Kan man dricka te när man bygger staket?

Idag äntrade min samtalskontakt vårt hem, vilket hon gjort kontinuerligt sedan Henke dog. Vi har ett ofta återkommande samtalsämne när hon är här, det handlar om staket. Även idag var staketet involverat i våra diskussioner. Det kanske låter lite malplacerat, men det är det inte. Det enda som oftast är malplacerat är staketet. 

Ta tanken på att ha en egen tomt som är relativt stor, eller åtminstone så stor att det går att vandra runt, sitta och sola samt ha några äppelträd, en rönn och några rosenbuskar på den. Det är en fin tomt och det är helt underbart att få sitta där under äppelträden alldeles ifred och njuta av tillvaron. För att få vara ifred har det dock krävts ett staket runt tomten, eftersom det innan det kom upp klampade runt folk av alla sorter som skräpade ner, stal äpplena och tog upp en massa plats på tomten. Det lustiga är bara att det ständigt dyker upp en massa olika människor och försöker riva ner staketet och när de inte lyckas med det så slänger de istället in en massa skräp på tomten. En del nöjer sig med att kasta in ett gammalt bullpapper, medan andra slänger in stora sopsäckar fyllda med räkskal som stinker. Efter ett tag så gör man ett försök att flytta staketet lite längre in på tomten för att andra kanske inte ska behöva hänga över det och slänga in allt möjligt skräp på ens tomt. Det hjälper naturligtvis inte, utan istället kommer de nu ännu närmare och slänger in sina sopor. Mönstret upprepar sig, ända tills staketet står så nära att man knappt kan vända sig inne på det man har tillgång till av sin tomt och kommer det in ett enda gammalt bullpapper blir det helt enkelt outhärdligt att vistas där. Det är precis det staketet vi pratar om, min samtalskontakt och jag, utifrån metaforen att staketet är mina personliga gränser, tomten mitt personliga utrymme och soporna är yttre omständigheter i form av andra människors beteenden, önskningar, krav med mera. Naturligtvis innebär all interaktion med andra människor att det alltid kommer att finnas de som mer eller mindre medvetet försöker flytta ens gränser eller komma innanför dem. Det är inte det som är staketproblemet, utan det uppkommer när jag tappar fokus, glömmer bort eller är för trött för att hålla mina gränser uppe eller helt enkelt inte klarar av att urskilja soppåsarna bland alla löv som trillat ner från träden på tomten. Det är då min högt värderade samtalskontakt ställer alla rätta frågor för att hjälpa mig att urskilja soppåsar och flytta tillbaka staketet ut till tomtgränsen igen, så även idag. Idag lyckades jag, tack vare hennes tålmodiga klokhet, identifiera vart den sopsäck som fått mig att börja flytta runt staketet den här gången låg. Så nu återstår det bara att välja om jag vill slunga tillbaka den i ilska medan jag jobbar på att flytta tillbaka mitt staket igen, eller om jag istället ska slänga den i soptunnan eller rent utav ta den till sopstationen och överlämna den till dem som är mer kvalificerade att ta hand om sopor av sånt slag. 

Förutom att diskutera staket och sopor har jag druckit te. Idag testades en för mig ny sort, Yogi tea black chai, vilket jag verkligen kan rekommendera. Det var supergott! Inte nog med att det var gott, på varje tepåse fanns det ett positivt budskap. På min stod det ”those who love themselves can share love”. Efter en kort fundering över mig själv, människor omkring mig och de löpsedlar jag som snabbast sett under hundpromenaderna idag infann sig insikten om att det inte kan vara särskilt många i världen som älskar sig själv. Det verkar med andra ord som om det är väldigt många som behöver hjälp med sina staket, en del kanske till och med behöver hjälp med att skilja sitt staket från nån annans.