A bit fishy

Det är tre fiskar i fontänen, som ligger i den lilla parken tillika vår bakgård. Det utgör just nu stora problem för Emelie och hennes kompis Hanna, fiskarna bör räddas och hur räddar man fiskar ur en fontän om man inte har en hov? Det går till exempel att försöka med plastpåsar, men det är inget jag rekommenderar för dem som vill lyckas. Igår kväll förväntade sig Emelie att jag skulle vada ut i fontänen i foppatofflor, relativt orörlig i överkroppen, för att lyckas med det uppdrag hon och kompisen misslyckats med, Jag kan tala om att till och med utan en smärtande skuldra och en kropp som beordrar vila, hade jag vägrat gå med på nämnda uppdrag. I fontänen är det nämligen inte bara fiskar som kissar, dessutom är jag helt säker på att jag inte skulle göra samma succé som Anita Ekberg. Nä fiske i fontänen överlämnar jag till de mer kunniga på påsfiske. Fast jag håller med Emelie och Hanna, det är synd om fiskarna som är där. 

Prata begripligt och lukta gott

Raka rör

Dagarna rusar fram med en enorm hastighet, ändå känns det som den här veckan varit lång. Kanske beror det på att semestern närmar sig, eller så har tidens relativitet tagit en av sina förunderliga turer genom tillvaron. Om det beror på tidens utdragenhet dagtid eller enorma framfart nattetid vet jag inte, men mitt tålamod gällande inlindade budskap och irritation bakom kulisserna har gått i den mer  minimalistiska stilen den här veckan. Resultatet har bestått i bristande intresse för att linda in och krångla till. Raka rör och stenhårda puckar är vad som varit det gällande, men risken för missförstånd i kommunikationen är åtminstone inte särskilt överhängande. Rakt betyder inte elakt. Elak är det alldeles otroligt onödigt att vara. Nej, rakt är oftast mycket snällare än att i nån missriktad vänlighet linda in eller låta bli att säga sånt som måste sägas. Det är det oraka, krokiga och dolda som oftast skapar problem, så rakt är bra. Det kanske inte alltid är populärt, men det är bra.Så i det avseendet har det varit långa,  men bra dagar. 

Förutom att det mesta har varit rakt och direkt har en del saker även varit ruttna, dessutom riktigt ruttna. Till exempel var den fisk som både hundarna och jag lyckades möta i skogen av den sorten. Den var faktiskt så rutten och fylld med mask att det såg ut som den rörde sig. Varför någon nu slänger en fisk i skogen, men åtminstone var det precis vad någon gjort. Hundarna blev lyckliga och nästan lite höga av denna enorma väldoft. Vad att göra när något luktar så gott och man är hund? Naturligtvis, man rullar sig i det väldoftande för att kanske förgylla sin omgivning med samma underbara doftspår. Nu är det då så att jag gillar parfymen Lolita Lempicka, inte den med doft av rutten fisk och en touch av mask. Konsekvens? Skurade hundar som numer luktar barnängentvål. Dom är inte alldeles nöjda med kvällens ofrivilliga spa-upplevelse, men det är jag och för den delen säkert grannarna också. 

På tal om väldoft, imorgon kväll ska jag på dassinvigning. Faktiskt den första jag någonsin varit på. Med det i åtanke tänker jag nu krypa i säng, snusa på mina tvålfagra vovvar och pussa John Blund godnatt.