Med i en film

Så händer det då plötsligt. Det borde inte förvåna mig, det har sällan felat förut. Åtminstone inte i privatlivet. Ändå är det precis vad det gör. Det förvånar mig att det finns människor, som ger av sig själv helt utan någon baktanke om egen vinning. Nämligen är såna människor väldigt ovanliga. Ändå har jag flera av dessa otroliga människor omkring mig. Människor som finns där i vått och torrt och på alla möjliga och omöjliga vis. Det inte bara förvånar mig, det gör mig väldigt, väldigt glad också. Glad över att saker ordnar sig, glad över vilka underbara vänner jag har och glad över att framtiden ändå ter sig ganska hoppfull igen. Så hoppfull den kan i alla fall. Det har helt enkelt varit en totalt förunderlig dag, när saker som jag bara trodde hände på film har hänt. Vänskap till tusen, felräkning av bästa sort och en ofakturerad räkning som räddade bilen. 

I söndags dansade Majan, vilket nämnts i tidigare inlägg, in i vårt hem tillsammans med alla de ingredienser jag var i desperat behov av. Med andra ord kom hon med både lösningar och hopp. Idag kom hon åter inknallandes i vårt hem med sitt stora hjärta vidöppet och fullt beredd att hjälpa. Förutom hjälpsamhet och ett stort hjärta, hade hon med sig en blomma och två trisslotter till skänks. Blomman var vacker och lotterna var av den icke vinstgivande sorten, men vad gjorde det. Bara att få blommor och lotter är väldigt trivsamt i sig, kommer de dessutom i Majans förnäma sällskap är det ännu bättre. Under sitt besök hann hon dessutom ordna och fixa på mer än ett vis.

Dock bör nog nämnas, innan jag går in på nästkommande hjälpinsats, att min bil blir kvar! En faktura hade inte blivit utskickad från lånebolaget, så jag fick helt enkelt de siffror jag behövde över telefonen så ordnade allt upp sig och bilen kan utan problem vara kvar! Inte för att jag är extremt petig med att ha någon speciell typ av bil, men när vi nu råkar bo där vi bor är det rätt behövligt att ändå ha en bil och den bil jag har är bra. Den går bra, den går dessutom billigt och den är glittrande svart. Med andra ord har den allt en bil bör ha.. förutom de obegripliga bromsbackarna eller vad det nu är som måste bytas innan någon besiktning är att fundera på. Behöver det ens nämnas att det inte är nåt jag klarar av att byta på egen hand? De senaste årens händelser har medfört att min ekonomiska situation inte direkt lämnar nåt större utrymme för pärlans eventuella verkstadsbesök, så att få dessa bromsbackar fixade har verkat svårt. Ett bilmässigt status quo med andra ord. Tills idag, när Majan bestämde sig för att ringa till sin livskamrat Hasse och fråga om han kunde komma och hämta min bil och fixa den. Han kunde och han kom också. Tillsammans med en av familjens trogna vapendragare, Perka, hämtade han min pärla för lite omvårdnad. Det är lyx med vänner av detta slag. 

Som om ovanstående händelser i sig inte redan medfört en känsla att likna vid en lottovinnares, meddelade en för senaste tidens händelser viktig instans mig om en felräkning de gjort. En felräkning som, vid korrigering, medförde att vi som i ett trollslag inte längre behöver flytta! När detta meddelande nådde mig via telefonen, blev jag så förvånad att jag snabbt fick lov att sätta mig. Det var i det stadiet, sittandes i köket fortfarande med berörd instans i telefonen, som jag lika förvånad studerade min mamma som smög in i vårt kök, la tusen kronor på bordet till oss och smög ut igen. En kort stund senare dök min syster Jeanette upp och gav mig en trisslott. Därefter kom Tove på påhälsning, drack kaffe och meddelade, oviss om dagens händelser, att det bara var för oss att flytta in hos dem nu om det var kärvt för oss. Ovanpå alla dessa omvälvande händelser har dagen innehållit visit av min samtalskontakt, som hjälpt mig bringa ordning bland en hel del funderingar. Dagar som denna finns det verkligen fog för att säga att det har varit en riktigt, riktigt bra dag. Väldigt bra och väldigt omvälvande. Faktiskt så bra och så omvälvande att jag, när allt sjunkit in, fick lov att gråta en skvätt. Så rörd att tårarna rinner är det nämligen så gott som oundvikligt att bli, dagar som denna. Som sagt, den här dagens händelser har varit totalt förunderliga. Hade jag inte varit med om dem, hade jag antagligen trott att sånt här bara kan hända på film och då i en av dessa filmer med lyckliga slut.