Regnet strilar ner, fläkten ala
helikopter utanför vårt hem surrar och humöret är fortfarande inte på topp.
Camilla och jag har diskuterat igenom möjliga lösningar på våra i-landsproblem
och kommit fram till att vi åtminstone är rejält rika på ett plan. Vi har
varandra! Så vi får helt enkelt göra som under alla andra år i livet, vi får
hjälpas åt att ta oss igenom även detta. När allt kommer omkring handlar det
bara om pengar och materiella ting och det är i vilket fall som helst inte det
viktigaste i livet. Naturligtvis handlar det även om inskränkningar på vad vi
kan göra och inte, men det är som det är. Vad går det att säga liksom? Trots
vår nya plattform att handla ifrån, kan jag ändå inte låta bli att hålla med om
det som stod i en av de kommentarer jag har fått. Pengar är absolut inte allt
och leder verkligen inte till lycka, men livet blir allt f-n så mycket enklare
när man har pengar så det räcker åtminstone.
När saker inte flyter på som
önskat, kommer jag av nån anledning alltid att tänka på tidigare år i livet. Jag
blir varenda gång lika trött på mig själv, som blåögt tror att något ska gå enkelt
eller fungera. Jag var ju med på Carros resa, vi i familjen var alla med på
Carros resa och vi borde vid det här laget ha lärt oss. Inte för att hennes
resa går att på något vis jämföra med ekonomiska aspekter av livet. Nej, hennes
resa var helt ojämförbar med allt materiellt. Det var en resa som handlade om
nåt av det viktigaste i mitt liv, min älskade dotter och hennes mående, hälsa
och liv. Det handlade om nåt som borde vara det viktigaste i vårt samhälle, ett
människoliv, men den resan lärde snabbt Carro, mig och alla runt oss att det
sämsta som går att göra är att förlita sig på att nåt ska lösa sig enkelt eller
för den delen lösa sig alls och att människor är viktiga.
Medan jag satt i mina funderingar
och skrev, kom min nära vän Majan inknallandes. Majan, som har hjälpt och
stöttat så länge jag minns, kom som på beställning och förmedlade hopp. Det
gjorde hon dessutom utan att hon läst mitt förra blogginlägg, vilket jag förstod
av hennes totala förvåning när jag berättade om vår nuvarande situation. Vilka underbara
människor det finns! De är inte ofta man har förmånen att stöta på människor
som helt utan egen vinning vill hjälpa andra, men jag har förmånen att ha flera
såna människor i mitt liv. Majan är en av dem och jag har tur som har henne som
vän. Fylld av lite ny energi efter Majans besök, bestämde Emelie och jag oss
för att hälsa på Angelica. Angelica, som även hon blev relativt bestört över
vår nya ekonomiska situation, svor över att hon inte hade medel att hjälpa
eller någon lösning på situationen. Det är så de är många av människorna
omkring mig, hjälpsamma, osjälviska, vänliga, ärliga och de finns alltid där
för en när de behövs. Det är faktiskt en form av rikedom att ha dessa människor
omkring sig, en av de största rikedomar man kan ha till och med. För att ha äkta
vänskap, det är att vara riktigt, riktigt rik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar