Saknar dem

Så var det klippt igen då. Väntat i och för sig, men ändå inte väntat idag. Igår var jag beredd, men nu trodde jag den mest överhängande risken var över. Så visade det sig då inte vara. I dag kom reaktionen och med den kom även energibristen tillbaka. Energibrist som i orkar inte röra mig i onödan eller för den delen vara särskilt trevlig. Väntad effekt efter måndagens lasarettsbesök. Väntad effekt vid de flesta skeenden utanför det normala, men oväntat att det skulle komma med en dags fördröjning. När dessa totala svackor i energi och ork kommer, försvinner en del av den mur som annars ofta skyddar mot allt för stora känslor. Innebörden blir en enorm känslosamhet och tårar för det mesta. Vid dessa tillfällen räcker det med små, små störningar för att mitt väl uppbyggda försvar ska rämna. Idag är en sån dag. En dag när allt rämnar till följd av inget speciellt.

Inget speciellt utgjordes just idag av en förfrågan från min mamma om hjälp att rensa bort sms, eftersom telefonminnet var fullt. Själva grejen att hjälpa till att ta bort sms var inga problem. Hon ville spara ett sms som hon fått av Carro. Det medförde att varje sms måste öppnas ett och ett för att kunna tas bort. Det kan vara jag som är oteknisk, men det var i alla fall så jag företog mig uppgiften. Det i sin tur medförde själva problemet, det i kombination med redan nämnda energibrist. Problemet uppkom i och med att en hel del sms-text gled förbi mitt medvetande medan jag raderade dem, text såsom: Henke är sjuk och ska inte till skolan idag, så du behöver inte hämta hunden eller Henke kommer och hämtar hunden efter skolan, så du vet. Från 2009-04-29 fanns meddelandet: Henke ska laga en trerätters middag imorgon och undrar om du vill komma och äta? Vet ingen tid ännu, men om du har lust att komma ordnar det sig med tiden sen. Slutligen läste jag Carros sms till sin mormor. Det var från 2008-02-07 och löd: Fan, jag glömde att säga grattis till dig igår! Jaja, men då säger jag grattis nu istället. GRATTIS I EFTERSKOTT MORMOR! Sherlock hälsar också grattis. Puss O Kräm. Carro.

Jag saknar dem! Jag vill ha dem tillbaka! Idag, som då som sagt är en dag utan energi och därmed även utan skyddande mur, är en av dessa dagar när jag inte vet hur jag ska klara mig utan dem resten av mitt liv. Carro och Henke, två av mina barn. Så olika, men ändå så lika. Carro som led av depression, var utåtagerande, hade ett självskadebeteende och var totalt missförstådd i en värld som är alldeles för hård mot dem som inte passar in. Henke som var välanpassad, ett föredöme i beteende mot andra, pluggade hårt för att nå dit han ville och som älskade musik. Båda två var otroligt känsliga själar, även om båda försökte dölja det på olika vis. Båda brydde sig även väldigt mycket om dem de hade nära, dem de älskade och det fanns inget de inte skulle ha gjort för någon som stod dem nära om det någonsin knep. Två av mina barn, som jag älskar. Två av mina barn som nu är borta och som jag saknar.. alltid! Idag är en sån där dag när det är väldigt hårt.