Det som inte går att fixa med silvertejp.. |
Idag är det en sån där dag igen. En
dag när inget som ändrat världsordningen hänt, men ändå känns det som ett helt
liv hunnit svepa förbi. Det är inga dåliga dagar när det är så, i alla fall
inte alla gånger och inte idag. Eller för att börja i morse, så var dagen allt
utom bra. Att vakna innebar att återigen komma tillbaka till det helvete det
innebär att varje dag inse att Carro och Henke verkligen är borta. En del dagar
drar det ner mig, får mig att tappa lusten för livet som sådant och viljan att
kliva ur sängen är så mycket mer än bara obefintlig. Dagen började i det
stadiet, för att därefter hinna gå några varv mellan möjligt, stressande,
irriterande, levande och möjligt innan det blev dags för dagens hästumgänge för
Emelies och min del.
Spikeli |
Väl på plats i stallet, med Emma
som tålmodigt väntade, började livet gnistra rejält igen. Där bland spån, hö
och hästskit hittade lugnet och harmonin fram igen. Det är lycka att få vara nära
dessa stora, magnifika djur som tittar på en med de klokaste ögonen i världen.
Emelie red och tränade balansövningar mellan koner och hinder. Jag fick prova
några övningar i nåt som kallas horsementship. Det var otroligt häftigt. Inte
till att börja med, då var det mer en upplevelse av att hålla ordning på alla
möjliga attiraljer, inklusive mina egna kroppsdelar. Så småningom fungerade det
bättre mellan mig och den tålmodiga nordsvenska dam som Spikeli är. Precis
innan vi skulle ge upp för dagen hände det! Vi fick kontakt på ett annat vis,
Spikeli och jag. Ett vis som inte går att beskriva i ord, men det är stort och
skapade en enorm vördnadskänsla hos mig. Jag blev otroligt rörd, nästan så jag
fick lov att gråta en skvätt av den lycka som bubblade upp inom mig. Det var som
en form av kommunikation, eller som.. jag vet inte, men det var helt otroligt.
Nästan i en lite lyrisk stämning tog jag efter hästandet med mig Emelie, for
och hämtade Camilla och fortsatte till Ex:et som bjöd på mycket god mat. Där bevisades
även återigen att det som inte går att laga med silvertejp, är trasigt. I det
här fallet rörde det sig bara om ett lock som irriterade och därför tejpades
fast i bordet, för att hålla sig på plats. Alla sätt kan vara bra
uppenbarligen. Det har med andra ord varit en blandad dag, med de flesta
känslolägen som finns på känslobarometern och vardagslyx av suveränt slag. En
dag fylld av liv helt enkelt.
2 kommentarer:
Hästar är som balsam för själen! Så kloka trots att de inte kan yppa ett enda ord!!
Jag håller helt med dig Ulrika, hästar är suveräna och väldigt talande trots sin tystnad :)
Kram!
Skicka en kommentar