Ännu
en dag i den vansinniga trötthetens tecken, med gnällig offrighet som
främsta drag. Ständiga djupdyk i mörka dalgångar är tydligen den syssla
som ska vara förhärskande numer. Jag är helt enkelt trött, omotiverad
och en
sorglig figur som inte längre hittar nåt som gör att det känns vidare
ljust. Flyktberedskapen är på topp och jag vill bara bort, så långt bort
som möjligt och allra helst till havet. Som sjukskriven och ensam om
alla utgifter är så långt bort som möjligt inte mer än promenadavstånd
från hemmet. Nämligen är nämnda komponenter inget som rekommenderas för
ett liv på resande fot eller i lyx, utan snarare för att prova den mer
asketiska livsstilen. Egentligen spelar det kanske inte heller någon
roll. Hur långt bort som helst skulle ändå innebära att jag själv var
med och det är mig själv, mina tankar, känslor och min totalt
panikartade rastlöshet som gör att jag vill bort. Det och kanske hela
situationen egentligen. Arbetsgivaren, den långa vintern, alla krav som
jag inte orkar med och så mig själv. Bort eller sova, bara ligga och
inte göra nåt. Det är vad jag vill, vad jag orkar för den delen.
2 kommentarer:
What the heck! Sov litet mer.
2012-05-31 @ 12:59:32
Gjorde som du sa, sov lite mer och vips blev dagen bättre :)
2012-06-01 @ 02:48:16
Skicka en kommentar