Ofta hör jag om människor som har
problem med Försäkringskassan (FK). Jag hör inte till den skaran. Istället
upplever jag FK som ett stöd, som alltid bemöter mig väl. Igår är bara
ytterligare ett exempel på det.
Pengar är bra, åtminstone när man
har dem. Igår var en dag när de pengar jag trodde att jag skulle ha, det vill
säga de pengar jag får från FK, inte fanns på mitt konto. Resultatet innebar
att jag rätt uppjagad ringde ”min” handläggare på nämnda myndighet och
meddelade mitt problem. Handläggaren var på väg på ett möte, men lovade att hon
skulle kolla upp vad som hänt och återkomma till mig samma dag. Det gjorde hon
också. Klockan 18.20 ringde hon upp mig, berättade vad som hänt samt att det
var ordnat och att jag skulle ha pengarna på mitt konto två dagar senare.
Dessutom frågade hon om det skulle ställa till några problem för mig.
Naturligtvis medförde det inga problem för mig, snarare en väldigt tacksam
känsla över att det ordnade sig och att det dessutom gick så fort.
Kvällens stora händelse, förutom träffen med gruppen för föräldrar som förlorat barn, bestod i insikt i en av
Camillas mer viktiga funderingar. Innan hon la sig sa hon: ”den där reklamen om hundmat, där dom säger att hundmaten
på burk serveras med en mycket välsmakande sås. Vem smakar den såsen
egentligen, så de vet att den är välsmakande?”. En rätt roande fundering
faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar