Vaknade
två timmar för sent och alldeles för bråttom, men ändå på ett strålande
humör. Efter en snabb dietfrukost bestående av rester från gårdagens
pizza och kaffe i ansenlig mängd, företogs promenaden till ortens gym
för rehabilitering. Väl framme anpassade jag mig snabbt till rådande
omständigheter och inmundigade lyckligt ytterligare kaffe, innan någon
form av nytta utfördes. Många trevliga människor i en trivsam miljö med
kaffe, vad mer finns att begära för att få en trevlig dag liksom?
Därefter var nästa anhalt mellanlandning
i hemmet, innan det åter var dags att bege sig till ortens gym. Denna
gång för träning i form av ett dansmixpass. Ett för mig nytt pass, som
visade sig vara roligt, energigivande och svettigt. I slutet av passet
gjorde yngsta dottern mig sällskap, dock inte så mycket i själva
rörelserna men däremot med uppmuntrande applåder. Livsglädje förpackad i
min underbara nioåring, ett riktigt lyxinslag på dagen. Sen åter mot
hemmets lugna vrå, som inte var särskilt lugn på grund av de tre
hundarnas kissnödiga krav på uppmärksamhet och promenad. Därefter
utsattes jag för ytterligare ett lyxinslag, den här gången i form av
serverad middag hos grannen.
Det var sen, när jag kom hem igen, som
humöret vände. En blick mot Henkes kläder, som fortfarande står i mitt
kök sen de kom hem från hans skola, räckte för att humöret skulle
sjunka. En blick och jag var återigen i mitt inre tillbaka till när
Henke levde och behövde tvätta sina byggkläder. En blick och han var
återigen nära en liten stund. En enda blick och sen kom ännu en gång den
känslomässiga smockan, av vetskapen om att han inte längre är här,
vinandes och träffade med stor säkerhet mitt trasiga inre och sargade
själ. Orken att känna, veta och inse att Henke är död fanns inte, i alla
fall så fanns inte orken att berätta om det igen just där och då.
Därför bemöttes komplexitetens vänliga hälsning med gnäll om
oviktigheter, som kramp i benen och sämre ork än önskat under träningen.
Komplexiteten är dock relativt tålmodig, så detta trista utspel
bemöttes med lugn värme och vänlig ömhet. Det, i kombinationen med
dagens tidigare innehåll av suveränt slag som grund, räckte för att
humörsbarometern åter skulle segla över från dåligt med övervägande åska
och regn till ostadigt med övervägande solsken. Så fort kan det gå när
måendet går upp och ner, humöret förändras eller livet slås i spillror.
Därför tänker jag krypa i säng och njuta av varje sekund jag har
förmånen att lyssna till Emelies trygga andetag, husgudarnas snusande
från sängens alla vrår och väntan på Camillas insmygande hemkomst efter
en sen bilfärd till annan ort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar