Saknad, kärlek, sorg & lyx

Tittade in på min Henkes facebooksida och hamnade i vanlig ordning bland korten på honom. Min vackra, snälla och tålmodiga son. Det har gått ett år, sex månader och nio dagar sen han dog. Det spelar ingen roll, varje gång jag tittar på korten på honom vänder sig magen nästan ut och in av vetskapen om att han är död. Det är samma känsla som när jag ska iväg någonstans och får lov att åka vägen där olyckan skedde, vägen där Henke dog. Varenda gång går det som en stöt genom mig när jag passerar, samtidigt som magen gör tvära kast för att så småningom lugna ner sig och lämna en molande oroskänsla och skärande sorg efter sig. Ändå kunde jag inte låta bli ikväll, eller någon av alla de andra gångerna heller för den delen. Jag vill se korten på Henke, jag vill se hans vackra ögon, alla hans miner, hans skäggstubb och hans hår som står på ända. Det är en kluven känsla nämligen. Det är kort på en av de personer jag älskar mest i världen, de får mitt hjärta att svämma över av kärlek. Samtidigt är det kort på en av de personer jag saknar mest i världen och vill ha hos mig igen. Samma sak gäller för korten på Carro. Saknad, kärlek, smärta, värme, sorg, stolthet. Alla dessa känslor, alla dessa dagar. 

En sån kväll blev det, en kväll med minnen, magont, illamående och saknad. I alla fall en del av kvällen, för i vanlig ordning går livets berg- och dalbana på med sina snabba vändningar och häftiga svängar. När jag kom hem från gymet efter dagens träning, fick jag nämligen förmånen att njuta av Camillas och Eves matlagningskonster. En mycket god middag stod och väntade i ugnen. Camilla och jag åt tillsammans under vilt babblande om allt och inget. Det är kärlek, kärleken mellan mor och dotter kvar i livet. Kärlek och en hel del lyx helt enkelt. Det var innan livets karusell tog vägen genom sorgens och saknades tunnel, där några tvära kurvor genomlevdes, innan den fortsatte på i kaffeångornas djupa dalgång. Så sånt är livet även idag. Det växlar konstant mellan kärlek, sorg, saknad, gemenskap och allt däremellan. Emelie är dock inte med i vår snabbstyrda värld just nu, hon befinner sig hos sin pappa. Saknad, älskad och snart tillbaka hos oss igen.