Varje morgon serverar Facebook minnen från flera olika år tillbaka. I morse vaknade jag av alarmet som skrällde alldeles för tidigt, satte mig upp och kollade Facebook via mobilen. Det minne som mina ögon drogs till direkt och som jag sen inte kunde slita min blick ifrån, var från för sex år sedan. Idag för sex år sedan fick Henke besked om att han kommit in på byggprogrammet på gymnasiet, det program som han sedan i stort sett dag ett i högstadiet strävat efter att komma in på. Minnet serverades tillsammans med ett kort på Henke, som jag stolt lagt upp tillsammans med informationen om gymnasiet. Det är sex år sen han kom in på det program han ville och i december är det fem år sedan han dog. Jag fattar än inte att han är borta. Min älskade underbara son, som var som en klippa i våra liv. Om du bara visste hur oerhört svårt det är att vara utan dig. Jag är fortfarande lika stolt över dig, du som bevisade för dig själv och omvärlden att det går att ta sig dit man vill om man bara kämpar för det. Och du kämpade och den här dagen för sex år sedan fick du den riktiga högvinsten och det var underbart att se dig så glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar