När får man ligga?

Idag konstaterade Camilla och jag att en enkel diskussion om till exempel morgonvanor skulle kunna säga en hel del om en hel värld. Vi startade nämligen morgonen med en varsin kopp kaffe och en diskussion om just morgonvanor och olika gruppers sätt att se på vad som är rätt morgonvanor. Vi ingår i den del av jordens befolkning som tillhör den morgontrötta och kvällspigga kategorin. Det är till och med konstaterat numer att det finns morgonpigga och kvällspigga människor och att det är medfött vilken av de två typerna man tillhör. Ändå har vi under hela våra liv fått höra hur mycket bättre det är att kliva upp på morgonen, inte bara som beteende utan ibland är det till och med så att man blir en bättre människa om ens sätt att se på livet innefattar ”morgonstund har guld i mun”. Det är tydligt att det inte är lika fint att vara morgontrött och kvällspigg, som att strävsamt kliva upp på morgonen och gå och lägga sig tidigt på kvällen. För vår del spelar andra människors sovvanor ingen som helst roll. Andra får både lägga sig och kliva upp när de vill, det viktiga är väl att de har ett fungerande koncept för sig själv. Det som spelar viss roll för vår del, är när andra ägnar sig åt att värdera vårt sätt och att dessutom försöka omvända oss till deras sätt att se på saken. Det är ett beteende som verkar vara ofta förekommande i samband med de normer i samhället som bedömts som det rätta sättet att vara på, medan tillhörighet till nåt annat sätt döms ut som sämre och antas till och med ibland säga nåt om människorna som har ett annorlunda sätt. Det är rätt intressant att annorlunda är likställt med fel och att samma människor som har åsikter om våra sovvanor, i nästa andetag kan förespråka saker som att tänka utanför boxen.

Vi diskuterade vidare om hur världen ser ut och kom fram till att den, åtminstone för oss, tack och lov innehåller både gråskalor och färg. Kanske det måste få finnas människor som är olika för att dessa gråskalor ska komma fram och färgerna lysa klart i världen? Kanske världen skulle bli rätt trist, platt och svart-vit om alla hade samma beteenden, vanor och åsikter i allt? Tänk om det är när människor tycker att det är deras roll att dyvla på andra sitt sätt att se på allt från nåt så oviktigt som sömnvanor till mer viktiga frågor som att gå ut i krig mot några som man kanske aldrig har träffat förr för sitt land, som andra personer pressas innanför ramarna och in i den redan alldeles för trånga boxen? Naturligtvis måste människor få ha åsikter, funderingar, reflektioner och rätten att tänka själv, men tänk om det är just rätten att tänka själv som blir tilltufsad när andra vill forcera fram rätt sätt att tänka om saker?  

Med den kvinnliga arkitekten Zaha Hadids uttalande ”du måste tro, inte bara på dig själv, utan du måste även tro på att världen är värd dina uppoffringar” i åtanke, kom vi fram till att världen måste få vara i färg och innehålla gråskalor för att vi ska kunna tro på att den är värd nåt. Människor är olika och ingen människa eller något sätt är bättre eller sämre, de och det bara är. Naturligtvis förutsatt att ingen eller inget annan/annat kommer till skada på något sätt. Tänk om det är just när människor, vanor, tankar, sätt, religioner, åsikter med mera kategoriseras in som bättre eller sämre, som det leder till tråkigheter? Så kanske människors sätt att se på olika sovvanor skulle kunna säga en del om en hel värld?