Bildligt talat

Glädjande tulpanbukett

Fartfylld marschallsträck

Efter senaste dagarnas gnällande känner jag att det är dags att göra ett litet dyk ner i den mer positiva fontänen ett tag. För så är det, trots gnäll och irritation, sorg och saknad händer det även en en hel del positiva saker. En del små saker, andra större, men det spelar ingen roll. Huvudsaken är att man tar sig tid att hinna se dem, alla vackra, underbara, storslagna inslag i vardagen som är så väldigt värda att faktiskt vara glad för.

Underbara Tove

Ta som igår bara. Då kom Tove med en väldigt vacker tulpanbukett till mig. Den var från hennes mamma som utan speciell anledning satt in pengar till Tove, för att hon skulle köpa mig och sig varsin bukett tulpaner. Dessutom sken solen och det var en utmärkt kombination till allt kaffe som ändå skulle avnjutas, så varför skulle det inte göras utomhus liksom. Camilla hämtade Emelie från skolan, ifall jag behövde sova och hon handlade också. Underbart omtänksamt! Middag under total grannsämja stod också det på menyn, med andra ord så åt vi tillsammans, Camilla, Eve, Tove, Johanna och jag. Mysfaktor i livet, god mat, underbara barn och goda vänner. Emelie var inte med tyvärr. Hon hade vid det laget redan åkt till sin pappa. Ett annat viktigt inslag för den allmänna trivselns skull, var den relativt stora godismängd som införskaffades i samförstånd med grannarna. För att vidga våra vyer en aning begav Tove och jag oss till Angelica framåt kvällningen. Vägen dit kantades, förutom av en helt underbar solnedgång, även av marschaller en del av sträckan. Himla elegant, vi antog naturligtvis att det måste vara till vår ära och det är ju faktiskt sånt som gör en så där lite spontanglad. Eller så kanske glädjen helt enkelt var en följd av att det var väldigt vackert. Väl hemma gjordes en upptäckt av stora mått när det kommer till att skönja tecken på vårens närvaro. Nämligen hade utsidan av närmaste affär utsmyckats med påskliljor i en urna. Strålande helt enkelt, bara det gav världen ett lite ljusare skimmer. Dagen avslutades med att bonushunden åter gjorde entré i min livssfär och med väldigt givande samtal och umgänge till egentligen alldeles för sent, men vad gjorde det? Ibland måste man njuta lite även om klockan påvisar att det är fel tid att göra det på.

Löfte om vår

Vacker solnedgång

Dagen till ära startades med tidig kaffegäst med medhavda bullar, därefter ytterligare lite sömn för att

Nova i sol

återkomma till verkligheten igen till Toves eminenta sällskap och kaffe i solens värmande sken. Även de alldeles strålande husgudarna plus bonusgud njöt av dagen. Till en början var mina dårar lite okopplade, men det avslutades raskt efter Novas bestämda åsikt att barn i lägre tonåren inte bör finnas på den här sidan bron. Hur hon visade det? Naturligtvis genom att skällande springa efter några barn i lägre tonåren med Harry hack i häl. Harry har inte särskilt mycket emot vare sig att barn, cyklar, bilar, hundar eller antagligen inte ens kor befinner sig på den här sidan bron eller för den delen på vår trapp. Däremot är Harrys livsfilosofi att där det händer, där är han. Nova å andra sidan har egentligen inte heller så mycket emot just nån levande varelse, men hennes livsfilosofi är: vad gör man inte för att få nåt att hända. De kompletterar varandra ganska bra får man säga. Deras adveture alá barnjakt idag avslutades dock raskt, såna beteenden och händelser är inte vad jag anser tillhöra vare sig kategorin livskvalitet eller facket för acceptabelt hundbeteende. När jag satt stopp för nämnda attack, stod en gubbe precis i anslutning till vår gård och muttrade något om att alla hundar borde vara hajmat! Vänta nu.. Hajmat??! Mohaha :) Tja, jag hajade i alla fall att han inte var nån hundfantast :) Det enda jag kunde tänka på var filmen "Hitta Nemo" och den är faktiskt rätt bra, så till ochmed hajmat associerades idag med nåt positivt. Dessutom är det irriterande med små, om än väldigt älskvärda, husgudar som tycker sig äga världen, så jag kan känna viss förståelse för herrsurochbutter.

Harry som trädgårdsmästare

Husgudarnas tilltag bestraffades naturligtvis med berövad frihet, jag kopplade dem och satte fast kopplena i trappan. Snabbt lyckades de små monstren tillfångata och binda en gisslan med sina koppel i sin kamp för frihet, gisslan var rejält torterad vid fritagningen av densamma och bestod av en en mindre grenbit. Lite grann av Novas filosofi igen, vad gör man inte för att få nåt att hända. Nåja, väl inne var alla gisslandramer och hajmatande gubbar ett minne blott. Lugnet återställdes och jag upptäckte att jag har spotify premium gratis en månad. Hur trevligt är inte det?!

Soooool

Kaffe & solsken