 |
| Rosatonad bröstklämmare |
Från tisdag till söndag. Fort går det minsann också, men tisdagen innefattade i alla fall den rejäla tillplattning jag bloggledes förutspådde under den morgonen. Tisdagen var således mammografins dag och en dag som dessutom, passande nog, visade sig gå i rosa. Allt ifrån kaffemuggar till mammografiapparater var nämligen förgyllda i denna vackra kulör.
 |
| Träffade Jan Söderström i Siljansfors Han körde genom Sverige för barncancerfonden |
Mammografi är inte så hemskt som många säger. Det går fort, det gör inte alls så ont som man skulle kunna tro och det är dessutom viktigt, för en del till och med livsviktigt, att genomföra denna undersökning. Lite lustigt, och trots att jag genomfört ett antal mammografiundersökningar tidigare, så tittade jag denna gång på apparaten och såg en plastlåda som jag inte tänkt på tidigare. Utan vidare reflektion över om det verkligen var en plastlåda eller om det möjligen kunde vara den del som ligger mot ovandelen av bröstet under undersökningen, utbrast jag till den rätt roade sköterskan: jaha, så man ska alltså lägga dem i en låda nu, hur är det egentligen tänkt att det ska gå till? Jag slapp lägga någon kroppsdel överhuvudtaget i en låda och undersökningen gick snabbt och smärtfritt. Nu är det bara att vänta på svaret också.
 |
| Mamma som njuter av kaffepaus i Siljansfors |
Även om själva undersökningen var snabbt avklarad, var resan till den inte lika enkel. Det var så gott som omöjligt att hålla sig vaken och det hade väl inte varit ett så väldigt stort problem, om det inte vore för att det var jag som körde. Jag fick hastigt och lustigt lov att köra in på en avsticksväg, luta huvudet bakåt och sova.
 |
| Blomsterpyntat min farstukvist |
När jag kikade upp igen såg jag min mamma som tålmodigt satt bredvid och tittade med en lite tom blick rätt fram och när jag följde hennes exempel föll min blick på en skylt med en kaffekopp. Lycka kan ibland vara att upptäcka att man är i Siljansfors och att det dessutom finns ett öppet café där.
 |
| Blomsterpynat hos Carro & Henke <3 |
Så mamma och jag for lyckliga över möjligheten att fylla på koffein in på caféet, köpte oss kaffe i rosa muggar och träffade Jan Söderström som var på väg genom Sverige på en rosa mopedaktig sak för barncancerfondens räkning. Han var trevlig och moppen var suveränfrän, nästan så frän att jag ett kort ögonblick funderade över om inte moped är ett riktigt vettigt fordon att färdas på.
 |
| Barn i sorggruppen släppte ballonger mot himlen till dem vi förlorat. Den vita högst upp är Carros & Henkes ballong. |
Numer har jag återgått till att tycka att moped kanske inte är det bästa fordonet, i alla fall inte om man ska åka flera och de flera dessutom består av en blandning av människor och hundar. Jag har även masat mig hem från mammografidagen i Mora och det gjorde jag med avsevärt många nya mattor. Det var inte jag som shoppade mattor, utan morsan. För närvarande är mattor ett viktigt inslag i hennes liv och det märks mer en del dagar.
 |
| Premiärbadat |
Förutom Moradagar har livet inneburit en del blommor, eller faktiskt ganska många blommor. Dels har vår farstukvist pyntats med allehanda arrangemang och dels har jag satt blommor vid Carros och Henkes gravar. Det gjorde jag tillsammans med Camilla och vi var båda rörande överens om att vi gjorde det rätt bra, som orkade åka dit och göra det. Det är jobbigt att åka till deras gravar, det gör ont och varenda gång är det som att få en hård smäll i mellangärdet som får en att man tappa andan. Fast vi klarade av det i år och det blev fint. Vi satte bland annat dit lila hortensior, eftersom Carro älskade lila. Henke var inte lika tydlig med sina favoritfärger, men han valde en vit bas så de andra blommorna är vita.
 |
| Tove var med på badpremiärandet, även om hon inte badade. |
Sommaren brukar vara lite enklare, göra lite mindre ont, men nu är det rätt tufft. Jag saknar dem enormt mycket och hittar egentligen inget riktigt bra förhållningssätt till den tomhet som de lämnat efter sig. Det blir inte enklare ju längre tiden går, det blir bara ännu längre sen man sågs och det är smärtsamt, sorgligt och vedervärdigt avskyvärt. Det gör ont att sakna sina barn så mycket och veta att det inte finns någon möjlighet att få träffa dem igen.
 |
| Fika hemma hos pappa |
Trots att jag saknar, trots att jag tänker oavbrutet på Carro och Henke rullar livet på med allt vad livet innebär. Just nu innebär det ganska mycket arbetande, inskolning till nya jobbet, en hel del sol, trädgårdsarbete, hundliv, vänner, barn i sorggrupp, blommor, saknad, kaffe, näsblod, trötthet och inköp av nya däck till bilen. Det innefattar även drömmar om Västkusten och Geiranger, som vore trivsamma semesterställen att åka till och så innefattar det dagen till ära premiärdoppet utomhus.
 |
| På väg från dagens badande, dök dessa bedårande varelser upp på vägen. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar