Igår trodde jag att jag skulle till
grannorten sju mil bort på läkarbesök under fredagen. Det visade sig vara fel,
vilket en vänlig och mindre förvirrad människa upplyste mig om. Istället har
jag varit iväg och träffat läkaren idag. Innan själva läkarbesöket blev jag
bjuden på lunch på en restaurang med utsikt över sjön Siljan. Trots att dagens
väder gick i grått var det vackert. Maten var suveränt god och sällskapet
underbart. Med andra ord var det en stunds lyx mitt i den grå vardagen, vilket
var riktigt, riktigt trivsamt. Dessutom har jag numer besökt en toalett som
ingav en riktigt högtidlig känsla. Den var riktigt snygg, faktiskt så snygg att
det nästan kändes som ett helgerån att kissa där. Wow helt enkelt!
Läkarbesöket hade inget med brösten
att göra den här gången, eftersom de gick igenom vid senaste besiktningen i
form av vävnadsprov och är numer är ansedda som frisk vävnad. Nej, idag var det
min depression som var i fokus. Den depression jag fick i samband med att min dotter
Carro dog 2008 och som förvärrades när även min son Henke förolyckades 2010.
Att påstå att jag är på topp vore en grav överdrift, men däremot går det att
påstå att det finns hopp om att jag kommer att bli det så småningom. I alla
fall så mycket på topp som det går att bli efter allt som har hänt. Det är en
bra läkare som lyssnar, är uppriktig och tydlig, så även idag. Det är uppskattat,
respekt till honom helt enkelt.
Som åskådare har jag även
bevittnat en uppfriskande uppvisning i tydlighet från fler än läkaren under
dagen. Ett intressant inslag, eftersom det annars oftast pratas en hel del om
tydlighet utan att nån lever upp till det. Förutom tydlighet och lunch, har jag
blivit bjuden på såväl kaffe, diskservice som varma mackor. En bra dag helt
enkelt, en dag med lyx och en lite bortskämd känsla. Såna dagar är helt okej.
Nu undrar jag bara vart gillaknappen är?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar