Vi ska inte till kyrkogården den här
dagen heller, Camilla, Emelie och jag. Precis som jag skrev i samband
med att Henke fyllde år, så drar vi oss å det längsta för att åka dit.
Det enda som händer är som sagt att det slår hårt mot oss att stå där
och känna tomheten och kylan smyga in över oss och förlama resten av vår
vakna tid med sin känsla av definitiv avsaknad. Nej, vi gör precis som
vi gjorde här om dagen när Henke fyllde år, vi tänder en lykta på
trappan, sänder Carro en massa grattistankar till vart hon nu än är och
saknar. Saknar väldigt.. den här dagen också. Men eftersom jag kom till
insíkt en morgon alldeles nyss om att den 18 mars trots allt är en dag
värd att fira, eftersom det är förknippat med en av de lyckligaste
dagarna i mitt liv, dagen när Carro föddes, så ska vi fira lite också.
Hade Carro själv fått välja hade hon velat ha mjölkstuvade makaroner och
stekt falukorv. Kanske vi ska fira lite med det.. till hennes ära och
för att hon, vart hon än är, fyller 22 år.
söndag 18 mars 2012
Grattis Carro
Etiketter:
depression,
födelsedag,
förlust av barn,
kärlek,
Sorg och saknad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar