Å så kom människorna

Gårdagens livskvalitet

Det var en bra dag, så kom människorna. Det känns som en bra beskrivning av de senaste två evighetslånga dagarna. Vilken otroligt lång vecka det har varit och då har det ändå bara gått två dagar av en kortare arbetsvecka än vanligt. Det har varit en del turer dessa dagar, turer där den mänskliga interaktionen sätter käppar i hjulet. Det är inte ens tänkt att det ska vara käppar alla gånger, men där det är många människor är det även många omedvetna käppar vilket varit väldigt tydligt för väldigt många de senaste dagarna. Så får det vara, det måste nötas lite för att en del saker ska falla på plats. Fast idag går det inte att prata om nåt omedvetet eller nåt nödvändigt nötande. Idag började nämligen dagen genom en föreställning i det mänskliga spelet i lägre tappning. Lägre tappning innebär alltid att någon far illa, på grund av någon annans litenhet och så var fallet även idag. Det var ett sånt lägre spel jag och några fler ofrivilligt blev åskådare till. Det går inte att göra mycket annat än att finnas som stöd, men nog är det otroligt att vuxna människor faktiskt tar sig rätten att försöka bryta ner någon i sin omgivning. Jag blir inte längre förvånad av att sånt förkommer, jag har sett det på nära håll för inte alls länge sen. Däremot förvånar det mig varenda gång sånt händer, att människorna är de som anser sig vara mest utvecklade på den här planeten. Det var starten på den här extremt långa tisdagen, som rent klockmässigt inte har haft en endaste timme mer än någon annan dag.

Dagens livskvalitet

Därefter var det en dålig dag, så kom människorna. Dessa underbara människor som det också finns en hel del av och som inte gör annat än att förgylla även extremt långa dagar. Det finns en bunt av såna underbara människor runt omkring mig. En stor del av den kategorin finns på mitt jobb och det var de som tack och lov tog över scenen, vilket är väldigt behövligt dagar som denna. Trots alla underbara var det inte alldeles lätt att hitta positiviteten igen. En start som innefattar usla rolltolkningar i en väldigt sjaskig pjäs i kombination med energibrist, medför ofta just det problemet. Inte blev det lättare av det telefonsamtal av hjärtskärande karaktär, som jag tog emot på eftermiddagen heller. Efter det samtalet gick jag helt enkelt hem. På vägen hem var dagen så där, så kom det människor igen. Snabbt gick den från så där till irriterande dryg, den här gången till följd av interaktion som medför att jag hamnade i val jag inte riktigt orkar med för närvarande. Det var droppen. Stegen hem var snabba och långa, energinivån var i botten och humöret kan, i bästa fall, beskrivas som gnälligt. Väl hemma kom Emelie mig till mötes. Emelie, som är alldeles strålande och underbar, fick snabbt humöret att vända från vad det nu kan kallas till åtminstone relativt neutralt. Därefter var det en bra kväll och inga fler människor kom.