Grattis till Er

Uppgivenheten fortsätter att härska över vardagen. Tröttheten likaså. Viljan att göra nåt är borta och förmågan att se framåt är satt ur funktion. Åtminstone verkar det arbetsmässiga beslutet nu vara fattat, dock inte av mig. Jag klarade inte av att ta ställning till vilket av de två lämnade alternativen, som skulle göra minst ont. De var likvärdiga och lika energislukande båda två på olika vis, så det fanns egentligen inget som talade varken för eller emot nåt av dem gentemot det andra alternativet. Det vore som att ta ställning till om det vore mest behagligt att dö av pest eller kolera, så jag meddelade arbetsgivaren via facket att jag inte kunde ta ställning i frågan och att de fick göra hur de ville. En arbetsgivarrepresentant fattade beslut om vilket av alternativen som blev det gällande och meddelade genom facket att denne kommer att skicka papper om det. Hoppas de känner sig nöjda med sitt val och kan klappa om sig själv för väl utfört arbete, för själv kan jag helt enkelt inte bry mig mindre om vad de beslutade. Även om jag har ett hum om vilket av alternativen det blev, så kommer det väl att visa sig brevledes snart.