Undercover kanske

En del av den, som synes, fullkomligt normala
sms-kontakten mellan Camilla och mig i dag.
En del dagar bara är så ;)

Under de senaste åren, eller för den delen så gott som hela livet, har det skett en del saker som helt enkelt medfört ett förstummat kippande efter andan i kombination med mindre subtila huvudskakningar. Sån har dagen varit, så från och med nu tänker jag därmed referera till de återkommande vardagliga sysslorna på samma sätt som Spader Madame. Det medför att det som tidigare gick under benämningen "att arbeta", numer kommer att gå under benämningen "leka kontor". Det finns inget ytterligare jag kan tillägga om det. Kanske beroende på att jag fortfarande har fullt upp med att kaka på huvudet, eller kanske bara för att det inte finns nån anledning att se mer allvarligt på det hela. Trots stunder av förstummad förvåning på gränsen till chock, har dagen även innehållit en hel del skratt. Både på stället där jag leker kontor och hemma och det är helt underbart. Det är sånt som har gjort den här dagen spektakulär och det är sånt som jag numer refererar till som en del av det som är viktigt i livet. 

Förutom skratt, huvudskakningar och chockartad förstumning, har Camillas operationstid kommit. Eftersom mina barn definitivt är det viktigaste i livet tänker jag i samband med morgondagens kontorslek, söka semester under två dagar i anslutning till hennes operation. Redan nu är jag stressad över att hon ska sövas, men jag försöker att jobba på det samtidigt som jag är lite snäll mot mig själv. Jag vet ju numer varför jag stressar upp mig när det kommer till vissa situationer. Jag vet att min hjärna har en egen syn på tid och för den delen på livet i sig efter allt som hänt. Det går till och med att sträcka sig så långt som till att påstå att min hjärna har en dold agenda, ett eget mål med det mesta den far med som kanske inte alltid är alldeles tydligt för mitt medvetna jag eller för den delen för min omgivning. Å andra sidan, utan att för den sakens skull dra upp den ena sidan, är det inget jag oroar mig för just idag. Istället kan jag krasst konstatera att min hjärna ligger helt rätt i tiden och att det enda jag behöver göra är att ha överseende med den och dess agerande.