Natten är min tid. Tyst, lugnt, klar
luft och tid för reflektion. Det har varit en strålande dag, med
underbara vänner, underbara barn, ett ganska bra möte, träning, paj och
tja det mesta som är bra för kropp och själ.
Relativt sent ringde en person som har
koppling till min avlidna dotter. Många tårar, fortfarande lika många
frågor och en så enorm sorg. Fanns inget annat jag kunde göra än att
lyssna, känna igen mig och hoppas, hoppas att morgondagen visar sig
från en ljusare sida för min dotters vän. Skär i hjärtat att höra all
trasighet. Ändå tacksam över att få höra orden: jag behöver hjälp. Det
är stor att inse när något är alldeles för smärtsamt för att klara upp
på egen hand och att dessutom våga be om hjälp. Min djupaste respekt
till denna person för det otroliga mod som uppvisats idag!
Nu ska jag, full av förundran över en
del människors storhet, andra människors ödmjukhet, tacksam över
insikten om att alla stjärnor som glimmar inte står att återfinna på
himlen, krypa ner under täcket. Ingen vet vad morgondagen för med sig,
men blir den hälften så bra som den här dagen kommer det att vara en
väldigt bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar