Så har det hänt, graviditeten är ett faktum. Efter, i alla
fall som det känns, lång väntan är det nu så gott som säkert att tillökning är
att vänta. Svullna bröst och växande mage har konstaterats och det om nåt
brukar vara säkra tecken på att bebisvärlden är i antågande. En glad nyhet, som
naturligtvis måste firas på ett eller annat vis. Antagligen genom en stor hög
med maskrosblad till den blivande modern, fadern och mostrarna. Det är nämligen
Lady Rufus, ett av familjens absolut bedårande marsvin, som uppvisar alla
tecken på att vara gravid. Efter vissa utredningar inom familjen har vi
slutligen enats om att Harry och Nova, husgudar och älskade vovvar, måste kunna
räknas som lite moster och morbror de med. För att inte tala om min egen roll
som stand in som svinmormor. Nåt som definitivt inte går att ta miste på är
Emelies lycka över situationen och det i sig gör att hela tilldragelsen är
glädjande.
Glädjande var det även att komma in på gymet, där närvarande
gymägare direkt frågade hur gårdagens undersökning förlöpt. Icke närvarande
gymägare skickade mig sms i samma ärende. Det som är härligt med dessa
människor att det inte är nåt de måste fråga, de måste inte bry sig om eller
vilja veta, utan de gör det ändå. Antagligen för att det är precis så gulliga,
modiga och underbart medmänskliga de är. Nåt som jag sagt förr, men gärna säger
igen, är att det bemötande som de har gentemot människor omkring sig finns
många som har mycket att lära av.
Vad finns det mer att tillägga? Prästkragarna och
blåklockorna blommar, ljuspartyt var trevligt (och blev dyrt), mamma bjöd på
lunch idag, step up:en var drygrolig, gymet var trivsamt, samtalskontakten var
som alltid strålande, husgudarna är vackra och jag har en mysig bok att bläddra
i. Som om det inte räcker har jag även många underbara människor omkring mig.
Det är ett bra liv, även om två älskade barn är smärtsamt saknade. Det är det
lilla i vardagen som har kommit att bli det stora och det lilla som är det
stora, är helt enkelt vackert, glittrande, magiskt och väldigt värt att vara tacksam
för.
Avslutningsvis vill jag bara gratulera dig, min kära vän Angelica, till att troligen snart bli svinfarmor ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar