Vardagshjältar.
Det är ett mycket passande namn på de människor jag har omkring mig.
Det är nämligen precis vad dom är. Ta som idag bara.
Min ork är så gott som obefintlig, min
bilkörning om det gäller mer än någon mil är livsfarlig, min ekonomi
allt utom på topp och mina mekaniska kunskaper är obefintliga. Dessa
komponenter medför att mitt hem blir eftersatt när mitt mående
försämras, det är så gott som omöjligt för att inte tala om livsfarligt
att köra till grannorten sju mil bort på läkarbesök, min bil är i behov
av byte av bromsklossar och lagning av ett däck för att kunna besiktas –
inget jag kan göra själv eller har råd att ordna som det är nu, orken
att bära ut Henkes saker som kommit hem från hans skola finns inte och
för den delen finns ingen ork att egentligen göra nåt mer ansträngande
överhuvudtaget just nu. Jag behöver åka för att träffa min läkare, för
att måendet inte ska vara i botten onödigt länge behöver jag flytta ut
Henkes grejer ur köket och för att kunna göra det behöver förrådet
organiseras upp. Emelie fick en ny säng för ett tag sedan, som Camilla
monterade ihop. När det var gjort var hennes ork slut, så den gamla
sängen blev ståendes bakom Emelies nya säng. För att kunna bära ut den
gamla sängen i förrådet, behöver det som sagt organiseras upp.
Idag har Tove, min vän sedan sex
årsålder, skjutsat mig till grannorten för läkarbesök. Under bortatiden
organiserade Angelica, även hon en vän sedan sex årsålder, upp i mitt
förråd, bar ut Henkes grejer och den gamla sängen och städade upp. Mitt
ex meddelade mig, när han skulle hämta Emelie under kvällen, att han kan
hjälpa mig att köpa bromsklossar till bilen så det blir de rätta och
att han hittat en person som kan hjälpa mig att byta dem också. Det kröp
fram att Tove tillsammans med Eve, hennes äldsta dotter, hade smugglat
iväg det trasiga däcket och lämnat in det på lagning. Väl på väg hem
från grannorten började den lånade bilen att krångla, närmare bestämt så
gick den inte att starta. Eve och min Camilla ställde direkt upp som
chaufförer om vi skulle behöva hämtning och Majan, en av mina vänner
sedan några år tillbaka, lånade utan att blinka ut sin bil i det syftet.
Nu behövdes inte det, eftersom det ordnade sig med bilen och vi tog oss
hem igen. Under kvällen kom mamma insläntrandes med ett paket med
kläder vi beställt och meddelade att hon gav mig det jag beställt i
present.
Ingen av dessa människor lever ett
bekymmersfritt liv på olika vis. Ändå tar de sig tid att hjälpa, stötta
och finnas. Det går inte i ord att beskriva hur mycket det är värt i min
lilla värld och vardag. Så är det några som är vardagshjältar är det
människorna jag har omkring mig. De är helt enkelt underbara, har enormt
stora hjärtan och är de bästa vänner det går att få. Det är en ren
ynnest att få ha såna människor i sitt liv. Tack för att ni finns och
för att ni är ni!!
2 kommentarer:
Heja vardagshjältarna! Det gör mig glad att du får hjälp!
2012-06-01 @ 07:21:19
Ja, visst är dom suveräna dessa underbara människor som
finns i vått och torrt.
Du gör mig glad, så fortsätt att vara du :)
2012-06-01 @ 15:29:58
Skicka en kommentar