Däckade på Ikea

Däckade på Ikea

Det är natt igen. En frostig, glittrande vacker natt med stjärnklar himmel och ett lugn som bara nätter kan innehålla. Camilla har gått och lagt sig, Emelie är hos sin pappa och det enda som stör tystnaden är husgudarnas snusande andetag bredvid mig i soffan. Ännu en underlig dag är till ända, strax till och med för min del. Dagen har innefattat en kort road trip, smitning från notan, att bli däckad på Ikea, ett bilköp, en ljusning på ett plan medan det ser mörkt ut på ett annat plan och första kaffekoppen vid köksbordet sen det blivit vitt. En blandad dag, men även en rätt rolig. 

För att ta den kortfattade versionen var mitt syfte med resan att bryta vardagen lite och att lysa upp min tillvaro genom att köpa några ljus på Ikea. Det var andra medresenärer av oss fem som företog oss nämnda resa, som stod för såväl bilaffärer, inköp av påslakan som att nästan smita från betalningen av bensinen. Tydligtvis går det att förtränga genomförd tankning på vägen från bensinpumpen till kassan. Turligt nog var personalen på macken uppmärksam nog för att utspringande komma och hindra oss från att åka innan vi hade betalat. Det var för en gångs skull inte jag som stod för den mycket roande förträngningen. Nog för att bensinen är dyr, men det borde inte riktigt räcka för att starta försvarsmekanismer av förträngande karaktär. Åtminstone var det min fasta tro fram till idag. Ikeabesöket förlöpte dock relativt välfungerande och trivsamt sofistikerat. Det vill säga fram tills vi skulle packa in det vi handlat i min lilla Golf och upptäckte att vinterdäcken tydligen följt med oss på dagens resa. Jag kan tala om att bara fem personer i min bil, tar upp en stor del av lastytan. Fem personer och en massa vinterdäck, tar inte upp mindre plats. Så packningen försiggick under relativt mycket skratt och slutade med att en del av inhandlade varor fick åka med några andra från vår ort med större bil och inga däck med sig, medan Camilla och kompani var helt överlastade i baksätet och jag hade en högväxt blomma framför mig hela vägen hem. Efter Ikea, överlastade och med såväl obefintlig sikt som rörelseförmån, stod så bilskådning på menyn. En lila sak inhandlades, men kom inte med hem. Oturligt nog med tanke på vår trånga situation, men sånt är livet ibland. Söndag är tydligen dagen som närmare bekantskap ska stiftas mellan köpare och nyförvärv. 

Väl hemma har Camilla och jag gjort upptäckten att vårt förråd på vinden håller på att bli överfyllt. Inte blev det bättre av alla de attiraljer som vi släpade upp dit efter hemkomsten idag heller. Det blev bättre i vår lägenhet däremot, så en lite ljusning på vårt plan medan det ser mörkt ut på vinden vad gäller plats och luftighet. Så hände slutligen det vi längtat efter sedan vi flyttade. Efter bärande av allehanda saker upp på vinden, fick vi äntligen sätta oss vid köksbordet och njuta av en kaffekopp vid det nymålade bordet. Det var vardagslyx och vi njöt hejdlöst av upplevelsen. Så gick den här dagen också.