen, det och umgänge med nära och kära. En liten sväng förbi en inredningsbutik råkade också hamna på agendan. Rosa, prickigt och änglar var tydligen det som föll i smaken idag. Eller snarare idag också, rosa och änglar är underbart så gott som vilken dag som helst och prickigt har i alla fall under en period nu varit en önskvärd detalj. Inte överallt och inte i mängder, men lite här och där bara för att vi kan. En förunderlig dag, en trivsam kväll och nu en god natt.