Lugnet har återinträtt, trots
morgonens något kaosartade start. Ett kaos som dessutom uppstod till följd av
min egen bristande planering igår. Det krävdes ett antal kaffekoppar för att
jag skulle komma fram till en mer överseende inställning till mig själv och
mitt eget ordnade kaos. Lärdomen som uteblev under morgonen, ramlade in allt
eftersom dagen har släpat sig fram. Planera bättre och planera i tid, det vill
säga kolla gympakläder, skolväskor, jackor med mera kvällen innan. Inte på
morgonen i form av nyvaken och kaffesugen tröttmössa, med dåligt tålamod med
framförallt mig själv.
Nåt förvånande har dessutom
inträffat under dagen. Solen har visat sig och lyst upp tillvaron. Dammet som
inte varit alltför synligt i det grådassiga regnljus som varit verkligheten
senaste tiden, har därför framträtt med all tydlighet idag. Det gör inget. Med
klokorden ”skjut endast upp till imorgon vad du kan tänka dig ha ogjort när du
dör” i åtanke, får dammet ligga kvar till en mer regnig dag. Nåt som däremot
inte har blivit uppskjutet är klippningen av gräsmattan. Det tog sig Camilla an,
medan jag lagade mat. En för oss suverän fördelning av uppgifter, som medfört såväl
en snygg gräsmatta som en belåtet mätt känsla och tid kvar att njuta av
kvällssolen. Det enda molnet på himlen är att Emelie har fått ont i halsen, som
är röd och full med blåsor. Blir det inte bättre under natten är det nog inget
annat att göra än att ta prov för streptokocker imorgon. Men imorgon är i
morgon och nu är nu, dessutom ett nu med en härlig kvällssol. Den bör avnjutas
på bästa sätt och vad kan vara bättre än kaffe i solnedgången?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar