Otroligt svineri!!!

Mitt i all energibrist och tröstlöshet började solen att lysa.. eller nej, det gjorde den väl inte. I alla fall inte framför molnen, men däremot lös tre små nyfödda marsvinsungar upp vår vardag från strax innan sex imorse. De är så bedårande, den nyblivna mamman är så stolt och väldigt beskyddande och vi är charmade. Så charmade att samtliga hemmavarande familjemedlemmar plus min mor fick lov att beundra de små miraklen redan kvart över sex i morse. Naturligtvis beundrade vi under vilt kaffedrickande, ingen normal människa är uppe den tiden på dygnet utan hjälp av detta uppiggande livselexir. Åtminstone ingen vuxen människa. Emelie däremot blev klarvaken i samma sekund som insikten om att vi fått marsvinsungar, nådde fram till hennes sömndruckna medvetande. Det närmaste en korrekt beskrivning av hennes sinnestillstånd sen dess, är att likna vid mer än nöjd. Det värmer i hjärtat att se henne så glad. Det värmer i hjärtat att se små nyfödda marsvin också kan jag tala om.

Förunderligt nog är de ganska stora för att vara så små, har päls, öppna ögon och kan äta hö direkt från födseln. Det gör dem naturligtvis ännu gulligare och en stående fråga från Emelies sida är när det är möjligt att få hålla i dem. Det är fullt förståeligt, även mina fingrar kliar efter att i alla fall få klappa lite grann. Det måste ändå få vänta. Trots all gullighet som nästan inte går att motstå, måste de få bekanta sig med sin värld i lugn och ro några dagar. Mamma marsvin, vid namn Miss Upsey Daisy, visar även med värdig tydlighet att hon är rädd om sina små och det måste respekteras. Jag förstår henne, vilken mamma är inte rädd om sina barn? Även svinfarmor Angelica, som själv fyller år idag, är underrättad. Hon sällade sig snabbt till skaran av beundrare. Nu är det bara att vänta på nästa marsvins, Lady Rufus, nedkomst. En svinspännande dag med andra ord.