Livet på en räkmacka?

Tröttheten hänger över mig som ett grått moln och gör mig omotiverad och trist. Så har det sett ut den senaste tiden. Inget inspirerar till agerande, inget verkar lockande eller överhuvudtaget värt att vara alert vaken för. Det är tråkigt, jag är tråkig och livet är ännu tråkigare. Det är november, snart december och det inverkar på alla nivåer av mitt liv. Det enda jag verkligen vill göra är att sova, helst resten av livet som just nu känns som en enda lång vistelse i ett grådisigt väntrum. Mitt i allt det gråa dök min samtalskontakt upp igår, dessutom med en kartong misstänkt lik dem från ortens café. Det var det också. Inte ens i min för närvarande gråtrista värld undgår det mig vilken lyx det faktiskt är. Frukost i form av kaffe och färsk räkmacka, bekvämt serverat i hemmet kombinerat med mycket givande samtal. För det var det, givande alltså. Många var de ämnen som behövde ventileras, diskuteras och vändas på. Det är bra att ha en samtalskontakt, alla borde ha en. Min går under namnet psykbrytet, vilket hon är roat medveten om.

Nästan ett år efter Carros död kom jag i kontakt med mitt psykbryt. Då var jag misstänksam, beredd att såga henne vid fotknölarna vid minsta tecken på överhuvudtaget nåt som inte skulle tilltala mig. Nån sågning har ännu inte blivit av, istället kan jag berätta alla detaljer, känslor och beteenden för henne. Utlämnat, konstruktivt och utvecklande. Igår diskuterade vi till exempel bearbetningsfasen i krisreaktioner och små sneglingar mot nyorienteringsfasen. Vi pratade om reaktioner på andra människors beteenden, intelligens och att sätta gränser. En del beteenden hos andra behöver man inte stå ut med helt enkelt och en del människor behöver man inte per automatik ge rätt att komma innanför ens gränser heller. Somliga människor promenerar helt frankt innanför ens gränser och hämtar det dom tycker dom vill ha. Såna beteenden är varken klädsamma eller nåt man behöver fortsätta tillåta. Det är såna människor som man inte längre behöver ge tillträde, det är dessa människor man får låta glida längre bort för att vistas nånstans i periferin. Det är såna människor som vid första anblicken ger ett intryck av intelligens, men som senare visar sig besitta en del vetskap utan förmåga att omvandla den till handling. Vetskap utan handling är inte intelligens, det är bara ord och upprepning. I annat fall vore ett USB minne extremt intelligent, med den förmåga att lagra fakta som det besitter. Såna diskussioner var det vi förde igår, utifrån mitt perspektiv och mina val framledes. Glädjande nog ansåg mitt psykbryt att jag var starkare nu än nånsin tidigare i vår kontakt. Det är bra, för jag antar att det kommer att krävas en hel del styrka inför kvällens prövningar. Ikväll blir det nämligen bad i badtunna, bastu, middag runt pingisbordet och trevligt umgänge hemma hos Majan och Hasse. Det är födelsedagsfirande som står på menyn och ett blött sådant dessutom.