Skimrande nära

Stugmys

Dagarna går och jag växlar mellan att tycka att livet bubblar inom mig till att känna att allt står still. Jag är en rastlös själ och ibland tror jag att nomad är min egentliga identitet. Därför hinner känslan av totalt stiltje komma krypandes mellan händelserna, som faktiskt händer även om jag med jämna mellanrum är av en annan åsikt. 

Stugliv

Det finns egentligen inget fog för rastlöshet eller känslor av stiltje, för det är inte många sekunder åt gången som är tråkiga. Jag är lyckligt lottad som har så många fantastiska människor omkring mig, som förgyller mitt liv. Dessutom har de senaste veckornas frånvaro av stress gjort livet lite extra strålande. Stress är verkligen inget jag längtar efter att återinföra i mitt liv. Det är totalt själsdödande och saboterar allt som på något vis är i närheten av livskvalitet. Under tiden all energi går åt till att stressa fram i nåt som i slutändan inte kommer att betyda något, försvinner livet och det är till för att levas och inte slarvas bort. 

Anette <3

De senaste dagarna har jag levt. Lördagen spenderades tillsammans med Angelica. Vi hade ett långt och givande samtal, som inbegrep det mesta som är viktigt ur våra perspektiv. Det var en sån där dag när en varm känsla smyger sig fram inifrån till följd av insikten om vilken gåva det är att ha vänner man kan vara helt sig själv med. Söndagen började klockan fem på morgonen med en promenad med husgudarna. Det var grått, ganska blött och rått men fåglarna sjöng och hundarna var glad, så det var en bra start. Därefter ägnades även söndagen åt synnerligen givande samtal, med ännu en person jag kan vara totalt mig själv med. Nämligen kom Anette på besök och hon har sett de flesta sidorna av mig. Hon kom in i mitt liv som präst när Carro dog, hon var med efter Henkes död och hon har begravt dem båda. Nu är hon inte längre i mitt liv som präst, utan som en mycket nära vän som jag uppskattar väldigt mycket. Söndagkväll tittade Emelie och jag på filmen In the woods med bland annat Johnny Depp. Det visade sig vara en musikal och dessutom var Johnny Depp bara med en kort stunda av den i övrigt väldigt långa filmen. Fast förutom dessa två inslag så var kvällen riktigt mysig, så där som kvällar kan vara när man får gosa ner sig i soffan med något av sina barn.

Pappa <3

Faktiskt startade jag måndagen på samma sätt och vid samma tid som söndagen. Fast den morgonen var torr, med klar luft och solen som så sakteliga steg på himlen. Torrt är ganska bra, åtminstone om man inte vill ha ett ton sand på sitt köksgolv som hundarna lämnar som ofrivillig gåva efter mindre torra promenader. Dagen gick därefter till stor del i telefonens tecken och jag vet faktiskt inte hur många samtal och sms dagen innefattade. Ett av sms:en lyckades jag till och med skicka till fel person, vilket medförde en del förvirring och att åtminstone jag fick ett skrattanfall. Framåt kvällen kom pappa och hälsade på och gav mig en bok. Egentligen var nog syftet att se till så jag inte var allvarligt sjuk, vilket jag tror att han misstänkte starkt till följd av mina tidiga morgonvanor. Jag är en känd nattsuddare och lika känd sjusovare. Jag gillar att babbla med min pappa, vi kan diskutera allt från svarta hål i universum till vilka associationer ett köksbord kan ge. Det är roligt att munhuggas med honom, han har alltid något underligt argument som triggar till oändliga diskussioner om saker som det egentligen inte går att komma till vägs ände eller rätt och fel med. Munhuggeri på hög nivå är verkligen ett upplyftande inslag i tillvaron. 

Lunch med mamma <3

Tisdagen började med en tur till Mora. Mamma skulle dit, så jag skjutsade henne. Det var en bra resa och vi hann äta på Strand kök och Bar som ligger precis bredvid Siljan, njuta av Siljans glittrande vatten samt ta en repa på Rusta. Väl hemma hann jag bara rasta hundarna, så blev jag hämtad av en väninna för att åka ut till en stuga där jag och några kvinnor skulle ses. Det var en sån där gång när livet liksom förundrar med sina sammanträffanden. Det var nämligen där Transformation Game, ett väldigt speciellt spel, kom inramlandes på ett oväntat sätt. Vilken stuga dessutom. Jag hade aldrig varit där tidigare, men den var verkligen totalmysig. Det var rosa, turkost, romantiskt och med många ljus. Bara att vara i den atmosfären var helande och det supertrevliga sällskapet inverkade definitivt till att känslan av helande förstärktes. Under kvällen förtogs känslan dock något av ett ganska utdraget möte, men efter mötet for Therese och jag hem till mig och surplade kaffe, skrattade och konstaterade att en del saker tar mer energi än vad de borde så var humöret på topp igen.

Helande miljö

Idag har jag lunchat i någon timme med Therese och skrattat så att så gott som all mascara rann bort. Det är underbart att skratta så, okontrollerat och ohejdbart. På eftermiddagen har jag haft träff med ytterligare en grupp kvinnor som jag uppskattar mycket. Vilken eftermiddag det blev! En del dagar har lite extra mycket skimmer över sig och får hela ens inre att vibrera. Ibland är det kopplat till umgänge med någon underbar vän, en promenad i fågelkvitter, blommor som letar sig fram i vårsolen eller så räcker det med orden "älskar dig". Idag har det varit en skimrande dag, så skimrande att jag kommer att leva på det länge. Idag har jag känt mig nära Henke en stund och den känslan är värd så otroligt mycket. Varje vaken sekund silar jag genom bilder av Carro och Henke. Jag saknar dem enormt mycket precis hela tiden. Därför är dessa stunder, stunder när någon av dem känns nära igen, obeskrivligt viktiga. Underbara, så väldigt saknade, jag älskar er så enormt mycket.