Tacksam med psykbryt

Igår var mitt psykbryt på besök. Jag tycker oftast att jag lever ett tråkigt, relativt händelselöst liv, men när jag sätter ord på en veckas händelser så inser jag att det ändå inte är alldeles stilla. Igår var en sån dag, när jag insåg att det ändå är viss rörelse och en del liv omkring mig. Igår var även en dag när det diskuterades inkastade soppåsar innanför staket. Somliga dagar är sopor, flyttade staket och kastande människor obeskrivligt jobbiga att få syn på. Speciellt eftersom det till syvende och sist ändå hamnar på en själv att sätta dessa gränser, hålla uppe sina staket och rensa bort alla soppåsar. Fast jag har tur som får hjälp att identifiera skräpet, laga staketen och hitta andra förhållningssätt. Dessutom fick jag en riktigt fin komplimang. Mitt kära psykbryt sa att jag har en obotlig tro på människors inneboende godhet. Jag insåg när jag hörde dessa ord att det var en av de bästa komplimanger jag ändå fått. Jag vill tro på människors inneboende godhet. Den dagen jag slutar med det har jag förvandlats till en riktigt bitter människa och en sån person vill jag aldrig vara.

Nåt jag ibland glömmer att sätta ord på är hur mycket jag uppskattar alla de underbara kommentarer på facebook och ibland på bloggen, meddelanden, mail, sms, handlingar och ord jag får av människor omkring mig. Strax innan jag flyttade fick jag ett brev med en blomstercheck ifrån en kvinna i Värmland, ganska ofta får jag modiga meddelanden med vänliga ord och de senaste dagarna har jag fått hur många värmande ord och vänliga handlingar som helst. Så när jag glömmer bort att verbalisera, så tro aldrig att jag inte märker, bryr mig eller att det inte gör nån skillnad. Det gör en väldig skillnad och jag blir lika berörd, tacksam, förundrad och varm i hjärtat varje gång. Så TACK alla för att ni finns, för att ni är modiga nog att berätta vad ni tycker och hur ni tänker och för all den vänlighet som ni delar med er av!!!