Carros dag

Om saker hade varit annorlunda, så hade den här dagen kantats av festligheter. Istället har jag velat skrika åt världen och talat om hur fel allt är. Den 18 mars är nämligen Carros födelsedag och om hon hade varit i livet skulle hon ha firat den storerligen. En av alla saker Carro var bra på, var att ta vara på stunder av glädje och fest. Om hon hade gjort som hon brukade göra hade hon ätit mjölkstuvade makaroner och stekt falukorv, för att under kvällen röja järnet med kompisar. Nu är Carro inte i livet och dagen har inte innehållit några som helst festligheter. För sjunde året är den 18 mars en slitsam dag, som både innebär glädje eftersom det var då hon föddes och samtidigt så mycket sorg för att hon inte är här. Min lilla Carro, jag saknar dig. 

Carro var den typen av människa som går att kalla för konstnärssjäl. Hon följde sina känslor och det gjorde hennes humör också. Det fanns så mycket kreativitet hos henne och det var även såna aktiviteter som fick henne lugn. I vanliga fall var hon ganska rastlös mådde många gånger väldigt dåligt i sin depression, men när hon pysslade försvann tiden för henne och hon kunde sitta hur länge som helst. Carro var också den som kunde städa upp köket eller ge mig fotmassage bara för att jag skulle bli glad. Det gör mig ont att det var en del människor som inte såg bakom hennes dåliga mående och såg den underbara människa hon var. Dom som missade det missade förmånen att känna en stor, modig, ärlig och underbar människa. Jag missade inte den förmånen och det är jag väldigt glad för. Älskade Carro, jag hoppas du njutit av din dag och firat den med din bror. Jag hoppas också att ni vet hur saknade ni är! Om du bara visste vilket tomrum du lämnade efter dig Carro, för det är enormt. Grattis på födelsedagen! Jag älskar dig vet du. Puss och kräm <3

                                         En av dina favoritlåtar Carro, så till Dig på Din dag <3      

Henriks dag

Den 13 mars är Henkes dag, det är det datum han är född. Ett datum som är förknippat med så mycket glädje, men sen några år tillbaka sliter det även i vår sorg. Idag skulle Henke ha fyllt 22 år om han varit i livet. För dem som inte kände Henke kan jag berätta vilken underbar människa han var med sitt genomvänliga sätt, stora tålamod och lite säregna humor. Han värnade om sin familj och var en riktig klippa. Han älskade musik och spelade gärna instrument själv och då helst elbas. Efter att han arbetat under en sommar och tjänat ihop en hel del pengar ville han ha skjuts till Falun, så jag skjutsade honom. Där köpte han sin vita bas, som han döpte till Lina, och en Marshallförstärkare. Därefter såg han ut som han lös i flera dagar, så nöjd var han. En gång när jag skrev på en handlingslapp åt honom att han skulle köpa 1 1,5 liter mjölk, det vill säga en en och en halvliters mjölk, läste Henke elva och en halv liter mjölk. Han köpte det också plus resterande saker som stod på lappen och bar hem från affären. När han kom in hemma fräste han lite surt: varför skulle jag köpa elva och en halv liter mjölk som jag fick bära hem? Jag skrattade och till sist skrattade han också, det har aldrig hänt vare sig innan eller efter den episoden att jag har dragit hem så mycket mjölk i en smäll. Ibland kunde Henke komma in hemma med en blomma eller ett paket te till mig, bara för att göra mig glad. Den sista blomman jag fick av honom var en gul höstglöd och det sista teet var hallonte i lösvikt. Han var nämligen väldigt omtänksam och ville göra andra glada. Henke var även ganska envis när han satt den sidan till och det fanns ingen som kunde ändra honom om han bestämt sig för en sak. Fast han hade hjälp av den sidan också, till exempel bestämde han sig redan i årskurs sju för att han ville gå byggprogrammet i gymnasiet och arbetade därmed upp sina betyg så han kom in på det också. Det gjorde han trots att han led av medelsvår dyslexi. Jag saknar Henke, precis varenda dag saknar jag honom. Jag inte bara saknar honom, jag älskar honom extremt mycket. Så mycket som man bara kan älska sina barn och Henke är ett av mina barn, vart han än är nu. När Henke var liten skrev han på dagis att han skulle bli en pappa när han blev stor. Han borde ha fått vara kvar i livet och fått möjligheten att bli det, för han hade blivit en helt suverän pappa. Han var en suverän son och en underbar människa och idag borde han ha fått fira sin 22-årsdag med sina kompisar. Nu är det inte så och idag känns det väldigt orättvist. Orättvist mot honom. Han hade hela livet framför sig, varför fick han inte leva det? Älskade, underbara och så väldigt saknade son, Grattis på din födelsedag till där du nu är. Fira med din syster, vet att vi önskar att ni båda vore här och kom alltid ihåg hur enormt älskad du är. Min käraste Henkevän, jag älskar dig så väldigt, du fattas mig <3

                                         En låt du lyssnade på ofta, så till Dig Henrik på Din dag

                                                                                 <3