Morgnar är ett kapitel för sig,
så även denna morgon. Upptäckt nummer ett bestod i att Emelies ryggsäck och
väska var hos hennes pappa. Upptäckt nummer två innebar att det var såväl
gympakläderna som regnjackan också. När upptäckt nummer tre, vilken innefattade
en saknad jacka som även den fanns att återfinna på redan nämnda adress,
gjordes, uppdagades även att tålamod är en dygd. En dygd som inte finns att
återfinna inom ramen för min uppenbarelse innan klockan åtta en vardag, kan jag
numer meddela. Antagligen inte en helg heller, för den delen. Kort sagt har jag
inte tålamod med så mycket överhuvudtaget innan klockan åtta på morgonen. Speciellt
inte om denna okristliga tid är kombinerad med koffeinbrist av anmärkningsvärd
karaktär, vilket alltid är fallet aktuell tid alla dagar.
Allt redde dock upp sig, dessutom
i tid. Emelie kom till skolan, med gympakläder, väska och jacka. Hon kom dit i
tid och på ett relativt bra humör och jag har därefter fått möjlighet att
åtgärda min koffeinbrist. Så vad lärde jag mig av det här? Jo att morgnar är
till för att sova på, inte ränna runt och leta grejer, svära och lida av den
kaffetorka som per automatik är fallet den tiden på dygnet. Med det sagt, känns
det som dagen ändå har börjat något så när bra.
1 kommentar:
Morgonstunder är ett kapitel för sig. Men lite skönt att höra att det inte bara är vi som ränner runt och letar efter diverse ting i ottan! Önskar er (och oss) bättre lycka i morgon! Kram
Skicka en kommentar